Gott nytt år!!!

Jaha, då var julen över och nyåret står för dörren. På TV kommer den ena summeringen av 2009 efter den andra och i reklampauserna så hörs ljudet av fyrverkerier så hundkraken går runt och skakar. Same procedure as last year...
Min egen resume av året som gått kantas så klart mest av att ha väntat och fått barn. Vi avslutade ett kapitel och började ett nytt som föräldrar. Det häftigaste en människa kan uppleva! Jag funderade på om jag skulle lägga upp en fotosummering av året, men insåg snabbt att jag inte kunde välja bland alla bilder på denna lilla ljuvliga unge och allt runt omkring så jag la ner den ide'n.

Det är alltså idag som man ska lova en massa saker som man inte kan hålla - börja träna igen, äta bättre, sluta röka o s v. Jag struntar i allt vad nyårslöften heter och tänker helt enkelt se till att det blir ett bra 2010 istället.

Kvällen kommer att avlöpa stilla här hemma med lite god mat, lite vin och en miniflaska bubbel vid 12-slaget. D v s om vi nu är vakna då, för morgonen blev tidig. Nova vaknade och frös (hade 15 grader i sovrummet imorse - här ska härdas) och efter att ha tinat upp i min säng en stund så hade vällingsuget slagit till. Det vara bara att häva sig upp för flaskvärmning och slå liv i pannan igen.
Vi har sprungit skytteltrafik till pannrummet de senaste dagarna utan att lyckas få upp någon större värme i huset. Vid det här laget luktar man konstant som en inpyrd böckling och känner sig rätt trött på att bära ved.
Skruttan yrar runt med röd näsa i stickad tröja och fårskinnstofflor eller blir placerad med diverse leksaker framför elementet medan vi själva sitter och trycker med raggsockor och filtar. Så lagom kul... Men nu verkar det ju som att tempen kommer hålla sig över -10 så vi får hoppas att prognoserna stämmer. Dessutom letade sambon upp ett el-element till sovrummet så vi slipper vakna som isbitar imorgon bitti igen. Det är väl en nog så bra start på det nya året!

Önskar er alla ett GOTT NYTT ÅR så hörs vi igen 2010!!!

Iakttagelser vid en tvättunnel...

Igår bestämde vi oss för att det var dags att tvätta bilen, så vi brummade iväg till Statoil för en vända i tunneln. När vi kom dit så parkerar en rätt ny volvo precis framför porten på tunneln så ingen annan kommer in och ut stretar en gammal gubbe med håret på ända i någon sorts grågul, trollrufsig, misslyckad dalmasfrisyr och med en toppluva som glidit upp tills den ligger och guppar uppe på håret. Sakta, sakta hasar han mot butiken för att köpa sin tvättbiljett. Jag är smått irriterad över att klåparen parkerat framför porten och sedan inte ens har vett att skynda sig när sambon återvänder med våran biljett.
Så småningom kommer i allafall gubben stretande tillbaka och går fram och knappar in sin tvättkod. Portarna till tvätthallen glider upp, men han gör sig ingen som helst brådska tillbaka in i bilen. Han hinner dock rulla in innan portarna stängs igen. Väl inne i tvätten så stannar han bilen ungefär en meter för långt åt vänster. Sambon och jag skakar på huvudet och undrar hur det här ska gå. Och mycket riktigt - tvätten startar men stannar strax igen och börjar blinka ilsket rött. Suck!
Tack och lov så har ju dom som jobbar inne i butiken en monitor så de ser när det inte funkar i tvätten och ut kommer butiksägaren. Han ser måttligt road ut när han pulsar genom snödrivorna för att komma in i tvätthallen. Han börjar dirigera hur gubben i bilen ska köra och de trixar en stund fram och tillbaka därinne. Jag hör att butiksägaren låter riktigt irriterad och jag blir lite förvånad över tonen. Misstag kan vi ju alla göra, även om just det här var ovanligt klantigt. Ägaren kommer så småningom ut i kontrollrummet och försöker slå igång tvätten, men gubben står fortfarande för snett. Så där håller de på fram och tillbaka ett antal gånger. Sambon passar på att ge butiksägaren en kommentar om att det inte är lätt alla gånger och får till svar "Jaa, samma visa VARENDA gång". Så okej, det här var alltså inte första gången som gubben fastnat i tvätten. Jag börjar fnittra där jag sitter i baksätet och iakttar skådespelet i tunneln. Nästa gång ägaren kommer ut ur tvätthallen så utspelar sig denna konversation:

Sambon - Så det är inte första gången?
Ägaren - Nej, varenda gång han kommer så blir det såhär. Antingen slår han i backspegeln så det tar stopp eller så slår han till nödstoppet.
S - Okej!
Ä - Och ändå har han varit bilskollärare i över 40 år!   

Vid det här laget tjuter jag av skratt i baksätet. Det här var definitivt värt att köa lite extra för!
Tvätten går i allafall igång och gubben får sin bil avspolad. När det är dags för torken ser vi hur han startar bilen där inne i tunneln. Vad f-n gör han nu? Bilen står igång en stund, men så slår han av den igen. Det tar ett par sekunder och så upprepar han proceduren ett par gånger till. Snacka om bråttom därifrån.
Man kan ju undra hur många av hans elever som faktiskt klarade uppkörningen...?

Att samla på minnen

Var på middag hos mamma ikväll. Brorsan med familj var också där och det bjöds på stek med kantarellsås. Mums! Mammas mat kommer alltid att vara den bästa :)

Det är alltid roligt att umgås lite med bror, svägerska och deras goa ungar. Synd bara att det blir alldeles för sällan. Rent av korkat faktiskt med tanke på att det inte är mer än sisådär 4 mil emellan oss. Ibland är det lättare att hålla kontakt med dom som bor långt bort än dom som finns på armlängs avstånd har jag märkt.

Under middagen kommenterade käre bror, efter att jag berättat om när vi var små och skulle dra tomten i skägget men aldrig vågade,att jag var en "sån där savantmänniska. En sådan som kommer ihåg en massa konstiga onödiga saker". Det var så klart menat mest som ett skämt, men jag funderade vidare lite på det där och kom fram till att det han refererar till som onödiga saker faktiskt är en massa glada och lyckliga minnen. Jag vet att dom flesta nog tycker att jag kommer ihåg en massa småsaker som hänt genom livet, men som ingen annan bryr sig om att lägga på minnet. Men alla dom där småsakerna hör till min samling av goda minnen. Små kommentarer eller små saker som sagts eller gjorts och som jag lägger i en sammetspåse och skakar fram lite då och då. Vem vet, den dagen kanske kommer när allt man har kvar att leva på är just minnena.

Och då har jag dom där i min lilla godispåse av lycka att plocka fram dom från.

Julfirande

Så var julaftonen förbi. Dagen spenderades för min och skruttans del hos min morbror Claes, medans sambon åkte till sin mamma. Vi bestämde oss att fira som vi brukar i år och sedan göra nya traditioner nästa år när skrutt så smått börjar få lite mer behållning av julen. Men hon hade allt väldans skoj i år också. Minsta kusinen var grymt spännande och de två roade sig med att stoppa fingrarna i munnen på varandra och annat spännande under förnöjt joller. Härligt att se! Likaså gillar hon sin morbror skarpt vad det verkar och ylade långa haranger med honom.

För äldsta kusinen som nu är hela fyra år så var tomten så klart den stora höjdpunkten. Som hon spanade! Men när han väl kom så viskade hon kvällans skönaste kommentar: "Det är Claes". Jag trodde brorsan skulle bryta ihop :) Nova var mest intresserad av papper och snören och var som synes inte ett dugg rädd för denne skäggige man.
Efter julklappsutdelningen så åkte vi hem till svärmor och spendera ett par timmar där, men då hade Nova fått nog och gallskrek hysteriskt. Så vi for hem och slappade en stund innan jag drog iväg till kyrkan för att sjunga med kören på midnattsmässan. Det hela avlöpte ganska smärtfritt, men vid ett par tillfällen så yrslade det till i huvudet och jag blev rädd att dra i golvet. Turligt nog så gick det vägen.

Idag har skrutt kollat in sina nya leksaker och vips så kunde hon sitta utan stöd utan några som helst problem! Har man bara tillräckligt skojiga leksaker så kan man visst. Där ser man!

Snor och kyla

Min lilla skrutta är genomförkyld sedan i söndags och jag väcktes klockan fem av att hon var alldeles förtvivlad. Sög rent i näsan och satt med henne någon timma tills hostan gett sig och det lättat upp i näsan igen. Sedan fick vi sova ett par timmar gen och det gjorde ju ingenting om man säger så. Nästa gång jag vaknade låg hon och guppade på magen som en säl och var alldeles uppe i att tillrättavisa sin snuttefilt. Så vänder hon sig mot mig och avfyrar ett brett leende. Sådana morgnar vaknar man och är alldeles varm i hjärtat.
Den där förkylningen har nu hängt i några dagar och vill inte bli bättre. Då är det ingen höjdare att ta upp henne på morgonen med en innetemperatur på 14 grader. Det är bara att trä på henne tofflorna och sedan kasta sig ner i källaren och se till att man får fyr i pannan igen.
Det är dock lite fascinerande med sjuka barn. När vi vuxna blir sjuka så blir vi griniga, vill helst bara sova och tycker synd om oss själva, men våra barn de ler och yrar runt ungefär som vanlig med snoret rinnande nerför överläpp och haka. Tänk om man hade hälften av den energi dom sprudlar av, förkylning eller ej!

Läskiga tomtar och glögg

Nu är alla julklappsinköp klara och hemmet är fullproppat med diverse mer eller mindre fula tomtar, ljusstakar och gran.
Varje jul går jag upp på vinden och hämtar ner alla julgrejor och förfasar mig över hur fula tomtarna är som vi ärvt efter diverse släktingar eller inhandlats i panik den första julen sedan jag flyttat hemifrån. De ärvda tomtarna måste ju få sin plats bara för att de är tokgamla och de andra liksom bara får följa med. Ja, ja, nu står de i allafall på plats och blänger på mig med små elaka grisögon. En del av dom känns nästan som om dom förföljer en med blicken och tankarna börjar vandra mot filmer som Den onda dockan. Man vet ju aldrig, rätt som det är så kanske man väcks av en galen mördartomte...
I övrigt går jag runt och myser över hur rart det är med glitter och levande ljus. På kvällarna doftar hela köket allt som oftast glögg och ädelosten är inhandlad till pepparkakorna. Behöver jag säga att jag älskar julen?
Direkt efter jul är jag dock i regel innerligt trött på den och ser fram emot nyårsafton med lite mer glitter och glamourkänsla. I år har jag dock ingen aning om hur denna dag ska spenderas. Det är inte så lätt när man har en liten skrålla och en skotträdd hund att ta hänsyn till, men något ska vi väl hitta på. Vi är ju inte där än...
Nu vaknar liten ur sin lur och det är dags för lite matlagning!

Stilla fredag

Idag har det varit en rätt stillsam dag. Skruttan bestämde sig för att sova ända till 8:30 och det tackar man ju inte nej till. Efter en kladdig frukost så väntade en sväng till affären och sedan ännu lite mera snöskottning och vedsläpande. Ibland undrar man varför man har bosatt sig i tassemarkerna, men när våren kommer så minns jag igen... Och nästa vinter så har man väl en skrutta som vill fara omkring i snödrivorna och det finns det ju gott om här :)
Kvällen blev mysig med god mat bara sambon och jag. Jag bestämde mig för att lyxa lite så det blev entrecote till mig och pepparstek till honom med potatisgratäng, tomatsallad och grillade grönsaker med bacon. Och så lite kantarellsås alternativt pepparsås på toppen. Snacka fredagsmys!
Det är så mysigt att få äta lite gott bara han och jag någon gång då och då, Lika mysigt som det är att äta tillsammans hela familjen i vanliga fall, men man kan behöva få vara bara vuxen en stund då och då ;)

Nu snarkas det dock både i spjälsängen och på soffan. Efter en tung arbetsvecka så har han med stort H en förmåga att bryta ner sig i soffan och somna. Men det kan ju behövas och dessto mer energi finns det förhoppningsvis under helgen då. Men man kan ju så smått önska att han kunde sova tyst kanske ;)

Borde ha varit arg...

Hur kommer det sig att jag är expert på att vara arg på avstånd men har så förbaskat svårt att tala om det när det väl kommer till kritan?
Häromdagen var jag och sambon på banken och skaffade oss ett gemensamt lönekonto istället för två separata. Bankmannen lovade att fixa så att alla överföringar och annat skulle flyttas med till det nya kontot, samt ta bort årsavgiften på VISA-korten så det inte skulle bli dubbla avgifter. Finemang så långt...
Det var ju bara det att allt inte alls blev flyttat och årsavgifterna inte blev borttagna. Helt plötsligt fick vi 100 :- i straffränta för att pengar inte funnits på de gamla kontona när avgifterna skulle dras och några pengar insatta på fondsparandet blev det inte heller. Självklart blev jag skitförbannad och skulle ju minsann tala om ett och annat för han på banken, det är ju inte första gången han klantar sig.
Så jag ringer banken, men får bara en telefonsvarare i örat. Men så idag så ringer banken upp och helt plötsligt är all irritation som bortblåst och jag förklarar lite lagom trevligt vad som ska göras. Suck! Ibland blir jag så trött på mig själv...

Städning och hjärtan på utsidan

Gårdagen spenderades i hushållsarbetets tecken. Med all härlig snö som hade ramlat ner så startade jag dagen med att hänga skruttan i babybjörnen och snöskyffeln i högsta hugg. Det visade sig vara grymt tungt att skotta snö med extravikt på magen, men jag tror att hon hade roligt så det var det värt. Skottat och klart var det bara att ta tag i vedintagning och städning. Inte speciellt upplyftande men ack så nödvändigt. Föäldragruppen kommer idag och det känns ju alltid gott att ha nystädat när det ska komma folk. Inte för att jag tror att någon bryr sig om det ligger en och annan dammtuss i hörnen, men ändå.
Föräldragruppen har träffats en gång i veckan under hösten och det är så roligt att se hur alla ungar utvecklas och få prata bebis i ett par timmar med folk som inte kräks på en för att man har huvudet fullt med småbarn precis hela tiden.
Vi är en brokig skara som förmodligen aldrig hade kommit på tanken att umgås om det inte vore för att vi numera har ett gemensamt; Vi har alla hjärtat på utsidan. Från den dagen våra barn kom till världen så började en livstid av oändlig kärlek och oro. Det finns alltid saker som man är orolig för. Allt från plötslig spädbarnsdöd till trivialiteter som blöjeksem. Men det är väl en förälders uppgift antar jag och bara att vänja sig vid. Det svåra är att inte förvandlas till så mycket hönsmamma att man begränsar sina barn för mycket.

Ja, ja, nu är det dags att sätta igång med bakning av saffranspannkakan till fikat :) 

Börja blogga

Jaha, då hade jag alltså tänkt att jag skulle börja blogga. Frågan är ju om jag kommer lyckas vara så frekvent i mitt skrivande som jag skulle vilja. Det finns ju lite annat här i världen som man vill lägga sin tid på också - typ familjen. Och när tiden finns så gäller det ju att det överensstämmer med inspirationen. Oj, oj, oj, hur ska detta sluta ;)

Att vara mamma till en liten skrutta på sex månader är ett äventyr. Hennes tillvaro går för närvarande ut på att ta sig runt i huset och undersöka ALLT med händer och mun, vilket innebär att jag jagar efter och säger "Aj, aj" en stor del av dagen och förundras över hur mycket farliga saker man har i sitt till synes hyfsat barnsäkrade hem. För stunden så sover min lilla terrorist förmiddag och jag har fått sätta mig en stund med en kopp rykande hett kaffe. Härligt! Är man småbarnsförälder så blir det allt för ofta pissljumet kaffe med en sprattlis i knät.
De där små stunderna när det är lugnt och stilla uppskattas på ett helt nytt sätt numera. Missförstå mig rätt, jag älskar allt som har med skruttungen att göra, det är inte det. Men det är rätt skönt att få sätta sig i lugn och ro ibland.
Men nu ska jag ta mig i kragen för vi måste lyckas genomföra lite julhandel idag. Jag avskyr numera att ge mig ut i affärer. Så fort man kommer med barnvagn så börjar folk att blänga på en och då och då även demonstrera att dom tycker att man är i vägen. Folk knuffas och trängs och kliver gärna mitt framför vagnen så man har fullt sjå med att försöka att inte mosa hälsenorna på dom. Ibland får jag lite lust att köra på dom med berått mod. Och nu i julstressen så är det värre än vanligt. De flesta svettas och trängs mot sin vilja i jakt på den perfekta julklappen och är därmed grinigare än vanligt. Och per automatik så är alltså jag också det.
Jag undrar bara lite stilla hur dom här som tycker att man är så i vägen tycker att man som småbarnsförälder ska göra? Lämna ungen hos barnvakt så fort man ska handla? Lämna henne i bilen kanske? Lysande...
Ja, ja, here I come! Med barnvagn och allt!

Annars kanske det här kunde vara ett alternativ...