Trött

Jag fortsätter att räkna ner antalet arbetspass som återstår innan jag går hem på graviditetspenning. Fyra eller sex stycken kvar beroende på om jag tar semester de sista två passen eller inte. Jag har inte bestämt mig än. Det känns skönt bara att veta att det kanske bara är en vecka kvar om jag väljer att bränna de där semesterdagarna. Särskilt efter en natt som den jag nyss haft. I natt har jag nämligen knappt sovit över huvudtaget och jag är dödstrött. Först hade jag svårt att somna och när jag väl gjort det kom Nova upp till oss och ville sova i våran säng. Hon hamnar av någon anledning alltid i min halva av sängen och med henne knuffandes på mig utifrån och med en skrutt i magen som använde min blåsa som pilatesboll innifrån så ville någon djupsömn aldrig infinna sig.
Skruttan tycks vara inne i en drömperiod och har pratat massor i sömnen under natten. Jag trodde först att hon hade feber så som hon pratade och gnällde, men någon varm panna verkade hon inte ha. Klockan sju gav jag upp och gick ner efter att hon dragit mig i huvudet och pipit: "Jag vill ha min gose!" Nu sitter jag i köket och väntar på att hon ska vakna medan hon nöjt sover vidare med hela dubbelsängen för sig själv. Det är härligt nästan jämt... Tur att man är ledig ikväll.

Sömnstörd och sugen

Jag är nog ett enda så kallat gravidsymtom just nu. Vissa ska vi inte gå in på här, för de kanske inte är de trevligaste, men jag kan säga så mycket som att man t ex som gravid kan jubla efter ett toalettbesök. Resten får ni eventuella läsare räkna ut själva. Det finns annat som vi kan gå in på utan cencur.
En sådan sak är att det har blivit allt svårare att sova på nätterna nu. Höfterna värker så att jag inte kan vända mig ordentligt när jag lägger mig på kvällen, halsbrännan kommer som ett brev på posten om jag försöker mig på någon annan sovställning än framstupa sidoläge åt vänster, lillskrutten spelar fotboll med min urinblåsa varje kväll när jag ligger just på vänster sida och jag drömmer helt galna drömmar som gör att jag vaknar alldeles genomsvett och förvirrad. Det är lagom roligt när man vaknar och tror att maken vill skiljas för att han träffat en elefant i Enköping som han nu tänker starta ett nytt liv med. Det tar en stund innan man har vaknat till så pass att man inser att det bara var en dröm och ännu en stund innan man har skakat av sig känslor av ilska och sorg. Skituppvaknande helt enkelt. Sedan kan man ju undra vad Freud skulle sagt om drömmar som den. Varför just en elefant? Var får man sådant ifrån? Jag tror att Sigge F hade låst in mig på dårhus och kastat bort nyckeln om han hade levt idag. Eller jag hade levt då snarare kanske. Ja ni fattar.

Sedan går dagarna lite dimmiga av trötthet. Jag är glömsk, snurrig (värre än vanligt alltså) och vill mest bara vända mig in i mig själv och fokusera på magen.  

Jag har fått en ny så kallad craving nu också. För den som inte vet vad en craving är så kan jag upplysa om att det innebär att man får något smått religiöst av sektkaraktär, galet och hysteriskt i blicken när man bara måste ha något särskilt att sätta tänderna i och att man lätt skulle kunna bli smått våldsam om någon försöker hindra en att äta detta fantastiska som ingen annan, märkligt nog, förstår varför man bara måste ha. Men man bara M Å S T E!
Jag har undrat varför jag för stunden inte varit sugen på något speciellt som jag var förra gången. Då var det ju äpplen, nudlar och senap som gällde. Inget sådant har jag märkt av den här gången (utom en kortare period av clementinsug), men däremot känner jag en gruvlig avsmak för allt griskött. Bacon, fläsk, fläskfilé och fläskkorv. Urk! Tycker att det luktar just död gris. Och varje gång jag delar med mig av vad jag tycker att det luktar och smakar så blir även maken illamående och sur på mig för att jag tvunget delar med mig av mina tankar. Men nu har alltså ett sug infunnit sig. Som en käftsmäll kom ett enormt sug efter äppelmos med kall mjölk. I massor.
Igår blev jag lite äcklad av mig själv när jag insåg att jag satt i mig nästan en hel stor burk med äppelmos serverat med en liter mjölk på ungefär tio minuter. Inte speciellt nyttigt. Jag vill nog inte veta hur mycket socker en sådan där burk innehåller. Men herre jesus så gott det är!!!!! Mmmmm! Så nu ska jag åka och införskaffa en rejäl hink med det gula härliga moset och sedan äta en rejäl skål. Mums!!! Hallelulja moment!

Boa och bygga

Det kliar i mina boa-fingrar just nu. Jag vill montera spjälsäng och bädda med små små sängkläder, men jag försöker att lägga band på mig själv. Det är 10 veckor kvar och jag ska jobba i två till. Det vore inte klokt att rota runt på vinden och kånka runt på lådor och möbler så länge jag ska orka lyfta patienter. Städningen för två dagar sedan känns fortfarande i höfterna och det säger mig att jag måste ta det lilla lugna. Men jädrar vad det kliar.... Min första lediga dag ska jag dyka ut på vinden och rota runt, för då gör det inte så mycket om jag blir liggande som en padda på soffan ett tag sen. Den stunden får vi väl ägna åt lite stillsamma aktiviteter Nova och jag. Pussla och pärla pärlplattor funkar utmärkt från soffan så det blir säkert bra.

Apropå Nova så har hon nu knäckt gåtan hur barn kommer till världen. Hon har sagt hela tiden att bebisen ska komma ut ur naveln. Ganska logiskt - ett hål in i magen där bebisen ligger och där den lilla mamman dessutom satt en piercing i form av en dragkedja. Men nu har någon av hennes dagiskamrater upplyst henne. När jag klev ur duschen för ett tag sedan så pekar hon på mina nedre regioner och säger:
"Där mellan dina ben ska bebisen komma ut mamma. Ur snippan!" Ja det var ju bara att hålla med om att så ju faktiskt är fallet. Men så klurar hon en kort stund och säger: "Men mamma! Blir det inte bajs på den då???"
Älskade unge, vad svarar man....

Rastlöshet

Jag börjar bli rastlös. Det kryper i kroppen och jag är irriterad, men vet inte vad jag ska ta mig för för att råda bot på känslan. Obehag. Jag kommer ihåg att jag kände mig likadan mot slutet förra graviditeten också, men då var det lättare att hålla rastlösheten borta genom diverse aktiviteter. Nu kan jag ju inte riktigt styra över min tid helt själv som jag gjorde då och den gången var det soligt, varmt och sommar. Nu är det kallt, regnet står som spön i backen och Nova tycker att vi borde leka tåget. Jahapp...

Det ska bli skönt att få tillbaka min kropp snart känns det som. Dt är klart härligt med en liten inneboende, men nu vill jag veta vem han är och få vara jag i mig själv igen. Snurrigt?
Det som skrämmer mig lite inför lillebrors ankomst är babybluesen och alla hormoner som börjar åka berg-o-dal-bana än värre än de gör under själva graviditeten. Jag var inte beredd på det förra gången. Det var det ingen som talade om, så när jag stog där med tårarna sprutande och en barnmorska klappade lite på mig och sa att "Så så det är så här. Det är ju tredje dagen idag" så fattade jag absolut ingenting vad det var hon menade. Nu vet jag och hoppas att det ska bli mindre upp och ned den här gången när man vet vad som komma skall. Ja det lär väl visa sig.

Jag har en pärla i näsan mamma!

Alla älskar Astrid. Jodå, så är det. Vi minns hennes röst när hon läser sagor från vår egen barndom och så blir vi varma i själen och vill ge henne Nobelpriset.
Så jag introducerade Astrid i det här hushållet också och Nova sitter klistrad framför Emil, Pippi, Karlsson och Madicken. Och så lär hon sig allt tok ur varje saga. Hon kan svära som en rallare tack vare Emil, hon kallar mig snorunge och lortjänta tack vare Madicken, hon frågar om hon ska sticka kniven i mig tack vare Pippi och hon petar in saker i näsan. Jojo, tack för det Astrid.
Igår gjorde hon det sistnämnda. Det var inte första gången, men jag har lyckats peta ut stenar och annat ur den lilla nosen vid tidigare tillfällen. Den här gången satt en liten pärla, retsamt synlig, fast och hur jag än försökte så gick den inte att få ut. Det var bara att ringa 1177 och be om råd. Den gulliga sköterskan, som förmodligen var en liten tant i 60-årsåldern med rosiga kinder, i andra änden talade om att det enda som var att göra var en tripp till akutmottagningen för att få träffa en öron-näsa-hals-doktor. Bara att ta ungen under armen och fara in till stan då. Till Novas stora lycka...
"Ja mamma! Vi åker till doktorn!"
På akuten mottogs vi av en sköterska som skrattade gott när jag berättade om vårt ärende. Vi skrevs in och hänvisades till väntrummet. Där var det lika trevligt som det brukar vara på en akutmottagning - slitna galonstolar i 70-talsgrönt, en doft av gammalt kiss och ett och annat ilsket fyllo som egentligen inte ens borde vara där och vars svordomar ackompanjeras av en annan patients väsande andning. Nova blev en aning skraj och det var jag rätt nöjd över. Det ska inte vara kul att åka till doktorn för att man gjort dumheter.
Tack och lov så hann vi bara läsa fyra barnböcker innan det var våran tur att komma in i provtagningsrummet där de nöjde sig med att kolla SAT och puls. Nova frågade ideligen "Det gör väl inte ont?", och gick sedan snällt med på det som skulle göras. De glada sköterskorna tyckte nog att det var ganska roligt med en liten patient som var ovanligt pratglad och nöjd. Så fick vi komma till barnväntrummet där vi var de enda vårdsökande. Skönt. Jag började se basselusker i varje vrå och ville då rakt inte att det skulle vara andra barn med bakterier i närheten. Jag undrade hur mycket sjukdomar vi skulle få med oss hem p g a den där pärlan i näsan.
När vi så fick komma in i undersökningsrummet så pratade Nova glatt på med sköterskan och hade inga problem med att få bedövningsmedlet uppsprayat i näsan. Tänk, man kunde få blått snor!
Doktorn vid namn Johan kom och pillade ut pärlan på ett litet kick. Så förmanade han bestämt Nova och så tummade de på att hon aldrig mer skulle göra om samma sak igen.

När vi kom hem säger lilla skruttan: "Mamma jag äääälskar Johan". Ok, hon är inte rädd för doktorn och hon tyckte att han gjorde ett bra jobb. Jag hoppas bara att hon inte försöker sig på att få åka tillbaka till den snälle doktorn.
Så strax innan hon somnade verkade kvällens upplevelser ha sjunkit in för då kom det: "Förlåt för pärlan i näsan mamma" och så somnade hon. Älskade tokstolla!

Se upp för farbror stork!!!

Jag tittade på Dumbo med Nova ikväll och insåg att Walt Disney i en av inledningslåtarna slog ett ordentligt slag för kondomanvändande. Jag insåg också att jag som barn själv gått runt och sjungit glatt för preventivmedelsbruk. Där ser man. Haha

Se upp för farbror stork
Han är en envis en
Han kommer med paket
direkt från himmelen
Det kvittar vem man e'
Han struntar visst i de'
Kunglighet, får paket
Liksom bagar'n eller smeden

Så se upp för farbror stork
Han kommer dit han ska
och ingen kan va' gömd
Han hittar väldigt bra
Ja ända bort i Kina
För han har ju kraft och ork
Det är bäst att se upp för farbror stork

Så se upp för farbror stork
man finns på listan hans
Ja är man med på den
Då har man ingen chans
För man får inte neka
Alla måste säga ja
Tänk om han kommer hit idag

Det är en riktig monstervecka jobbmässigt den här veckan, men ikväll går jag på mitt sjätte och sista pass för den här omgången. Sedan väntar tre sköna lediga dagar. Vi planerar att använda dem till att måla det sista på huset och rensa inför vintern i trädgården. Skönt när det är klart.
Den här sista veckan har jag mött väldigt många människor i sorg och kris. Det har varit tufft och jag har tagit med mig alldeles för mycket av det hem. Det ska bli skönt att vara ledig och rensa huvudet och ladda om. Det känns som extrema kontraster att möta människor som precis förlorat sina kära när man samtidigt har ett alldeles nytt spirande liv som far runt i magen. Livets början och slut på en och samma gång har nog gjort mig extra känslig just nu.

Beskedet om min graviditetspenning kom i veckan och jag har blivit beviljad. Härligt!!! Nu räknar jag ner på allvar och planerar hur jag ska spendera min lediga tid. Oj oj oj vad det ska bli skönt att få styra tiden helt. Vila när jag behöver och greja när jag vill. Då behöver jag inte längre strunta i göromål hemma för att jag vet att jag kommer få ont och inte klara jobbet. 15 pass kvar!

Småvirriga preggofunderingar.

Det börjar bli lite tungt nu. Magen alltså. Jag har skickat in alla ifyllda blanketter till försäkringskassan angående graviditetspenning och min ledighetsansökan är inlämnad till chefen. Nu hoppas jag bara på att jag snabbt får besked om huruvida jag fått beviljat eller ej, för nedräkningen av antalet arbetspass som återstår har börjat. 16 kvar... Jag skulle kunna ta semester hälften av dem, om jag inte orkar längre.
Det ska bli fantastiskt skönt att få sluta nu. Fogarna värker och de blir inte bättre av att förflytta demenssjuka kan jag säga. Efter ett arbetspass vill kroppen inte alls röra sig som jag vill längre och lagom till att jag har repat mig så är det dags för nästa arbetspass. Dessutom är jag trött och gnällig. Om nu någon lyckats missa det...
Jag går in i vecka 28 nu. Herregud! Bara 12 veckor kvar innan jag håller vår son i mina armar. Om beräkningarna slår in d v s. Märkligt. Jag har lika svårt att föreställa mig det nu som jag hade med Nova för tre år sedan. Det är liksom för stort för att kunna greppa att man återigen ska få ett litet litet underbart knyte i sin famn.

På dom återstående veckorna ska det jobbas fyra veckor till, monteras spjälsäng, tvättas sängkläder, plockas fram barnvagn, samt inhandlas diverse saker typ blöjor, nappflaskor och ersättning. Nej, jag tänker inte amma. Jag vill inte riskera att det går snett med mitt bröst igen lagom tills det faktiskt har upphört med att fylla på sig med snusk. Men det är en annan historia. Ersättning ska i allafall inhandlas.
Julklappar ska köpas så att jag inte behöver bekymra mig över det när man står där och är nyförlöst, mat ska lagas och stoppas i frysen och sedan kommer jag nog på tusen saker till som jag bara mååååste göra när boandet tar fart som värst. Tiden kommer nog att gå ganska fort haha.

Cirkus :)

Cirkus Scott är i stan. Jag har inte varit på cirkus sedan jag var liten så när mamma frågade om Nova och jag ville gå så var jag inte sen att tacka ja. Nu sitter jag trött i soffan och bara myser efter att ha fått se Novas förundran över allt det spännande hon upplevt. Hon borde ha varit i säng för flera timmar sedan, men vad gör väl det. Det är ju inte varje dag det är akrobater och clowner i stan heller.
Orkar inte plita mer idag så här kommer lite bilder istället:

Lagom mycket helg

Det har varit en väldigt lugn och skön helg. Precis vad jag behövde.
Igår var vi dock på kräftskiva med MrPs gamla kompisar från det område han växte upp i. En salig blandning av människor måste jag säga. Det hinner ju hända en del med dem han inte sett på sisådär 25 år. De som kanske en gång var ganska lika har nu blivit varandras motsatser. Det var hur som helst mycket trevligt.
Det hela arrangerades i ett av stans koloniområden så det fanns gott om utrymme för allas ungar att röja loss medan vi vuxna pillade vidare med kräftorna, alternativt det grillade. Barn har ju inte riktigt ro att sitta stilla och äta så länge som oss föräldrar. Solen sken och allt var bara så där lagom.

Idag hade vädret vänt till det sämre, men jag har tyckt att det var rätt skönt med riktigt innesittarväder. Några nya mysiga plädar har inhandlats till soffan så nu sitter jag uppkrupen i ett soffhörn lite lagom insvept medan en nybaddad skrutta ligger i det andra och tittar på Rasmus på luffen. Mysigt! Ibland behöver livet inte vara mer avancerat än så. Bara så där lagom av allt.