I.m better off, (now that you´re gone)

I threw away a lifetime, you laughed and called it a sin
There ain’t ever gonna be a way to work it out, not after a night like this
I’ve been waiting on your call now just the silence and me
I know you want me to chase you around but I’m so tired of asking you please

I’m through with this, I’ll forget your kiss and move on
There’ll be no sleepless nights, I’ll be alright from now on
I’m better off now that you’re gone
I’m better off now that you’re gone

You put me so far down, I couldn’t even stand on my own
Ghosts of you would come back to me whenever I was alone
Now the candles have all burned out and the doors are locked and chained
Have no doubts this time I’ve figured out a way to end all your games

I’m through with this, I’ll forget your kiss and move on
There’ll be no sleepless nights, I’ll be alright from now on
I’m better off now that you’re gone
I’m better off now that you’re gone

Nights filled with empty bottles and picking up broken glass
I should have known from the very first night, that this just would never last

Oh, I’m through with this, I’ll forget your kiss and move on
There’ll be no sleepless nights, I’ll be alright from now on
I’m better off now that you’re gone
I’m better off now that you’re gone
So much better off now that you’re gone

Deppar ihop

Idag har varit en riktigt dålig dag. Deppig från det att jag slog upp ögonen. Vädret gör inte att man ser ljusare på tillvaron heller. Hade planer på att köra Handelsbodenkortegen idag, men över 30 mils körning i spöregn och ensiffriga temperaturer känns inte lockande så det blev inget med det.
Hade en kanontrevlig kväll igår på grillfest tillsammans med mina gamla arbetskamrater på förra jobbet, men så fort jag åkt därifrån började allt kännas tungt. Hem till tystnaden och ensamheten som jag inte blivit kompis med. Gick och la mig, men kunde inte sova. Grannen ovanför förde liv och jag låg och lyssnade på svärandet och stampandet där ovanför. Somnade vid fyra-tiden.
 Försökte ta mig i kragen idag och i allafall kliva ut en stund så jag åkte och handlade, men längs vägen satt skyltar uppe om morsdagstårtor och blommor och tårarna började rinna som från ingenstans. Mina barn kommer inte med några teckningar eller presenter på mors dag. Jag ska jobba, äta och sova och de kommer vara hos sin pappa. Som om det vore hela världen, men just idag kändes det så. Hoppas att morgondagen kommer kännas bättre. Den här dagen vill jag bara lämna bakom mig. Ser fram mot sängdags så den tar slut.

STARK

Det har hänt så mycket tokiga och totalt galna saker den senaste tiden och det är ingenting jag tänker skriva så mycket om. Men om man blir tillräckligt pressad och förbannad så kan man ta sig ur det mesta och idag löste sig de sista problemen. En tyngd som inte var av denna värld lyftes från mina axlar. Saker som under en tid begränsat mig och mitt liv kommer aldrig mer att ställa till det för mig och det är en sådan befrielse att veta. För att rensa skallen tog jag en tur på hojen och bara kände våren tränga igenom hela min kropp. Doften av syren, raps och blommande lönnar till dunket från motorn och vinden i ansiktet. Kom hem som en ny människa. Storstädade lägenheten och plockade in en stor bukett syrener och nu sitter jag bara här och känner mig pånyttfödd. Jag är tillbaka, starkare än någonsin. Inget kan knäcka mig nu.

Ibland blir verkligheten så påtaglig. Saknaden av tvåsamheten kommer som en käftsmäll och blir svår att hantera. När motgångar som brukade hanteras tillsammans plötsligt blir något man ensam måste klaras av kommer paniken som ett brev på posten. Jag försöker ha en målbild i huvudet, när jag bor bra är nöjd och har hittat mina egna rutiner, men ibland är det svårt att behålla den bilden. Insikten att jag aldrig varit ensam och inte vet hur man gör är påtagligt smärtsam och skrämmande. Men för barnen måste jag. Jag måste stå stark och rak...för dem som jag älskar mest...

Sol i betongen.

Alltså det här med att bo i lägenhet utan balkong i en betong- och asfaltshåla när man är van vid 3000 kvm tomt på landet är inte kul så här års. Solen skiner och jag som är soldyrkare vill bara få vara ute och lapa sol. Vart tar man vägen? Än är det för tidigt för strandhäng. Finns få saker som gör mig så rastlös som lekparker med barnen, men vad gör man? Deppar lite över att jag saknar huset och altanen och min trädgård som börjat blomma nu. En sån dag...

Ett litet förvirrat inlägg :)

Livet tar konstiga vändningar ibland. Den senaste tiden så händer det nåt nytt nästan dagligen. Rätt mycket elände, men också en väldig massa positiva saker. En av dom är alla nya kontakter. Och gamla. Gamla vänner som dyker upp från ingenstans och vill hänga, stötta, umgås och vara. Och en massa nya människor och möten som alla tillför något i livet på sitt eget sätt. Jag har bestämt mig för att bli mer öppen och mindre fördömande och det ger resultat. Livet blir mycket roligare och människor mer intressanta. Känner mig lite hög på livet just nu. Solen, värmen och hojsvängarna gör att livet känns rätt enkelt och bekymmerslöst. Bara att njuta av känslan så länge den varar och hoppas på att den är här för att stanna.

Dagens känsla

Spåkula och instruktionsbok

Jag saknar inte mycket här i livet, men det finns två saker som jag verkligen skulle behöva. Det ena är en instruktionsbok och det andra är en spåkula. Instruktionsboken är inte vilken som helst, utan den som berättar precis hur man bör göra i livet och i föräldraskapet. Om det bara vore så enkelt som det står i alla klyschiga ordspråk som delas över nätet om att följa sitt hjärta så skulle livet vara bra mycket enklare. Men hjärta och logik går sällan hand i hand och vad är det då meningen att man ska göra?
Spåkulan vore bara så skönt att ha. Att få veta i förväg att allt reder sig och blir bra till slut skulle ju inte göra ont precis. Spegel, spegel på väggen där... Jag vill bli lycklig igen, jag vill skratta och njuta av livet. Vilja fylla lungorna med luft och känna mig lätt och fri...

Hojmuller!

Ibland, men bara ibland, är det riktigt surt att jobba inom vården. P g a arbetstiderna. Valborgsmässohelgen är en ibland de viktigaste helgerna när man är hojåkare och i år jobbar jag natt hela helgen och missar därmed både Valborgskortegen och Vårmönstringen 1 maj. Däremot blev jag väckt av mullret från alla hundratals hojar när de susade förbi 15 m från mitt sovrumsfönster både igår och idag. Ouch vad det sved i hjärtat att inte kunna vara med. Men starkt jobbat av arrangörerna och deltagarna på Vårmönstringen som tillsammans idag lyckades samla in över 13 000:- till Stjärnglansen, en fond för cancersjuka barn. Snyggt! Nästa år ska jag också vara med och inte bara lyssna på mullret på avstånd.

Man brukar säga att natten är tankens moder, men det är inte sant. Det är tröttheten. När den kommer över en kommer tankarna. Tankarna över livet i stort och smått. Funderingar över hur allt varit och hur det har blivit och vad man önskar, hoppas och tror att det ska bli. Just nu är de tankarna ganska tunga. När livet är upp och ner känns framtiden ganska läskig. Vad ska du bli när du blir stor?