Öronvärk och snorgärsar

Nova har tagit sig lite åt sitt ena öra ett tag, men verkade inte ha ont i det. Hon var ju inte ledsen eller så, så jag lät det vara. Man vet ju aldrig, hon kanske bara hade upptäckt att hon hade ett öra där. Men ju längre tiden har gått så har jag börjat undra om det inte var en öroninflammation som spökade i allafall. Igår kväll var hon näst intill omöjlig att lägga och idag har hon varit allt annat än glad. Nu är hon ju i ofs en riktig liten snorgärs så det är ju inte så konstigt att hon inte är glad men hon brukar ju inte bli så påverkad av förkylningar. Vid lunch så ville hon inte äta utan satt envist och drog sig i örat medan tårarna rann. Nu var jag helt hundra på att örat värker så det var bara att ringa 1177. Efter symtombeskriving så fick vi en tid på vårdcentralernas jourmottagning redan två timmar senare. Tänk ibland går det undan!
Vi fick komma in ganska omgående och efter att den mycket stillsamma och rara doktorn hade tagit sig en titt i öronen så var det snabbt konstaterat: Öroninflammation med Kåvepenin i fem dagar som åtgärd. Tror ni lilla mamman fick dåligt samvete eller? Här har skruttan gått länge och dragit i det där örat och jag har undrat så smått, men tänkt i min enfald att öroninflammation ger otröstliga barn som envetet håller sig för örat och har feber eller nåt. Tänk vad fel man kan ha!
Nu är ungen itutad Kåvepenin, Alvedon och Nezeril, näsan är rensugen och tårarna torkade för natten. Bor vi på ett apotek? Det värsta är att man känner sig så fruktansvärt elak just när allt det där ska ges. Kåvepeninet smakar vansinnigt illa, Nezerilet som hon inte alls vill ha uppsrayat i näsan och tårarna som forsar varje gång jag torkar bort snoret som hänger i stora jag-vet-inte-vad under näsan. Jag vet ju att det är för att lindra och bota, men det förstår ju inte hon. Hon undrar bara varför mamma och pappa gör så här otäckt mot henne. Kanske kan hon få sova lugnt nu i allafall så tar vi nya tag imorgon.

Och så var skruttan förkyld IGEN...

Ska det då aldrig ta slut på snoriga näsor i det här hushållet? Nova är totalt genomförkyld för femtioelfte gången denna vinter. Det bara forsar ur näsan på henne och hur mycket jag än suger med nässugen så finns det inget stopp.
Vi hade planerat att gå en sväng på Hindersmässan idag och efter en stunds funderande med tanke på förkylningen så bestämde vi oss för att åka en liten stund i allafall. Så vi bäddade vagnen med fårskinn, åkpåse och filtar och byltade in ungen i ett antal lager kläder innan vi gav oss av ut i kylan. Det var inte sådär jätte mycket folk bland stånden så det funkade bra att ta sig fram med vagnen. Det brukar ju annars vara det största bekymret på marknader. Solen sken och det knarrade sådär härligt under fötterna när man gick, men det var liiite för kallt för våran smak så det blev inte så lång stund. Med jämna mellanrum gick vi in och värmde oss i affärerna runt omkring, men vi tröttnade rätt snart. Och det gjorde Nova med för den delen. Det var samma saker som vanligt i stånden och det blev ingenting köpt. Jag tror att kylan delvis gjorde att vi lät bli, för man ville bara inte ta av sig vantarna och börja trassla med plånbok och VISA-kort. 

Väl hemma igen så är Nova toktrött men kan inte komma till ro för att sova. Näsan ställer väl till det för henne och varje gång hon hostar eller nyser så kommer tårarna som ett brev på posten. Stackars liten. Jag undrar hur det ska gå till natten. Kan bara hoppas på att vi alla ska få lite sömn i allafall.

Snötäckt ligger nu ett land...

...under månbelysta nätter
Frosten strör med givmild hand
gnistrande kristaller över vita slätter

Hej mitt vinterland!
Nu är jag här!
Nu biter frosten i min kind ty kall är kvällen...

...osv osv... Låtar om snö och vinter går runt runt i mitt huvud just nu. Varje morgon vaknar jag med en ny snömelodi ringande i öronen. Det börjar bli aningens tjatigt där inne i huvudet, men det är väl just vad tillvaron handlar om just nu - att hålla värmen och skotta snö. Grusvägen här hemma ser mer ut som en enorm rodelbana än en väg och jag fick en känsla av att det skulle vara stört omöjligt att köra av när jag åkte till affären imorse. Nu inser såklart jag också att det bara var en villfarelse men ändå.
Jag tog vägen genom skogen fast jag vet att den är allt annat än körvänlig just nu, bara för att det är så fantastiskt vackert med all snö som tynger ner granarna. Jag satt där bakom ratten och önskade att jag hade tagit med kameran för det hade varit väl värt att föreviga denna vita sagovärld.
Det är synd att inte Nova är tillräckligt stor för att ha någon större glädje av all snö. Alla snövallar måste vara ett Mecka för små barn som gillar att gräva grottor och åka pulka.

Jag undrar om jag någonsin upplevt en så snörik vinter, alltså som legat kvar så länge. Det har jag säkert, men jag kan inte komma ihåg det. Däremot minns jag alla vändor till pulkabacken med varm choklad och smörgås i packningen, alla snölyktor och alla jättelika snöbollar som rullades på gräsmattan för att såsmåningom bli till snögubbar med morotsnäsa och småstensmun. När storebror blev lite äldre slutade snögubbarna att vara rumsrena och det blev både en och två pubertala skapelser i trädgården. Mamma bara skrattade åt eländet och de fick stå kvar där med allehanda udda attribut tills dess att det började töa. Vi åkte skridskor på kärret i skogen och jag lärde mig åka på brorsans hockeyrör. Tyvärr lärde jag mig sedan aldrig att åka på tjejskridskor utan dundrar ner taggarna i isen så att det tar tvärstopp och man står på näsan. Ingen vacker syn, men skulle jag försöka mig på det idag så kan man ju säkert roa någon annan. För att återvända till nutid igen så hoppas jag på många nya vändor till den där pulkabacken de kommande åren, Det är dags för nästa generation att tulta upp för backarna med pulkan hängandes i släptåg.  

Bilden är lånad av: http://nicoledullin.blogspot.com/2009/02/snoflingor-konstverk.html

Uttråkad...

Idag är en sån där tråkig dag när det kryper i kroppen och man är gruvligt uttråkad men man orkar ändå inte ta sig för något. Rätt skruvat egentligen. Gick ut och skyfflade undan de värsta snövallarna från utfarten på förmiddagen och åkte lite pulka med Nova, men sedan tog det stopp. Nu har jag ju i ofs lovat mig själv att jag ska hålla mig lite stillsam tills förkylningen är ett minne blott, men det är ju bara såååå tråååååkigt. Fast det vore ju en fördel om jag visste vad jag ville göra också. Jag känner mig lite som en treåring som står och rycker sin mamma i kjolen och gnäller över att det inte finns något att göra. Oavsett hur många förslag som det lilla risgrynet sedan får på aktiviteter så är det ändå inget som duger. Man är liksom bara allmänt grinig och kinkig.

Nova är hängig och sover mest idag, så man kan ju inte göra allt för stora utsvävningar. Hon är bara allert korta stunder och sedan sitter hon och ser alldeles hålögd ut igen med stora mörka ringar under ögonen. Det verkar inte bättre än att även hon håller på att bli sjuk igen. Önskar så att denna evighetslånga vinter ska vara över snart och att vårfloden tar alla virus, bakterier och influensor med sig. Dom pratar på nyheterna om växthuseffekt och global uppvärmning, men det verkar inte gälla här. Det blir nästan komiskt när dom pratar om detta klimathot medans termometern envist visar på ett antal minusgrader och snön vräker ner. Det kan inte vara tvärtom att det är en ny istid på väg? Isåfall så är jag mer med på noterna. Ja ja, allt har sin tid och vintern har väl sin antar jag. Nu ska jag hitta på något vettigt...eller åtminstonde försöka...

Skärpning!

Det är bara att konstatera - jag är inte alltid den klyftigaste person som gått i ett par skor. Förkylningen bara vägrar att gå över och så fort jag känner mig lite bättre så sätter jag alldeles för mycket fart och allt börjar om igen. Igår kände jag mig riktigt pigg så då åkte jag ju och badade. På kvällen forsade snoret igen. Idag kände jag mig riktigt ok igen så då skottade jag snö, städade och skottade ännu mera snö igen. Nu sitter man här med en sårig näsa och hopknycklade näsdukar i en ring omkring sig. Hur smart är det att städa och skotta snö som en blådåre innan man är frisk? Ibland är jag envis på gränsen till dumhet, det bara är så. Skulle ha träffat föräldragruppen imorgon, men det blir till att ladda upp med ännu en omgång Ipren, nässpray och pappersnäsdukar istället. Vore ju inte så bra om det slutade med att hela gruppen sitter med snorpapper efteråt. Dessutom är jag mer eller mindre insnöad vid det här laget och snöskyfeln ska jag baske mig inte röa imorgon. Nu ska jag hålla mig lugn tills jag är frisk. Och där med basta!

Lillträff med minimonstret

Idag kom snöstormen precis som utlovat och världen ser mest ut som en enda stor vit vägg. Jag är måttligt road av snö vid det här laget och går envist och nynnar på andra versen av Nalle Puhs sång om snö. Jag hoppas att han har rätt den lilla björnen med en mycket liten hjärna.
Halkade ner till öppna förskolan, även kallad Lillträffen, på förmiddagen. Vi har inte varit där sedan i början av december så det var kul att se hur mycket alla de andra barnen hade vuxit och utvecklats. Och det hade Nova också. Mer än vad jag visste om... Helt plötsligt så kunde ungen krypa(!) och förvandlades till gruppens lilla marodör istället för minstingen som inte gjorde en fluga förnär. Hon gjorde sitt bästa för att "klappa" på alla de andra barnen och precis som alla småttingar så är hennes defenition av klappa inte riktigt densamma som hos oss vuxna. Hon tar istället ett stadigt tag i någon annans hår eller kind om hon får chansen så här gällde det att hänga med. När hon inte var i klappartagen så krälade hon omkring och stal allt vad de andra satt och lekte med. Hon skulle ha ALLA leksaker, för om någon annan använder dem så måste de ju vara kul. Eller?
Hur som helst så tycktes hon ha roligt och det var skönt att komma ut och få sitta och prata lite skit en stund. Några av de andra mammorna har börjat jobba igen nu och det var därför en hel del pappor med istället. Jättekul! Hoppas att jag får med mig P nästa vecka om vi åker dit.  
Under sångstunden så roade Nova övriga gruppen med att dra igång med sitt märkliga morrande. Hon jollrar inte som andra barn hon inte. Hon låter mer som ett litet monster och man undrar vad det är för en trollunge som man har avlat fram egentligen ;)

Efteråt blev det en tur till affären för blöjinköp innan vi snöar in fullständigt och det råkade slinka med ett par semlor i vagnen också. Vet inte vem som la dit dom riktigt, men gud så gott det var med semla med hetvägg när vi kom hem. Mmmm. Nu får det bli lite snöskottning så man gör av med kalorierna igen. Bara att greppa snösläden och gnola vidare...

Och nästa vår tidelipom
Om bra det går tidelipom
Det töar...

Premiärbadet är avklarat med glans!

Är precis hemkommen från badhuset och oj vad mysigt det var! Nova var aningens misstänksam i början, men inte så att hon blev rädd eller ledsen. Bara lite fundersam över var hon hamnat. Efter en stunds försiktigt glidande i vattnet så upptäckte hon att det sker ett spännande fenomen om man vevar armarna runt runt, så det ägnade hon nästan en timma åt. Att skvätta alltså och däremellan skratta och tjuta förtjust. Jag tror att vi hade minst lika roligt alla tre. Så fram till sommaren när vi kan bada ute lär det bli ett antal badhusbesök. Med lite tur får vi även med oss P någon gång. Jag tror t o m han skulle uppskatta den här typen av bad, fast han normalt inte alls ser någon tjusning med att åka och bada.
Efteråt blev det fika och mellanmål på cafe'et innan Nova gick fullständigt i däck. Tack mamma!

Efter en powernap i bilen så är det dock fullt ös igen, så det är väl bara att dyka ner i leksakshögen :)

Underbart är kort

Nova kom och kröp/ålade/bökade upp i mitt knä förut när jag satt på golvet. "Guuud va mysigt!" tänkte jag...tills hon bet mig i magen med sina två små sylvassa bissingar så att jag kommer ha små tandavtryck där i 14 dar...

Bada imorgon

Då var det bestämt: Imorgon ska Nova få bada i badhus för första gången! Jag ser fram emot det med lite skräckblandad förtjusning. Mamma ska med så det är skönt att ha tillgång till ett par extra hjälpande händer i omklädningsrummet. Känns som att det skulle bli för krångligt att åka själv. Det ska bli riktigt spännande att se hur Nova reagerar. Hon har aldrig haft några problem med vatten, men det är ju en aning skillnad på en badbalja och en pool... Jag hoppas att hon tycker att det är helmysigt, men vi får väl se. Spännande spännande!

Förbannad nu igen!

Åkte och handlade idag på förmiddagen och då bl a en hög med barnmatsburkar med varierande innehåll. Gillar att ha lite sånt där hemma i skåpet med både mat, frukt och mellanmål så man alltid har att riva med sig när man ska någonstans eller när vi själva ska äta något som inte Nova kan äta. Egentligen spelar det ingen roll. Hur som helst så står det en kärring i 55-årsåldern bakom mig i kön tillsammans med en väninna när jag plockar upp mina varor på bandet i kassan. De står och jollrar en stund med Nova där hon sitter och ler åt allt och alla i sätet på kundvagnen. Så får kärringen syn på mina barnmatsburkar och börjar högt och ljudligt att berätta för sin väninna om hennes barnbarn som minsann ALDRIG skulle stoppa något ur en burk i munnen. Han har ALLTID ätit hemlagad mat och ingen sån där otääääck burkmat. Det skulle aldrig falla dem in att ge något ur en BURK! Jag kände hur min ansiktsfärg ändrades till högröd när ilskan började bubbla i mig. Det var så uppebart att det var meningen att jag skulle höra hela konversationen om barnmatsburkarnas hemska gissel. Men herregud människa! Vad har du med vad vi äter att göra och i ärlighetens namn vad fan vet du om det över huvudtaget? Jag borde ha vänt mig om och sagt precis så, men istället så fick hon bara en mördande blick innan jag gick för att packa ner mina varor. Jag orkade bara inte ta diskussionen med puckot. Hela vägen hem så satt jag och muttrade ilsket bakom ratten. Tyvärr så är sådana här små episoder riktiga energitjuvar eftersom jag har rätt häftigt humör, men sällan släpper ut det på direkten. Jag går och svär och mal istället. Väl hemma så gjorde jag av med ilskan på vedhögen istället, så nu är källaren full. Snöstormen och mängderna av minusgrader som SMHI hotar med kan komma när dom vill. Jag är redo.

Överhuvudtaget så har jag blivit riktigt förvånad, irriterad och då och då riktigt heligt förbannad över att människor tycks tro att så fort det gäller barn så har man rätt att komma med åsikter precis hur som helst. Det är precis som om barnen är allas egendom på något vis och att det är deras plikt att tala om hur saker och ting ska vara. Det mesta tycks röra upp starka känslor som jag inte riktigt förstår. Visst kan jag ha åsikter och tankar om hur andra föräldrar väljer att göra i olika frågor, men dem håller jag väl för mig själv. Det är ingenting som jag har med att göra.
Människor man knappt känner har kommit med allt från "goda råd" som jag inte bett om om precis allt till åsikter om amningens vara eller icke vara, barnuppfostran, barnsäkerhet, vaccinationer o s v. Listan kan göras oändlig. Det tycks heller inte finnas en tanke på att dessa åsikter som det delas med sig av så frikostigt i tid och otid faktiskt kan vara fel. Det retar gallfeber på mig. Valet är mitt och hur vi i den här familjen väljer att göra med saker och ting som rör Nova är en sak mellan mig och min sambo. Vill jag ha någons åsikt eller sk goda råd så ber jag väl om det. Vi kommer säkert att under resans gång göra fel val då och då, men det är fortfarande våra beslut. Så var det sagt...

Aj

Har haft migrän idag, så det var ingen vidare avslutning på helgen. Det är lite märkligt det där med migrän. Ena sekunden så mår man bra och nästa så slår det till som en blixt från klar himmel. Idag blev anfallet inte så vidrigt som det kan vara så det var ju positivt. Började bälga vatten tillsammans med värktabletter så fort synfältsstörningarna dök upp och det verkade häva det värsta. Nu dunkar skallen så fort jag rör mig, men det känns helt ok när jag är stilla så jag ska väl inte klaga.
Trots aura och skallebank så blev det i allafall en tur till en av Ps gamla klubbkompisar för fika och husesyn efter att han flyttat. Var jättetrevligt. Och dessutom så satt Nova som ett tänt ljus hela besöket och bara lyssnade och kollade läget i största allmänhet. Härligt när hon är på det humöret när man är borta. I det stora hela så har hon alltid varit en behändig unge och framförallt när man är någonstans. För det mesta så är det glada miner som gäller om ingen går på henne för fort, för då kan hon bli aningen blyg numera. Nu ska jag krypa i säng och kurera det sista av både migrän och förkylning. Imorgon är en ny dag med massor med nya skratt och leenden.  

Ja men strumporna!!!

Bad sambon att ta Nova inatt så att jag skulle få sova. Tack P!!! Trodde därmed att jag skulle känna mig piggare idag, men det hjälpte visst inte. Halsen är fortfarande toksvullen och hjärnan känns stoppad med bomull. Ja ja, det är väl bara att bita ihop. Vägrar sitta och vara sjuk på helgen. Mera te och Ipren!!!

Satt och slötittade på Let's dance igår kväll, men orkade helt enkelt inte vara vaken för att se vem som skulle åka ut. Synd, för jag måste erkänna att även jag tillslut har fastnat i Let's dance-träsket och bara måste se på eländet varenda vecka. I reklampauserna så kan jag inte låta bli att förundras lite över hur korkade PR-nissarna är som sitter och kokar ihop reklamfilmerna. Eller är folk så dumma att de går på den ena idiotreklamen efter den andra? Ta rengöringsmedel t ex. På skärmen så står det en käring och lite lagom speedad talar om att hon precis har städat och en mansröst utbrister "Ja, men strumporna!!!" Vad har dom med saken att göra? Tror inte att tonåringen på soffan med skitiga strumpor gick och böt för att den speedade käringen har moppat golvet.
Eller de reklamer där en lika uppsnurrad liten människa står och talar om att det bara är att spruta på och skölja av. "Inget skrubbande!" utbrister hon glatt som avslutning. Ja men eller hur! Vad är det i förpackningen? Saltsyra? Bara att spruta på, det blir absolut ingenting kvar efteråt!

Den allra bästa just nu tycker jag är den för någon form av naturläkemedel som ska vara bra för leder och muskler. I bakgrunden så hör man att personerna som har provat detta undermedel pratar på klingande svenska, reklam-makarna har nämligen missat att slå av ljudet helt, men över alltihopa så har man dubbat skiten. I otakt dessutom... Dom kör dock en av reklamerna utan att dubba den, det är ju bara det att just den filmen är på norska. Strålande! Undrar om dom är nöjda...

Nu bär det av för lite handlande till kvällens middag och sedan får vi se vad resten av dagen kan tänkas innehålla.

Perspektiv

Ramlade på den här bloggen av en slump. Torkar tårarna och kan bara konstatera att det minst sagt ger perspektiv på tillvaron: Annas blogg om livet här och nu  Man gnäller över livets trivaliteter och glömmer så lätt hur skört livet är och hur tacksam man borde vara över varje ny dag. Anna påminde mig om det idag. Jag hoppas, hoppas, hoppas att att hon får åka hem igen en gång till...

Sjuk och riktigt gnällig

Idag var det ingen rolig syn att se sig i spegeln. Personen som med halvslutna ögon tittade tillbaka såg mer död än levande ut. Kritvit i ansiktet och med håret på ända. Vem är det där?
Det började igår kväll med rejält ont i halsen, frossa och en sån där vansinnig värk i kroppen som man bara får när man har feber på gång. Tog en Ipren och gick och la mig med målsättning att vakna frisk och kry igen. Under natten har jag vaknat genomsvett några gånger och förvirrat undrat var jag var någonstans. 

Klockan fyra drog Nova igång och ville inte alls somna om sådär snällt som hon brukar. Efter ett antal försök att få henne att somna gick vi upp klockan fem och satt och ugglade ett par timmar. Halsen kändes som om någon trätt ner en gigantisk flaskborste och vevat runt. Suck! Inte nu när jag behöver lite extra energi! Fick i allafall sova ett par timmar mellan sju och nio så det tackar vi för. Men nu står den där bleka varelsen där och tittar trött på mig som för att säga: "Gå och lägg dig igen, du ser väl att du behöver sova. Sömn är bästa medicin vet du."  Jo tack,jag vet, men Nova är inte alls av samma åsikt,så det får stanna vid en önskan.

 Jag hoppas innerligt att jag inte smittar ner henne, men det är ju lite svårt när man är så nära varandra. Varje gång jag hostar eller nyser så ser jag framför mig hur jag kastar en kaskad av halsont omkring mig.

Jag läste någonstans att barn mellan 6 månader och 2 år är inne i sitt livs mest infektionskänsliga period och är sjuka i genomsnitt en gång i månaden. Stackars liten! Det är bara att koka ett par koppar te, ta en till Ipren och plocka fram handspriten för att göra mitt bästa för att behålla basseluskerna för mig själv.

En ny tillvaro

Det har hänt så mycket den sista månaden på utvecklingsfronten. När Nova lärde sig sitta själv på juldagen så tog det fart och det händer nya saker varje dag. Det var precis som om allt lossnade på en och samma gång. Det har successivt inneburit att hon har blivit mer självständig. Nu kan hon sitta för sig själv i långa stunder och greja med en leksak eller rulla/åla iväg på egna små upptäcksfärder över golvet. Rätt vad det är så har hon slagit på radion när man vänder ryggen till eller ligger under vardagsrumsbordet och brottas med en tidning. Mamma är inte alls lika intressant längre så länge jag håller mig inom synhåll. Att vara nära har förvandlats till en lyx som inträffar en stund före läggdags. I övrigt har hon inte tid om det inte innefattar att "flyga flygplan" eller sånger och ramsor. Jag tycker det var alldeles nyss som jag bar och bar på detta lilla barn som för allt i världen inte ville att man satte ner henne och längtade till den dagen då hon kunde leka själv en kort stund. Och nu är vi där...
Herregud vad fort det har gått! Tillvaron är under ständig föränring och jag jublar över alla små och stora framsteg. Jag njuter och hjärtat väller över att stolthet över allt från små risgrynständer till pincettgrepp och smaskande av majskrokar UTAN kladd. Man kan ju undra vem som är mest lättroad? Hon som med stort intresse sitter och spanar in en plastvisp eller jag som kan sitta och titta på hennes lek i en evighet och jublar för minsta lilla? Det spelar ingen roll, underbart är det och det är det enda som spelar någon roll. 

PS. Om man förstorar bilden så kan man se att Nova gillar design. Hon var inte helt nöjd med att kanten på bordet var slät och har därför gjort tandavtryck hela vägen... Blir till att vända bordet när vi har fått henne att sluta lindra tandklådan på det. DS.

Tröööött...igen...

Det ser ut att bli ännu ett snurrigt inlägg författat av ett trött och bomullsfyllt huvud. Natten som var sov Nova precis lika bra som hon gjorde första natten i sitt eget rum. So far so good, men lilla mamma har fortfarande inte sovit speciellt mycket. Inatt var jag toktrött och det gick riktigt tungt att släpa sig ner och vända noppan rätt i sängen igen och det var ju bra, men istället så låg sambon och lät som ett sågverk bredvid mig i sängen när jag skulle somna om. Med mord i sinnet har jag under natten funderat över diverse lösningar för att få tyst på eländet, men den jag beslutade mig för var att helt enkelt lägga kudden över huvudet och svära. Vare sig effektivt eller konstruktivt, men vad kan man förvänta sig av en trött hjärna klockan halv fyra på morgonen?

Reveljen gick strax efter sex imorse och dagen har sedan spenderats i en ullig dimma. Men jag har visst uträttat det jag skulle i allafall. Handlat mat och välling för stora delar av barnbidraget (glömde väl hälften av det jag skulle ha), lämnat Nova hos farmor (för första gången, gick superbra) och själv uträttat ett ärende där inte skruttan kunde vara med och som avslutning skottat bort en väldig massa snödrivor. Nu gungar golvet så det är dags att säga godnatt, sluta gnälla och slå igen de blå. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter och då SKA jag vara pigg.

Eget rum

Igår jobbade Nova rätt hårt för att ställa sig upp själv i sin säng, så det var dags att sänka ner skivan så hon inte ramlar över kanten. Eftersom jag ändå var tvungen att skruva isär sängen så funderade jag på om det inte var dags att flytta henne till eget rum. Vi gjorde ett försök för ett par månader sedan, men det slutade med att jag fick springa upp och ner halva nätterna så hon fick flytta in till oss igen.
Pratade med P och vi kom överens om att testa igen. Så sagt och gjort, sängen monterades ner och bars ner i hennes rum. I natt har jag varit nere tre gånger. Alla gångerna har hon legat med huvudet i fotänden, men det var bara att lägga henne rätt så somnade hon snällt om igen. Lilla mamma borde alltså ha sovit rätt bra hon också och vara rätt pigg idag, men icke. Jag har haft svårt att sova och legat vaken ungefär en timma varje gång jag har varit nere och vänt henne. Hur knäppt är inte det? Allt var lugnt och jag hade alla chanser i världen att få sova gott och då ligger jag bara och snurrar. Suck...
Hoppas på att jag kan slappna av i natt som kommer och att vi alla ska sova gott.

Snart dags att återvända till verkligheten...

Då var det måndag igen. Bara två veckor kvar av mammaledigheten innan det är dags för lite jobb igen. Dags att klivar ur bubblan man levt i de senaste månaderna. Om jag hittar dörren...
 Jag känner mig kluven inför det här. Å ena sidan så börjar ångesten bli påtaglig nu, sådär som när man haft semester och det är dags att komma tillbaka till verkligeheten. Usch. Jag börjar dessutom bli smått nervös av någon underlig anledning. Men det var ju ett tag sedan jag jobbade nu så man undrar ju om allt sitter i ryggmärgen eller om man behöver en ordentlig uppdatering. Utöver det så ska jag ju också börja hälften av mina kvällar på en grupp som jag inte jobbat på förut. Det tar väl ett par pass innan jag har koll på hur de jobbar där. 

  Å andra sidan så ska det trots allt bli lite skönt att göra något annat än att BARA vara mamma också. Självklart så njuter jag av varje sekund med Nova, men det kan vara gott att få vara något mer också. Arbetskamrat och undersköterska. I förlängningen så tror jag att man blir en bättre mamma om man får göra något annat också. Det handlar om balans. Jag jobbar såpass lite så jag känner inte att jag förlorar en massa tid med Nova. När jag är på jobbet så sover hon mestadels, så det kommer bli bra.

Något som jag komiskt nog ser fram emot med att börja jobba igen, förutom att träffa arbetskamraterna förståss, är att jag har kommit på att jag kommer att få sova ostört varje gång jag har jobbat natt. Alltså en nattuggla som ser fram emot sömn...öhm...ok... Men vi pratar alltså om åtta härliga timmar utan att behöva gå upp och leta efter napparna! Wow! Så mycket sammanhängande sömn kan jag inte komma ihåg när jag fick sist haha!


Nu undrar jag bara var jag har min namnskylt, mina nycklar och min jobbarklocka. Kanske dags att leta rätt på det där bradiga stället jag lagt dem på...

Snabba cash och en lättöl på Pitchers

Igår hade vi barnvakt för vi skulle ju som jag tidigare nämnt gå på bio. Jag såg fram emot att vara barnledig i några timmar med barnslig förväntan. Mamma kom lite tidigare på eftermiddagen så hon och Nova skulle hinna spana in varandra en stund innan vi åkte hemifrån. Vi åkte i god tid för att hämta ut biljetterna. Jag kände mig som en riktig bonnläpp när vi kom in på en nyrenoverad filmstad. Inga biljettkassor existerar längre och inget såg ut som sist jag var där. Ja, ja, vi lyckades i allafall få ut biljetterna ur automaten utan att skämma ut oss allt för mycket. Vi knatade iväg till Pitchers medan vi väntade på att filmen skulle börja och vi kunde konstatera att det var läääänge sedan som någon av oss satte foten på en pub. Jag körde dock, så det fick bli en lättöl, men ändå... Jag njöt!

Vi skulle se Snabba cash som hade premiär i fredags och mina förväntningar var skyhöga eftersom jag älskade boken. Tyvärr hade de tappat alldeles förmycket på vägen till att förvandla den till film och jag blev rätt besviken. Som film i sig så var den bra, men regissör och manusförfattare hade någonstans tappat hela grejen med livet i den undre världen som det beskrivs i boken. Synd! Man hade även valt bort delar som en av huvudpersonernas (JW) jakt på sin försvunna syster och hela prostitutionssoppan, samt alla försök att få de kriminella gängen att samarbeta för att undvika aina. Illa!!!

Men det var härligt att spendera två timmar i biomörkret bara P och jag. Åkte hem med ett stort leende på läpparna som fortfarande hänger kvar idag.

Nova hade visat sin allra bästa sida och sov som en stock när vi kom hem. Skönt, för man har alltid en tanke i bakhuvudet på hur det är hemma när man har barnvakt. Vore ju inte så kul om det var en katastrofkväll. Så på det hela taget var alla nöjda och glada :) Tack för hjälpen mamma!

Naturen är en fantastisk konstnär

Tog med kameran och tog lite härliga vinterbilder igår. Hittade några rätt fantastiska isformationer i Svartån som var väl värda att förevigas enligt mitt tycke. Klicka på bilderna så blir de större.

Jag tror bestämt att det är en gigantisk gräddbakelse eller möjligen en semla mitt i det iskalla vattnet.

Visst ser det ut som ett rätt bra gömställe åt någon/något?

Nova funderade en stund på om det var läskigt eller spännande med allt vatten som forsade fram och var noga med att kolla mammas reaktioner innan hon vågade sig på att le och njuta av turen.

Apropå det här med barnuppfostran...

Jag såg att en del vänner hade gått med i en facebookgrupp med namnet "Vi 80-talister är sorgligt nog den sista väluppfostrade generationen" och det var väl kanske lite att ta i, men det ligger kanske någonting i det. Vad hände med att ta i hand eller att säga ett ordentligt tack när man får något eller går från matbordet? Självklart finns det fortfarande ungar som är hur väluppfostrade som helst, men när man ser sig omkring så är de inte så många som visar respekt för andra som man skulle önska. För i uppfostran ingår respekt, det handlar definitivt inte bara om att säga tack och bock. Språket som används mellan våra barn, och allt längre ner i åldrarna, innehåller allt för ofta ord som hora, fitta o s v. Var har de hört de här orden och hur kommer det sig att det har blivit mer och mer en del av vardagsspråket?
Hörde häromdagen att en man dömts i tingsrätten efter att ha gett en tonåring en örfil. Aj aj, så får man inte göra, tänkte jag tills jag hört hela historien. Mannen, 74 år gammal har jag för mig, hade blivit kallad "Jävla gubbjävel" och annat smått och gott efter att han tillrättavisat ungdomarna i fråga. Huruvida domen var rätt eller fel kan ju diskuteras, men jag har en viss förståelse för att det brast och small. Och NEJ, jag är absolut inte för aga och skulle aldrig någonsin lyfta handen mot ett barn.

När jag bodde i stan och åkte mycket buss så kunde det lite då och då hända att det satt skitungar på bussen och kallade en för "Jävla svennefitta" och annat trevligt när man klev på bara för skojs skull. Hade de tur så kunde det ju bli bråk...  Men allvarligt, vad är det för fel på sådana ungar? Var är deras föräldrar? De här incidenterna hände för ungefär 10 år sedan och utvecklingen verkar inte ha gått åt rätt håll efter det om man säger så. Klimatet har hårdnat betydligt sedan dess och det gäller inte bara våra barn och unga. Även vuxna tycks ha hårdnat mot varandra och samhället ter sig mer och mer egotrippat. Här är JAG, JAG ska fram här och står du i vägen får du skylla dig själv... Inte konstigt kanske att det smittar av sig neråt i åldrarna.
Stilla så undrar jag hur det kommer att se ut när Nova växer upp. Jag hoppas att vi lyckas med uppgiften att lära henne tolerans och respekt för andra människor. När man tittar på denna lilla oskyldiga varelse som fortfarande ser världen som ett rosenrött äventyr så vill man som förälder för alltid skydda henne mot allt ont. Jag vill inte att hon någonsin ska behöva höra okvädningsord av det slaget som jag beskrivit här, eller ännu värre saker för den delen, men jag vet att det är omöjligt. Den dagen kommer när hon måste ut ur rosenbubblan utan mig. Det enda man kan göra är att försöka se till att hon är trygg i sig själv och får goda värderingar att bära med sig.

Hittade den här när jag väntade henne och den åkte raskt upp på anslagstavlan som en liten fin påminnelse inför framtiden:

Krama mig ofta så blir jag glad och trygg

Låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg

Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test

för även om jag klagar är ni ändå alltid bäst

Visa mig i handling vad respekt är förnågonting

Lär mig se det vackra i världen runt omkring

Tala om att jag duger just precis som jag är

och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär

Låt vårt hem vara en plats där tolerans och kärlek bor

och kom ihåg att man kan leka - även om man blivit stor.

Dagen då ingenting funkade...:(

Natten har varit rörig med en liten skrålla som har vaknat vad som känns som tre miljoner gånger och en sambo som gjort sitt bästa för att härma ett sågverk. Bara att gå upp och ge henne nappen och söva om och försöka få dom eländiga öronpropparna att sitta kvar i öronen. Misslyckas fatalt med det sistnämnda, mina öron tycks vara tre storlekar för små. Finns det öronproppar för småfolk?

När jag vaknade var jag strandad igen. Sambon skulle ha tagit bilen till verkstad innan han åkte till jobbet, men då behagade den inte att starta. Den stog ledsen och tyst kvar på samma plats som igår. På frukosten kom P hem och lyckades iallafall få igång den och ta den till verkstaden, så jag har bil idag i allafall. Och tur är det för jag måste uträtta en hel del ärenden vid det här laget. Jag har ju inte kunnat göra något av allt det som jag skulle den här veckan, så nu gäller det att hinna så mycket som möjligt efter lunch. Man har ju inte all tid i världen när man ska trycka in förmiddagsvila för Nova också.
På verkstaden släckte de alla lampor och varningskoder så helt plötsligt gick bilskrället som en klocka igen. Snacka om att vi jublade(!)...i ungefär 4 kilometer... Sedan började fanskapet att hosta, hoppa och blåryka igen, så det blev till att fara tillbaka till verkstaden. Jag ser pengar som vi egentligen inte har rinna iväg. Lågfartsmunstycken och lambdasonder och allt vad det är som kan tänkas behöva bytas har ju en förmåga att kosta. Återigen önskar jag mig en gammal Volvo 245 från -87 eller en traktor. Det borde väl vara ungefär samma.

Vad har mer gått åt fanders då...? Jo just ja, jag hade beställt lite nya kläder på postorder. Det är liksom bara att inse att jag inte kommer att komma i mina byxor som jag hade före graviditeten. Höfterna vill liksom inte få plats och magen hänger över linningen som en tom ica-kasse. Allt annat än snyggt. Så jag beställde med expressleverans och skulle få hämta paketet efter klockan 15 igår, men ingen sms-avi i sikte på hela eftermiddagen och kvällen. Idag står det fortfarande att paketet transporteras när man gör en paketsökning. Inte för att det är hela världen, men om jag nu betalar extra för en snabb leverans så vill jag ju ha vad jag betalar för. Enkelt.

Som pricken över i så pratade jag med chefen idag och fick veta att "Du får jobba på helgerna om verksamheten tillåter. (Översättning = och det gör den förmodligen inte) Vi måste annonsera ut tjänsten så får vi se." Låter ju allt annat än uppmuntrande, men jag ska väl inte ge upp riktigt än.

Nu börjar jag starkt fundera på om det vore bättre att dra täcket över huvudet resten av dagen (Nova sitter och leker på ett täcke i vardagsrummet så jag kan ju ta ett hörn av det) så inget mer kan strula denna Dagen då ingenting funkade...

Vinterpromenad

Äntligen har kylan lindrats och vi har kunnat vara ute! Tog en härlig vinterpromenad och bara njöt av knarret under skorna även om kylan bet rätt bra i kinderna. Nova kämpade tappert för att hålla sig vaken så hon inte missade något av all spännande rimfrost som föll från träden. Hon fick dock ge upp tillslut och John Blund kom och strödde sand i ögonen blå.

Dimman ligger som mjölk, men det var härligt ändå.

Åke den kraken är nyklippt så det blev täcke på. Inte så populärt, men han kan ju inte gå ut naken heller...

Inbäddad med fårskinn, åkpåse och gosig overall är tio minusgrader inga problem.

Sliten efter en vaknatt

Sitter och önskar att man vore tio år yngre än jag är. Då kunde man vara vaken dygnet runt utan att gå i väggen för det. Så länge det vankades något skoj så var det inga större problem att hålla igång. Numera så har man inte riktigt samma energi längre och behöver så mycket sömn att man skulle kunna tro man var pensionär. Tio timmars nattsömn och gärna middagsvila låter som himmelriket för tillfället, Varför denna önskan då? Jo, Nova vaknade vid 23-tiden igår kväll och var ledsen. Av och till blev hon tyst igen för att starta om med förnyad kraft en stund senare. Det är inte lätt att fösöka lista ut vad som är fel när dom små inte kan berätta själva. Är du för varm? Har du ont någonstans? Är du hungrig? Vad???

I början hjälpte det om jag plockade upp henne en liten stund, men så småningom hjälpte inte det heller.

Gick upp vid två och prövade med lite välling och det blev tyst och lugnt en stund. Själv hade jag svårt att somna om, men lyckades tillslut. Bara för att bli väckt av ett illvrål en kvart senare. Ungefär nu så kanske man har en bild av en öm och vän moder som sitter, gärna i gungstol, och vaggar sitt barn i famnen, men verkligheten är kanske aningens annorlunda. Den väna modern är snarare en trött varelse med kritvitt ansikte och håret på ända med ett tokvrålande barn. Sakta känner man paniken komma krypande. Snälla älskling vi måste få sova lite! Och din pappa som ska upp och jobba snart! Nu vrålade hon helt hysteriskt och hur jag än försökte vagga och vyscha och sjunga så tycktes det inte finnas någon hejd. Hon bara skrek som om livet hängde på det medans napparna yrde i luften.
! Så slog det mig att jag tyckt att kinderna har sett svullna ut i ett par dagar och att hon haft lite diarre' under eftermiddagen som jag tolkat som att hon ätit för mycket äpple. Kanske är det tand nummer två som spökar? Så jag plockade fram alvedonflaskan och gav henne två milliliter. Jag vill inte ge alvedon i onödan och är normalt väldigt restriktiv med det eftersom man misstänker att det kan ge astma hos små barn. Men har man slut på ide'er och knep så får man testa något annat. Och som i ett trollslag så somnade hon i min säng vid fyratiden för att inte vakna igen förräns telefonen ringde strax efter nio. Tyvärr sover jag inte så bra med henne i sängen, så det har blivit lite hackat, men det är ju ändå sömn. Något man lärt sig uppskatta mer än någonsin vid det här laget.

Nu är man trött så man känner sig mjuk i huvudet, så det här inlägget blev nog inte det bästa och mest läsvärda jag knåpat ihop om man säger så. Men om någon läser så får ni hålla tillgodo, det blir inte bättre än såhär idag.

Det finns dom som har sagt åt mig att det inte borde vara några problem för mig att vara uppe på nätterna med ett skrikande barn eftersom jag jobbar natt i vanliga fall, men de glömmer en liten detalj - då får jag sova åtta timmar oavbrutet på dagen. Nu har jag ett litet hjärta som kräver uppmärksamhet från en pigg och glad förälder oavsett hur natten har varit. Så vi stretar på och hoppas på att man kan få slumra en stund i eftermiddag när hon ska sova middag...

FryyYyyyYser

Jag är ledsen, men någon större variation på tema på bloggen blir det inte.I allafall inte idag. Jag vaknade imorse och frös trots att jag numera sover mer eller mindre fullt påklädd och vi har placerat ett element bredvid Novas säng. Tittade till på termometern och konstaterade att jag inte ville gå upp idag för värmen fanns trots allt i sängen. Nova var ju såklart av en annan mening, så det var bara att bita ihop. Tempen i köket visade rekordlåga +10,1 grader inne. Hur är det möjligt? Luftvärmepumpen stod bara och väste utan att spruta ur sig någon varmluft att tala om och ungen frös så hon var blå om både läppar och händer och skakade som ett asplöv på skötbordet. Så för hennes del fick det helt enkelt bli mössa och fårskinnstofflor på INNOMHUS! Det är bara att konstatera: Nu är jag less på det här!!!

Jag kan inte minnas att jag varit med om en vinter när extremkylan hållit i sig så länge. Det har varit vecka ut och vecka in när kvicksilvret sjunkit till över -20 grader. Försöker peppa mig själv genom att tänka att det borde bli en fin sommar efter det här. Och då ska vi stå i solen och isolera och snickra panel. Den där globala uppvärmningen som dom pratar om på alla nyheter börjar kännas som ett hån. Inte har vi någon uppvärmning och växthuseffekt här i allafall. Jag brukar skämta och säga att vi bor i huset som gud glömde eftersom vi aldrig har någon mottagning på mobiltelefonerna eller någon vidare radiomottagning, men nu börjar jag undra om det inte ligger något i det där.

Nu när värmen har börjat stiga så smått så är ändå golvet för kallt för krypövningar så då får man väl hitta på en lösning. Min träningsmatta fick bli isolering istället.

Bilen vägrar fortfarande starta och står inpakerterad i presenning. På eftermiddagen ska jag gå ut och starta kupe'värmarna där under och hoppas på att isproppen har smält tills sambon kommer hem från jobbet. Han skulle inhandla startgas, så nu vore det väl fanken om den inte hoppade igång.

När man är van att ha bilen och kunna åka vart och när man vill så känner man sig rätt handikappad när man står utan. Det är märkligt vad beroende man är av ett bensinslukande plåtskrälle. Snälla rara bilen, starta idag!

Nya bilar är f-n bara skit.

Denna dag började näst intill perfekt med mysig familjefrukost och ja faktiskt - melodikrysset. Det enda som drar ner betyget var den envisa kylan, men man kan väl kanske inte få allt ;) Bokade biobiljetter och barnvakt till nästa helg, så då blir det "Snabba cash" och en gigantisk bytta popcorn i biomörkret. Jag älskade boken och hoppas att filmen kommer hålla måttet och jag tror faktiskt att mina förväntningar kommer infrias.
Efter det hade vi glada i hågen planer på att ta med oss kameran och åka till vattenfallen i Karlslund och fota lite läckra vinterbilder nu när solen sken och allt. Det är för kallt för att vara utomhus någon längre stund med Nova, men det lät som en lagom utflykt. Men se där tog det stopp. I kylan så hade bilen bestämt sig för att ge upp hoppet och var stendöd. Inte minsta lilla varv gick det att dra runt startmotorn så det var bara att plcoka fram startkablar och försöka få igång den. Men det gick icke. Så dagen har istället för sambons del spenderats med laddkablar och lån av motorvärmarkabel av grannarna. Den gamla mercan startar så snällt, men det räckte inte till för att få igång den andra. Det är nästan så man blir sugen på att köpa en gammal volvo eller nåt istället. Funkar lite som traktorer - stora, klumpiga och fula men startar jämnt. Och gör de inte det så är de lätta att laga. Inte som det här skrället som man behöver instruktionsbok för att byta en glödlampa, har blinkande varningslampor högt och lågt med "Åk till närmaste VW-verkstad" som enda förklaring i boken och inte tål en kall vinter. I praktiken innebär det att min kära sambo har gått runt och muttrat besviket över att hela lördagen rök åt till att stå i -25 grader och försöka få igång eländet och jag har gjort mitt bästa för att komma med lite glada tillrop då och då i någon sorts misslyckat peppningsförsök. Ja, jag vet att det bästa är att hålla sig tyst ur vägen när han ska laga saker, men ibland kan jag inte låta bli att försöka muntra upp lite grand. Resultatet brukar bli det motsatta, men ändå...
Ja, ja, sånt är livet. Kanske har batteriet fått tillräckligt med laddning för att bilen ska starta nu under kvällen.

Jag hoppas innerligt på det för annars blir det här en helg i de sura minernas tecken.

Nova och jag gick ut en kort sväng på eftermiddagen och det var tydligen utmattande för när vi kom in igen var det först high life, men så blev det helt plötsligt  alldeles tyst och när jag tittade ner fick jag se det här:

Tänk att små barn kan somna hur som helst och var som helst.

!!!

Ikväll hände något som i det här hushållet är rätt fantastiskt. Nova var på ett strålande humör och verkade inte ett dugg trött fast klockan passerade läggdags med marginal. Istället så satt hon i över en timma bredvid mig i soffan och lekte med sin tygbok som hon fått i julklapp. Hon satt alldeles tyst, med undantag för enstaka nöjda joller, och bara plockade och kände på¨alla olika material och texturer. Det har aldrig någonsin hänt förut. Jag kunde inte förmå mig att gå och lägga henne när hon var så försjunken i det hon höll på med så vi blev sittande ända tills klockan 20:45. Låååångt senare än hennes normala läggningstid. Jag lika avslappnad och nöjd som hon. Härligt!

Sju månader idag!

Idag fyllde Nova sju månader. Mina lilla tös bara växer och växer. Var det inte igår hon kom till världen? Alldeles nyss var hon ju ett knyte som bara åt, sov och såg söt ut. Sedan blinkade jag och hon fyller helt plötsligt våra dagar med allt annat än sömn och stilla ro :) Fortsätter det såhär så är det allt dags att jag plockar fram tårtrecepten för hon fyller ju snart ett, två, tre och arton år :P

Nej skämt åsido, man inser snabbt att det gäller att njuta av den här tiden för det går fort.

Dagen började inget vidare med sömnbrist efter att Nova haft en orolig natt, slut på ved inne, svinkallt och krock med en småfågel så det blev blod och fjädrar på hela vindrutan. Det senare är inte kul när vindrutespolarna har frusit ihop. Yuk!

Dagen rätade dock snart upp sig när vi fick spendera resten av förmiddagen över en kaffekopp tillsammans med min svägerska. Det är så skoj att se Nova tillsammans med de bägge ljuvliga yrvädren till kusiner. Den äldsta som inte är sen med att utdela pussar och kramar till både mig och Nova och minstingen som glatt testar vad som händer om man stoppar fingrarna i munnen på sin lilla släkting eller om det är skojigt att trycka på hennes näsa. Det senare får Nova att skratta och bägge är nöjda.
Nova är ordentligt nyfiken på andra barn nu, så det är helt perfekt att det inte skiljer mer än året på henne och lillkussen. Det är alltid trevligt att umgås en stund med "radhusnisse" och hennes familj. Man blir liksom glad av dom och det är ju dessutom aldrig fel med en pratstund med en vuxen människa då och då ;).
Vi åkte hem med glada miner och en bonus på två kassar kläder till Nova. Pricken över i var en helt underbar overall. Nu är det slut med dumma dragkedjor som åker upp i hakan, knappar som går upp, dumma material så hon blir stel som en pinne eller problem med att få i benen för att dragkedjan inte går ända ner. Tack så mycket!!!

Nähä, nu börjar det allt bli pj-time för den där lilla skrållan så jag får slita mig från tangentbordet nu tror jag.

Snälla våren, vänta inte för länge. Du är välkommen nu!

Snacka om att man längtar efter våren nu. Det är ungefär samma känsla som när man har varit utomlands i ett par veckor och börjar längta hysteriskt efter knäckebröd och potatis. Snålvattnet rinner liksom. Tänk när man slipper tofflor, halsdukar och mössor igen. När man kan gå ut barfota, fåglarna kvittrar i jakt på en partner och körsbärsträdet blommar. När Nova kan få utforska gräsmattan och spana in alla småkryp och fjärilar. Åh vad du kan få komma nu vår!
Varför bor vi i detta iskalla land? Jo, jag vet, jag sa det ju själv. Annars så längtar jag ju snart efter det där knäckebrödet och allt annat toksvenskt som är hemma för mig. 

I natt visade termometern -29,8 grader och när vi klev upp klockan sju så var det knappt att jag tordes titta på termometern i köket. +12 grader...innomhus... Planerna för att tilläggsisolera huset till sommaren börjar ta form, man är ju aningen inspirerad om man säger så. Känns lite tuffare att ta tag i sådana jätteprojekt nu när man har en liten stjärna att se efter samtidigt, men det ska väl gå bra. Mormor och farmor ställer förhoppningsvis upp med lite marktjänst så man får lite gjort. Fasaden ska få byta färg från faluröd med inslag av flagnande rödaktig plastfärg till vit med gråa knutar när vi ändå är igång. Det kommer att bli en rejäl ansiktslyftning och förhoppningsvis blir kommande vintrar betydligt behagligare.    

Nova börjar så smått att förvandlas till en marodör nu när vi inte har kunnat vara ute p g a kylan. Det märks tydligt att hon numera behöver lite mer stimulans om dagarna än tidigare. Det blir skönt när juluppehållet är slut på saker som öppna förskolan och babyrytmiken så vi får åka och umgås lite med andra barn ett par gånger i veckan.
Av någon anledning har hon skaffat sig någon sorts fetisch för tyg och hänger som en liten apa i tvätten på torkställningen, gardinerna, kökshanddukarna och allt annat som hänger inom räckhåll. Igår hade jag tvättat ett antal maskiner och det hängde tvätt i princip överallt. INGEN bra ide'... Sambon och jag övar flitigt på frasen "Aj, aj", men utan något vidare resultat. Man möts bara av ett stort busigt leende innan hon plöjer vidare mot nästa gardinlängd. Man blir lite orolig att hon ska lyckas riva ner någon blomkruka över sig eller så när hon river och sliter i panelerna.
Igår upptäckte hon hur roligt man kan ha med min pilatesboll, så den håller henne sysselsatt långa stunder. Det bästa är om man studsar lite med den också. Då lyser det i ögonen av spänning.

Imorgon blir det en vända till min svägerska så då lär kusinerna trötta ut henne lite grand och jag får bubbla lite skit och sörpla lite kaffe. Två flugor i en smäll, det kan ju inte bli bättre!

Föräldraledighet

Sitter för tillfället och är väldans nöjd och glad. Det senaste dryga halvåret har i o m havandeskapsledighet och föräldraledigheten varit extremt tufft ekonomiskt. Vill man bli rik på pengar så är det fel väg att gå att skaffa barn - tragiskt men sant. Hur som helst så ville jag dryga ut kassan genom att gå tillbaka och jobba mina helger, men chefen var av en annan uppfattning. Nu när helgerna är över så kontaktade jag facket för att ta reda på vilka regler som finns och fick förklarat att jag är i min fulla rätt att gå tillbaka partiellt till jobbet och välja själv att lägga mina timmar på helgen. Om det krånglade ändå så finns det en AD-dom att hänvisa till. Det känns sååå skönt! Inte bara för pengarnas skull, utan jag tror också att det kan vara bra att jobba lite grand ur en social synvinkel.
Jag kommer att jobba fullt under februari när sambon ska vara pappaledig och sedan jobba helgerna fr o m mars. Det kan nog vara en bra start att jobba heltid först och lära känna de boende igen. Det hinner ju hända en hel del på den tid som jag har varit borta.

Det känns dock lite läskigt att gå tillbaka till jobbet igen. Jösses, ska jag vara ifrån min lilla skrutta? Fördelen är att med mina arbetstider så finns jag här hemma rätt mycket ändå, så ångesten behöver inte bli allt för kraftig :) Men märkligt kommer det att bli...

Lycka och tacksamhet

Det är helt klart dom små sakerna i tillvaron som gör att man förstår hur lyckligt lottad man är här i livet. Allt som oftast dyker den där känslan upp när jag hör Novas bubblande skratt när hon busar med sin pappa eller som idag när jag stod och kikade på dom när de åkte pulka. De finaste jag har alldeles uppslukade av leken. Hon med glädjen och föräntan som lyser i ögonen inför varje nytt "tjoooo" när hon får fara ner för pulkabacken och han som glatt jollrar vidare med henne utan en tanke på omvärlden. Det är dom stunderna som man känner en så stor tacksamhet över de sina att det känns som om hjärtat skulle sprängas i kroppen.

Mmmm...

Japp, jag är beroende. Jag erkänner! Jag kan bara inte låta bli!!!! Nej, det är inte alkohol eller knark eller nåt annat dumt utan av...nudlar... Inte vilka nudlar som helst heller. Nej, nej, nej, denna rätt är viktigt hur man tillreder och vilket kvalitativt märke man väljer minsann, Det ska vara samyang snabbnudlar med biff eller champinjonsmak och som pricken över i krävs det att de dryper av kikkomansoya också. Jag började trycka i mig rätt sjukliga mängder av denna eminenta rätt under graviditeten och trodde i min enfald att suget skulle gå över efteråt, men tji fick jag. Minst en skål om dagen slinker ner, annars slår abstinensen till. När jag väntade Nova inträffade dock det förskräckliga att soyan tog slut. AAAAAH! Vad ska jag ta mig till? Sambon fick stränga order om att köpa soya och snäll som han är så köpte han en gigantflaska med detta svarta guld. Men av fel sort!!! Hemska tanke! Ja, ja, jag testade i allafall, men tvi vale vad illa det smakade. Istället för att då göra som rationella människor gör och hitta på nåt annat att äta så ställde jag mig istället med gravidmagen i vädret och stortjöt. Sambon tittade på mig och suckade "Jaha, är det sån där ledsen igen?" Jajamensan, hormongalen tant-ledsen så det skrek om det. Så det blev till att inhandla en magnumflaska av rätt sort så det blev tyst och lugnt en stund. Ja, i allafall tills han kom hem med fel sorts äpplen också...

Hur som helst så sitter jag nu här och suger i mig dagens dos med snabbnudlar och undrar vad i hela friden som har tagit åt mig. Jag som inte ens tyckte om nudlar över huvudtaget tills för drygt ett år sedan...

Hej och välkommen nya år!

Jaha, då har den första dagen av 2010 nästan passerat. Nyårsaftonen blev som utlovat lugn och stilla.

Vi åt gott och bara myste framför TVn. Ett helt ok sätt att fira nyår tycker jag. Nova hade varit gnällig hela dagen och avslutade tyvärr med att vakna stup i kvarten efter läggnig och vid 23-tiden blev hon fullkomligt hysterisk. Jag har inte den blekaste aning om vad som var fel. Tand nummer två? Förkylningen? Ont i magen? Det är en evig gissningslek att vara småbarnsförälder. Hur som helst så lugnde hon sig efter 40 minuters vaggande och vyschande, så vi beslöt oss för att försöka få lite sömn vi också för vi misstänkte att det skulle bli en stökig natt.

Och mycket riktigt så har vi varit vakna en gång i timman hela natten med en ledsen liten skrutta. Idag är hon däremot alldeles stolligt glad så det är ju skönt.

Något tolv-slag blev det alltså inte för våran del. Åke gjorde oss dock uppmärksamma på alla raketer genom att ligga som en pälsmössa på sambons huvud hela natten. För den som undrar så är Åke en hund och ingen gubbe. Hade ju kanske varit lite jobbigare att ha på huvudkudden...

Märkte inte någon skillnad alls mot förra året förutom att trafiken var väldigt lugn idag ;) Och tur var väl det kanske, för vi hamnade bakom en liten vit golf på väg hem från stan där föraren nog inte borde ha satt sig bakom ratten alls förräns tidigast imorgon. Den kom utfarande framför oss på norrköpingsvägen och låg och pendlade mellan 60 - 80 km/h i över en mil. Med jämna mellanrum for den lilla bilen vådligt långt ut åt högerkanten och touchade snödrivorna för att sedan glida tillbaka åt vänster igen. Ibland lite väl nära mötande trafik. Läskigt. Kanske borde man lyfta luren och göra farbror blå uppmärksam på fenomenet med den livsfarliga, vinglande bilen, men i det lilla landet lagom finns ju en hel del oskrivna regler. Nummer ett följde jag idag: man sköter sig helt krasst själv, skiter i andra och hoppas på det bästa.