Jag skulle ju aldrig ha ett par

Jag har fallit till föga och köpt mig de allra fulaste fotbeklädnader man kan tänka sig. Jag skulle aaaaaldrig någonsin ta på mig något dylikt och kunde inte för mitt liv förstå dem som klafsade omkring i dessa tingestar: Men under årens lopp så har de liksom krupit sig på och för varje sommar så upplevde jag dem som liiite mindre fula. Fast dom är fortfarande så långt ifrån snygga man kan komma. Jag talar alltså om foppatofflor. Gummiskor i skräckfärger som gör att man får lika breda och klumpiga fötter som Kalle Anka. Det värsta av allt med mina fula gummiskor är att jag blev förälskad i dem från den sekund som jag trädde dom på fötterna. Fasen jag går ju på moln!  Det blev raskt inhandlat ett par knallblå och ett par chockrosa. De blå lyser jag upp mitt arbete med och de rosa står parkerade i hallen. Jag höll på att skriva att de står prydligt i hallen, men med en ettåring i huset så får ingenting stå där det ska och hon sitter hemskt gärna mitt på hallgolvet och gnager på mina skor. Mina underbart sköna Kalle Anka-skor...