Det har varit en härlig solig dag kantad av krom och mullrande motorer. V-twin och V8 för att vara mer exakt. Vi startade dagen med en tur hela familjen till årets vårmönstring. Det fanns gott om ögongodis för mig och Mr P att titta på och lillskruttan verkade tycka att det var helt ok att åka vagn och spana på alla stora "drrrrrr" större delen av tiden. Min enda invändning mot evenemanget var väl inträdet. Jag tycker inte att 100:-/person är ok när det inte anordnas några aktiviteter på området annat än att bara gå runt och kika eller bränna ändå mer pengar i marknadsstånden. Och ja, även vi brände pengar på marknaden i form av en t-shirt till skruttan med hotrods på. Klart att hon ska lite annat än rosa rysch-pysch. Hur som så smäller Springmeet bra mycket högre vad det gäller inträdet - 50:- för passagerare och besökare och man får då dekal och diverse uppvisningar under dagens lopp. Men men, det är ju bara min något färgade syn på saken. Dyrt eller inte så gassade solen och jag bara gick runt och mös.
Jag fick en mindre snilleblixt och ringde till jobbet och frågade om det var ok att jag tog ut en timmas komp-tid och köpte mig därmed lite lugn och ro under eftermiddagen. Gött!
Skrållan och jag spanar bilar
Jo, den duger allt ;)
En liten bit av utställningsområdet
En indian är inte varje dag man stöter på. Såååå fina!
Skruttan i sitt ässe :)
Jag fortsatte eftermiddagen i motorernas tecken och tog pärlan till jobbet. Det var härligt att (tack vare komp-tiden) få glida iväg så sakteliga på min blänkade tvåhjuling och lägga lite asfalt bakom mig. Oj vad jag har saknat det!!! På jobbet gick jag runt och stirrade på klockan och räknade ner tills jag skulle få starta upp och rulla iväg igen i sommarkvällen. När klockan slog nio så stod jag redan ombytt och klar och väntade på avlösning av nattpersonalen.
När jag väl började rulla så slog kvällens alla dofter av hägg och tända grillar mot mig och jag önskade att jag hade haft minst dubbelt så långt hem. Inte för att jag inte längtade efter min älskade familj, men jag ville liksom inte parkera riktigt än. Jag gjorde mig därför ingen brådska och bara njöt av mullret från motorn och känslan av total frihet. Att dundra fram på mc är oslagbart, jag lovar! Om någon som läser hör till de oinvigdas skara så rekommenderar jag att en tur på mc borde stå på schemat å det snaraste. Och då menar jag en mullrande customhoj med det där alldeles rätta ljudet och inte någon japsraket i 300. Nu ska jag drömma om dagens äventyr och ladda för en ny. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar