Lite bra och lite dåligt

Idag är en riktigt bra dag och en riktigt dålig dag. Beroende på hur man ser det. Jag studsade upp ur sängen imorse för att sedan ägna en och en halv timma åt att få tag i biljetter till sommaren konsert med Iron Maiden på Ullevi. Ticnet och Live Nation var helt överbelastade och jag var nära att ge upp, men till slut lyckades jag och nu sitter jag här med biljetterna i min hand. Det var det positiva.
Det tråkiga är att vattenpumpen har brunnit upp. Jag kan visserligen få upp vatten om jag sätter i kontakten men då stinker den bränd plast och spottar ur sig svart vatten. Så ikväll blir det montering av ny vattenpump - igen. Förutom det har jag träff med föräldragruppen som är supertrevligt men nu känns det som att tiden inte räcker till. Jag är röksugen som en tok och måste flytta över barnstolen till den andra bilen som jag åker på att besiktiga imorgon. Jag som hatar att besikta bilar. Så så var det med det. Piss dag. Och hur i hela friden ska jag kunna laga mat utan vatten?

Det blir alltid värre frammåt natten

Nu har jag avverkat ett par nätter på jobbet igen och med allt för mycket sömnbrist och en knepig förkylning så har jag väl haft bättre dagar. Nova har skrikit som en besatt hela helgen och Mr P har kämpat för att få henne nöjd och glad så att jag skulle få min sömn. Tyvärr misslyckades alla försök. Igår ville jag dessutom upp lite tidigt för att åka på Kopparbergsmarken med familjen. Jag tog mig inte riktigt upp när jag tänkt, men vi kom iväg och hade en kall men trevlig eftermiddag tillsammans. Ett par raggsockor blev inhandlade till Nova, men i övrigt så var det samma skit som det alltid är på marknader och därmed förblev summan i plånboken intakt.
På kvällen blev det totalstopp i avloppet i köket, så dagens uppgift blir att inhandla en vaskrensare för att förhoppningsvis få loss proppen ikväll. Mitt kök stinker avlopp och jag kan inte använda vattnet där så jag hoppas innerligt att det kommer funka.
Själv kommer jag att befinna mig på ett fackmöte om nattarbetares arbetstider, arbetsmiljö och scheman ikväll. Ska bli intressant att höra vad det gäller mer exakt. Man hör på jobbet hur det bubblar under ytan av förhoppningar om att det äntligen ska bli förändringar i vår organisation. Ingen av oss orkar egentligen arbeta på det sätt som våra scheman ser ut idag och en trötthet ligger som en tung filt över alla nattjobbare. Hur kan det t ex vara möjligt att man som nattarbetare har tio kvällspass och bara fem nätter på en månad? Eller att arbetsplatsträffarna blev schmalagda så att man nu ska vara på jobbet mellan 14 - 16 för att sedan komma tillbaka och göra att nattpass klockan 21? Där rök min vila...  Att man har samma antal arbetspass när man jobbar 65%, 75%, 80% och 100% ? Det enda som skiljer är antalet kvällspass och längden på dessa. Sedan toppar vi det hela med arbete varannan helg. När ska man få vara lite med sin familj också? Nej, rena nätter, tre av fem helger och arbetstidsförkortning tack!

I Feel Like I'm Taking Crazy Pills

Jag och herr Champix har återupptagit bekantskapen sedan ett par dagar tillbaka. Varje morgon ska jag ta ett litet vitt piller som får mig att må illa och vilja kräkas. I övermorgon ska det trappas upp till två små vita piller om dagen, ett morgon och kväll, för att sedan bli två små blå piller fr o m dag åtta. Samma dag som jag återigen är rökfri. Tänk att det ska vara så fruktansvärt svårt att stå emot nikotinberoendet att man frivilligt utsätter sig för att äta tabletter som inte bara ger illamående utan också kan orsaka totalt psykbryt om man har otur. Men så illa är det. Och det är värt det. För nu vill jag inte på några som helst villkor längre vara nikotinist. Och den här gången kommer jag att lyckas för gott. Nu hoppas jag bara på att jag slipper några allt för otrevliga biverkningar av medicinen.
Välkommen mitt nya sundare liv och goodbye R J Reynolds!

It's the final countdown

Nu är det bara en enda ljuvlig vecka kvar av föräldraledighet. En enda, ynka, vecka. Men även om det går mot sit slut så tackar jag min lyckliga stjärna för att jag ändå jobbar på det sätt som jag gör eftersom det möjliggör långt mycket mer tid tillsammans med min skrutta än om jag haft ett vanligt 7-16-jobb. Men ändå...
Jag vet att det går strålande för Nova att vara på dagis och hon dyker på rutschkanan när hon kommer dit och hon kryper gärna upp hos någon av fröknarna när hon vill ha lite närhet, men jag oroar mig ändå lite. En hel massa "Tänk om" far genom mitt huvud när jag funderar över hennes nya tillvaro.
I fredags när Mr P hämtade henne på dagis satt hon alldeles ensam i en sandlåda utan vare sig andra barn eller någon personal i sikte. Det skrämmer mig lite. Hur ska fyra fröknar kunna hålla ögonen på 16 barn på en och samma gång. Det går inte. Inte h e l a tiden som man som mamma gör. En mamma har ögon i nacken och en instinkt och en intuition som inte går av för hackor. Men min smart placerade blick når inte hur långt som helst. Inte fyra kilometer och ännu mindre två mil.
Att skrutt inte längre sover ordenligt på nätterna utan vaknar gång på gång och storgråter sedan hon börjat där gör mig inte mindre orolig. Det till trots att jag vet att det är vanligt. Det är så många nya kunskaper och intryck som ska bearbetas nattetid så det är ju inte konstigt. Men tänk om... 

Valet

Idag är en sorgens dag. Ur ett politiskt perspektiv d v s. Idag har det svenska folket röstat utan en enda tanke på solidaritet eller medmänsklighet, Man har inte tänkt på den palliativa cancerpatienten som är sjuk "för länge", enligt alliansen, eller på de invandrare som hur de än gör bara gör fel enligt sverigedemokraterna. De senare är enligt egen utsago icke främlingsfientliga, men anklagar samtidigt invandrare för att antingen leva på bidrag eller stjäla våra jobb. Hur ska man göra för att göra rätt om det är fel att inte jobba samtidigt som det är fel att jobba? Och hur är det icke främlingsfientligt? För min del får de vara hur mycket rasister och nazister de vill, men dom kan väl för fan stå upp för det. Så kan vi se sedan hur många röster de får.
Vad det gäller alliansen så förstår jag inte hur de kan få fortsätta att regera. Det ser ut som om människorna i vårt avlånga land har glömt allt jävulstyg som de åstadkommit de senaste fyra åren och bara minns skattesänkningarna. Att döende människor inte längre har rätt till sjukkassa är glömt.
Att skattesänkningarna äts upp av fackföreningsavgifterna finns heller inte kvar i minnet. Allvarligt. Vad fan är det som händer.

Det vill sig inte riktigt.

Idag är det en sådan där dag då allt tycks småjävlas lite. Det går inte helt åt pipsvängen, men inget fungerar ändå riiiktigt som det ska. Någon som förstår vad jag menar?
Skulle montera en dörr till Novas sovrum och allt gick som smort fram tills dess att vi skulle stänga den. Huset har satt sig sedan den satt uppe sist och nu passar den inte längre. Småjävlas.
Mr P skulle motortvätta bilen och dränkte in den i avfettningsmedel. Därefter startade han högtryckstvätten just i samma stund som jag startade tvättmaskinen med resultatet att högtryckstvätten vägrade starta något mer. Småjävlas.
Vad jag än ska ta mig för i övrigt så slår jag i någonstans eller tappar saker. Småjävlas.

Kanske borde man krypa under täcket igen och inte komma fram förrän imorgon, men det går ju naturligtvis inte. Så jag rör mig istället något försiktigare och försöker att inte slå mig på alla leksaker som ligger utspridda över golvet och håller extra hårt i kaffekoppen. Och kanske, kanske så har det jävlats färdigt för idag.   

Imorgon bär det av mot valurnorna. Efter mycket om och men så har jag äntligen kommit fram till hur jag ska lägga min röst. I år blir det Frihetspartiet. Jag lutade lite mot sossarna, men eftersom de samarbetar med miljöpartiet som jag absolut inte kan med så tappade de min röst. En eventuell taktikröstning enbart för att få ett regeringsskifte blev heller inte aktuellt. Jag röstar med hjärtat och då får det bli ideologierna som styr.
Det som retar mig är att Frihetspartiet inte har fått komma fram med sina faktiska åsikter utan det enda som hörts är lösryckta rubriker och sedan en fixering på några av partimedlemmarnas sympatier med HA. Vinklingen har varit minst sagt tvivelaktig. Det lilla som de fått visa sig i media ska väl tilläggas.
Som exempel så intervjuade Robert Aschberg i TV8 partiordförande Zille'n och slänger då ur sig att "Ni vill bl a legalisera användandet av droger för personligt bruk." och går sedan raskt vidare till att diskutera Sverigemodellen. Vaddå legalisera droger tänkte jag och letade rätt på partiprogrammet. Jodå, det var riktigt men enbart för att istället för att döma redan trasiga människor till fängelse se till att de får vård. Låter inte lika tokigt då om man säger så.
Att Zillen råkar vara ordförande för Sverigemodellen hör inte till saken och jag förstår inte varför det ska diskuteras långt mer än politiken dom vill föra.
För den som är intresserad så finns partiprogrammet här.

Inskolning Dag 3

Nova hade en ganska orolig natt och vaknade därför inte utvilad imorse. Under förmiddagens utelek så tog orken slut och hon stod nedanför rutschkanan i sina gigantiska galonkläder och storgrät. Stackars liten. Bara att lägga.
Efter det åkte jag hem. Det finns ingen mening för mig att sitta av tiden medan hon sover och vi bestämde att dom skulle ringa mig om hon vaknade och var ledsen. Annars skulle jag hämta klockan två.
Så nu sitter jag här och håller på att gå upp i atomer för att dom inte ringer. Fast jag vet att det betyder att allt är frid och fröjd. Hur är man funtad då? Hoppas att klockan pinnar på lite nu så att jag får hämta henne.
Usch, imorgon ska hon vara själv hela dagen. Hur ska lilla mamman ta sig igenom den dagen? Det återstår att se...

Inskolning Dag 2

En trött Nova med små blesyrer efter dagislek.

Ännu en dag på dagis, eller ursäkta förskolan, är avklarad för Nova och mig. Hon har fullt upp med att anpassa sig till nya rutiner och kamrater, men ser ut att fixa det finfint. Själv är jag smått uttåkad vid det här laget. Nova klarar sig ba på egen hand och jag befinner mig mest stilla i bakgrunden.
Jag åkte hem en snabbis och släppte ut hunden när Nova vilade och de ringde efter mig när hon vaknade. Jag var lite rädd att hon skulle bli ledsen när jag inte var kvar, men hon lös som en sol och hade skitkul så den oron var obefogad. En dag kvar och sedan ska hon klara sig på egen hand.

Inskolning dag 1

Det blev en bra och dålig dag på samma gång idag. Imorse när jag kände mig lite lagom stressad över att hinna allt innan vi skulle vara på dagis så dök det välbekanta flimret framför ögonen upp. Shit! Idag var ingen bra dag att få migrän till frukost. Stod med mascaraborsten och försökte snygga till mig utan att se ett skit vad jag höll på med med auran blixtrande framför ögonen. Efter en timmas flimrande och medicinknaprande så klingade i allafall det värsta av. Tyvärr har jag ändå gått runt som en toktrött zombie som resultat av medicinering och huvudvärk. Great...

Vi tog oss i allafall till dagis i tid och Nova dök in bland leksaker och kamrater. Själv satt jag mest tyst med en dunkande huvudvärk. Inte den trevligaste lilla mamman tyvär.
Efter lunchen (fiskbullar!) slocknade Nova omgående i vagnen och sov sedan i nästan 2 ½ timma. Jag fick väcka henne för att kunna åka hem. En halvtimma senare än tänkt.
Personalen har varit hur gulliga som helst och Nova verkar gilla dem allihop. De andra barnen delade hon ut lite kramar till lite på måfå sådär och plöjde sedan vidare. Det enda som förmörkade hennes dag lite var ett mycket nära möta med en betongplatta när vi var ute. Vi satt på en bänk och rätt som det var så stöp hon framåt med ansiktet handlöst ner i marken. Aj aj aj. Så nu har en lagom uppskrapad näsa och en gigantisk bula i huvudet. Hon invigde då dagis med buller och bång.

Dags för nästa steg

Jag sitter och känner mig lite nervös. Imorgon ska Novas inskolning på dagis ta sin början och eftersom hon är för liten för att förstå att det här är lite läskigt så är jag nervig för två. Jag vet inte riktigt vad jag är nervös för, det känns bara läbbigt. Som om dagisfröknarna har enorma förväntningar och ska stirra på allt som görs och sägs i tre dagar. Huga. As if...

Jag försökte plocka ihop ett dagis-kit med regnkläder och ombyte och kom på mig själv med att undra om grejorna dög. Om det räcker. Nu är det väl ändå  jag som bestämmer det. Eller? Hur var det nu... Pedagogens stränga blick vs lilla mamman. Creepy.
Ringde min svägerska för ett lugnande ord och lite hjälp på traven, men hon befann sig på mycket trevligare håll just idag så jag får klara mig på egen hand. Hur svårt kan det va? Nu står i allafall påsen där på köksbänken med galonbyxor och mjukisbrallor. Märkta och klara. 

Hur som helst så ska vi infinna oss tillsammans måndag till onsdag och spendera fem timmar om dagen på dagis för att på torsdag och fredag sedan lämna henne ensam med nya roliga kamrater. Jag kommer att ha tio (10!!!) timmar hemma utan barn. Märkligt.  

På span

När man står vid ett rödljus och tittar in i bilar med en ensam förare så gör dom ofta en av två saker: Antingen sjunger dom för full hals eller så petar de sig i näsan. Som om ingen ser in genom rutan på bilen. Lite lustigt att människor inte tror att de syns i en plåtburk med gigantiska fönster. Och tror att den är ljudisolerad. Va fan det är väl ingen mörklagd pansarbil heller.
Och om man sedan frågar näspetaren om de någonsin ägnar sig åt detta kletiga bestyr så får man garanterat svaret "Nej! Usch!"
Bara en liten iakttagelse.

By the way så hör jag till sångarna. Keep on rockin in a free world!

Vem i hela världen kan man lita på?

Nu är det bara två veckor kvar till valet och jag har inte en aning om hur jag ska rösta. Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin lovar och lovar och lovar och jag törs inte lita på ett ord av vad som sägs. Vallöften brukar ju inte vara något annat än luftslott och utopier. Så vad ska man då gå på? Det enda jag vet är att jag inte gillar farbror Blå. Vojne, vojne, vad ska man välja?

Smärta

Idag har det varit en ganska sorgsen dag. Vart jag än vänder mig så finns där något som får mina tårar att trilla. Sedan jag själv blev mamma så klarar jag inte att se eller höra om barn som far illa eller är sjuka utan att det känns som om hjärtat ska brista. Hur håller hjärtat för dom som lever mitt uppe i det? Var finner dom kraft?

Jag råkade se det här på facebook och träffsäkerheten i texten gjorde att tårarna än en gång började rulla ner för kinderna. Varför gör någon människa illa ett barn???

Daddy it hurts!

My name is Chris ,

I am three,

My eyes are swollen..

I cannot see.

I must be stupid,

I must be bad,

What else could have made,

My daddy so mad?

I wish I were better,

I wish I weren't ugly,

Then maybe my mommy,

Would still want to hug me.

I can't do a wrong,

I can't speak at all,

Or else I'm locked up,

All day long.

When I'm awake,

I'm all alone,

The house is dark,

My folks aren't home.

When my mommy does come home,

I'll try and be nice,

So maybe I'll just get,
One whipping tonight.

I just heard a car,

My daddy is back,

From Charlie's bar

I hear him curse,

My name is called ,

I press myself,

Against the wall.

I try to hide,

From his evil eyes,

I'm so afraid now,

I'm starting to cry.

He finds me weeping,

Calls me ugly words,

He says its my fault,

He suffers at work.

He slaps and hits me,

And yells at me more,

I finally get free,

And run to the door.

He's already locked it,

And I start to bawl,

He takes me and throws me,

Against the hard wall.

I fall to the floor,

With my bones nearly broken,

And my daddy continues,

With more bad words spoken.

'I'm sorry!', I scream,

But it's now much to late,

His face has been twisted,

Into a unimaginable sh ape.

The hurt and the pain,

Again and again,

O please God, have mercy!

O please let it end!

And he finally stops,

And heads for the door,

While I lay there motionless,

Sprawled on the floor.

My name is Chris ,

I am three,

Tonight my daddy,

Murdered me.

And you can help,

Sickens me to the soul,

If you read this,

And don't pass it on.

I pray for your forgiveness,

You would have to be,

One heartless person,

Not to be affected,

By this Poem.

And because you ARE affected,

Do something about it!

So all I ask you to do,

Is pass this on!

Rim al Amir

Idag rann tårarna när jag läste tidningen. Livet är så fruktansvärt orättvist. Artikeln om lilla Rims sista andetag finns inte på nätet, men om någon undrar vad jag pratar om så finns det tidigare artiklar på NA.se

SAMCRO

Mr P och jag har skaffat oss en ny last. Vi är totalt insnöade på Sons of anarchy. Den andra säsongen släpptes igår och DVD-boxen låg och väntade på mig i brevlådan när jag tog in posten igår. Så nu sitter vi här kväll efter kväll igen och är hela borta från omvärlden. Det är fan tidernas bästa serie om man frågar mig. När släpps säsong 3? För den här boxen lär vara slut innan helgen är det.

Det är då som det stora vemodet rullar in...

Hösten är här på riktigt nu. Det gör mig lite vemodig. Sommaren är slut och det är dags att ställa undan utemöblerna och gå in och tända ljusen istället. Mysigt javisst, men alldeles för tidigt...igen...
Imorse var luften alldeles krispig när jag släppte ut hunden för morgonbestyren. Termometern visade ynka +4 grader och luften kändes hög och tunn. De första lövet har redan fallit och bakom huset hördes traktorerna som plöjer för fullt så att de sensommargula fälten förvandlas till brun lera. En hel hög med tranor stod och skränade på ett av gärdena och som motvikt till dem ekar gasolkanonerna, som är designade för att hålla dem borta, dygnet runt. Som det verkar så har de ingen större effekt på tranor utan mer på min stackars hundkrake som aldrig får kissa klart innan det smäller igen och han kommer farande upp på trappan för att söka skydd bakom mina ben. Jag undrar hur mycket det är ok att smälla på ett dygn egentligen? I år har det dånat mycket mer än vanligt och det börjar gå mig på nerverna.

Det värsta med hösten är dock ljuset. Det där speciellt ljuset som blir en solig septemberdag har en förmåga att utlösa migränanfall hos mig om jag glömmer solglasögonen och det kan jag ju lätt tänka mig att vara utan. När andra njuter av solen tänker jag bara "Åh nej!!! Det här kommer inte sluta väl."

Så var det sagt också.

Men hösten är ju även svamp och äppeltider så i eftermiddag blir det nog en tur till svampskogen. Kanske har trattkantarellerna tittat upp nu. Mums!