Julhelgen som försvann

Nu är hela julhelgen över och jag vet inte riktigt vart den tog vägen. Den liksom bara försvann och rätt som det var så var det dags att åka till jobbet och allt är precis som vanligt igen. Svarta trista vardagar i almenackan. För mig är även dagar som nyårsafton och nyårsdagen precis som vilka dag som helst eftersom jag jobbar. En liten och mycket god skillnad är dock att det kommer att ligga en hummer i kylen och vänta på mig när jag kommer hem på nyårskvällen. Tack älskling!
Julen var lugn och mysig tillsammans med familj och släkt och jag fick en känsla av att man liksom hade jullov eller något. Allt var glittrigt, rött, snöigt och precis sådär som en stillsam jul ska vara, men vips så var helgen slut igen och ett par nätter på jobbet hägrade istället. Men hallå! Vem snodde mitt jullov och ersatte det med det här? Var har ni gömt det? Men svara då!   

Jul jul strålande jul...


Så var julafton till ända och jag andas ut. För första gången har vi haft julafton här hemma med allt vad det innebär. Och jag är nöjd.
Allt blev precis som jag tänkt mig och nu sitter vi här och bara känner oss precis så där nöjda och fridsamma som man ska göra en julaftonskväll. Mr Ps mamma och "mormor" var dagens gäster och vi hade mysigt med glögg, julklappsutdelnig och ett fint julbord. Och JAG gjorde en jansson som baske mig nästan slog mammas. Så jag ger mig själv ett riktigt gott betyg. Om man nu får vara lite självgod.
Nova var gladast över sin nya boll, eller ursäkta bouj, och rutshkanan. Den sistnämnda var hon visserligen med och hämtade hos en arbetskamrat i veckan men eftersom att hon aldrig kopplade att den var med hem så fick den istället bli ett stoooort paket. Och som hon har åkt! Hela eftermiddagen och kvällen har hon inte gjort annat än klättrat upp för stegen och kanat. Härligt!
Så med "O helga natt" ringande i huvudet så önskar jag alla en GOD JUL och kryper till sängs!

Julfin Nova



Klappar

Julklappsöppning.




Favoritklappen! Test tillsammans med farmor och pappa.

 

Smaskigt julbord!

Johnny B Råttom

I veckan fick jag en aha-upplevelse. Shit! Det är julafton nästa fredag! (Detta var alltså i onsdags...eller torsdags...eller något liknande) Nu börjar det ju faktiskt att bli bråttom med julklapps- och julmatsinköp. Jag insåg raskt att jag inte köpt en enda julklapp och inte heller hade full koll på vad som skulle stå på årets julbord. Så nu har det hastats omkring i butiker för att få till lite klappar och maträtter. För i samma stund som jag insåg att julafton nästan är här så insåg jag också att jag inte har mer än en ledig dag denna veckan. Aj aj aj. Så nu är jag alltså precis som alla andra - tokstressad och lite lagom aggressiv - när jag står där bland julskinkor och prinskorvar. Jag som inte skulle stressa utan låta julefriden sänka sig över vårt hem. Attans vad det gick snett.
Jag får väl helt enkelt göra ett nytt försök med den där friden nästa jul. För nu är det baske mig bråttom!!!

Trött men lycklig

Jag sitter på jobbet och för en stund är allt tyst och lugnt. Mina uppgifter för natten är mer eller mindre klara och jag passar på att slå ner ändan en stund. Jag törs inte sätta mig i någon skön fåtölj eller liknande för då kommer tröttheten att göra sig allt för påmind. För jag är trött. Fruktansvärt trött.
Hela den här veckan har varit ett enda kaos känns det som. Det har varit oroliga nätter, tidiga mornar, stress och en väldig massa arbetspass. Och det enda jag önskat mig är att få sova. Länge och ostört.
Eller nej förresten, jag har önskat mig lugn och ro. Att få tillbringa tid med mina kära utan tider att passa. Utan att behöva undra hur man ska orka med jobbet nästa kväll för att man sprungit upp och ner för att trösta en hel natt. Utan att behöva hasta iväg till dagis eller arbete. Bara få vara och ta det som det kommer.

Men den sista tiden har inte bara varit stressig, trött och negativ. Den har varit vansinnigt rolig också. Nova lär sig nya ord för varje dag som går och är inte tyst i en sekund. Hon är en glad liten skrutta som går runt och donar och talar från morgon till kväll. För det mesta har hon ett leende på läpparna och inte ens när hon slår sig kommer längre speciellt många tårar. Istället säger hon bara "Ramdra" (Ramla) och knatar vidare, stolt över att kunna berätta vad hon just gjort. Hon berättar för mig att pappa kör trucken "Pappa drrrr" och att elementet i hennes rum är aj aj. Och jag ler och lyssnar. Lycklig.

Snart snart får jag åka hem till man och barn och hålla om dem båda en stund innan jag säger god morgon till dem och sedan god natt för att sova mig igenom dagen. För än har jag 25 timmars arbete kvar innan jag har en ledig dag.

En liten bild av snö




Jag gillar inte vintern, men ibland är det rätt vackert i allafall...

 

BVC-besök

Idag startade vi inte vår dag speciellt bra. Jag var stressad och Nova var inte alls med på noterna. Klockan 09:00 skulle vi vara på BVC för 18-månaderskontrollen med tillhörande vaccination och jag var sen som vanligt. Jag har fått väldiga problem med att passa tider sedan jag blev mamma, kan inte förstå varför.
Ja ja det var en liten parentes, men för att återgå till ämnet: Väl på BVC var allt frid och fröjd fram till sekunden som vi kom in till doktorn. Nova förstod direkt vad som var i görningen och började gråta hejdlöst och så fort någon försökte lyssna på hjärta och lungor, mäta eller väga henne så blev hon fullkomligt panikslagen. Hon klamrade sig fast i mig som om det gällde livet och jag hade lust att börja gråta jag med. Mitt stackars lilla barn som inte förstår vad det är vi gör med henne och varför. Dessutom frös hon så hon skakade där hon krampaktigt hängde i mina kläder utan så mycket som blöjan på sig.
Som pricken över i så kom sköterskan med sprutan och t o m jag tyckte att kanylen var enorm. Aj i Nova och aj i mammahjärtat. Jag vill aldrig mer ta henne till BVC. Jag hoppas att jag har förträngt dom orden när det är dags för 2½-årskontrollen...



Inget gör så ont som när ens barn har ont.
(08-2010)

 



Kan ju tillägga att skruttungen växt och utvecklats precis som hon ska: 9460g och 79 cm lång. Inte så stor här på jorden precis men alldeles alldeles lagom.





Lucia

Jag är helt enkelt för trött för att orka knåpa ihop något vettigt ikväll. Men några bilder från Luciafiande på dagis ska jag allt få till... Natten går tunga fjät... (Vad betyder det egentligen???)

Hälften av det fina Luciatåget. Med napp i munnen och en frökens trygga knä så tordes även Nova fira Lucia.

Efteråt blev det fika på avdelningen. Nova ville inte alls fika med mamma utan valde lek och bus istället.

Så mycket fint glitter att titta på!

Jag är för #*%& bara tjock!!!

En gång i månaden så sväller min annars "bara" plufsiga mage upp till en fotboll av uppenbara skäl. (Och är dom inte uppenbara är det nog inte meningen att du ska förstå varför.) Nu har jag upptäckt att det är inte bara tråkigt att känna sig uppblåst utan det gör tydligen att jag ser gravid ut. Jag är av den åsikten att det inte är något man frågar folk om om man inte är helt säker, men när man är småbarnsförälder och det finns eventuella utsikter för en framtida tvåa så är det tydligen helt ok. "Men Linda! Ska ni ha en till?!"
NEJ! Jag är inte med barn igen, jag är uppsvälld! Eller kanske tjock, men hur sannolikt är det att jag skaffar en till när jag precis fått min morgonrock skurad med toaborsten när ettan skulle "städa"??? Inga bebisar här inte! Begrips?! Jag säger till om och när vi ska ha en till. Uppfattat?
Nu måste jag ju gå på gym och skaffa mig nya magmuskler och sluta äta så förbaskat mycket bara för att folk inte kan låta bli att ställa icke uppskattade frågor. Pust!

Kraschad hårddisk Del 2

Jag har varit mycket modig idag och begett mig mot lagershopen för att BYTA en vara. Jajamensan, jag bet ihop och letade fram mitt skrynkliga kvitto och bad att få återlämna det felmärkta eländet till hårddisk. Till min förvåning sa de "Jaha, här fåru ett tillgodokvitto" och så var det liksom inte mer med det. Jag hade ju sett framför mig hur de skulle trilskas och inte alls vilja ha tillbaka någon hårddisk med bruten förpackning, men så var alltså inte fallet. Nöjd knatar jag in i butiken på jakt efter rätt hårddisk med tillgodolappen tryggt i fickan. Står en stund och glor lite förvirrat på alla hårddiskar. 3,5" 2,5" PATA SATA ATA...va fan! Vad skulle jag ha nu då??? Vaddå IDhårddisk???
Jag ber om hjälp och får en hårddisk från exakt samma hyllplats som den förra med löfte om att det denna gång ska vara rätt. Jag tackar och bockar och knatar ut i bilen med min lilla erövring. Men nu får jag en känsla av att jag ändå måste titta om det verkligen blev rätt denna gång och tack och lov så tittar jag efter. Den utlovade ATAn är helt plötsligt märkt SATA istället. Och nej, jag har ingen aning om vad en SATA eller PATA eller ATA är, men så heter det visst säger dom som vet nåt. Jag letar ännu en gång fram ett skrynkligt kvitto och beger mig tillbaka in mot reklamations- och återköpsdisken. Denna gång gick återköpsnissen själv och hämtade en ny hårddisk. Förmodligen var han lite trött på den förvirrade människan som nu står och viftar med en kraschad hårddisk och visar piggar i kontakter och maler att "Det är ju så hääär det ska se ut!"
Hur som helst så får jag äntligen rätt hårddisk med mig därifrån och kan bara hoppas att det verkligen var den och inte moderkortet det är fel på. För nu vill jag ha tillbaka den stoooora datorn med stoooort tangentbord så jag slipper rätta mina skrivfel precis hela tiden. Så det så!

Kraschad hårddisk

Den stationära datorns hårddisk har kraschat, tror vi i allafall. Hur som så funkar den i allafall inte och jag sitter nu med den bärbara datorn. För en internetberoende så är man lycklig att den lilla bärbara finns, men det är ack så svårt att skriva när man är van att ha stenkoll på var tangenterna sitter utan att titta på dem. Nu är de hoptryckta och alltså på fel plats och det ser ut ungefär som om jag har dragit en flaska Kir i hiskeligt snabb takt innan jag korrekturläser mig själv. Hua, Kir förresten...läskigt...
Idag hade jag den enda uppgiften att åka till NetOnNet och inhandla en ny hårddisk. Så jag rullade mot lagershopen, helt utan åka-bil-lekar, för att inhandla denna rektangulära tingest. (Visst var det modigt att åka utan lekar? Jag har allt sett reklamen, men jag tänkte att man måste leva lite "on the wild side" ibland.)
Jag knatade raskt mot Gång 31 och plats 016 och hittade där vad jag fått uppskrivet av maken att jag skulle inhandla. Shopade loss och åkte hem nöjd och belåten.

Väl hemma visade sig att jag misslyckats fatalt med min enda uppgift för dagen. Hårddisken som låg i påsen var fel fel fel. Efter en stunds forskande i saken visade det sig i allafall att jag faktiskt gjort rätt, men lyckats hitta den förmodligen enda felpaketerade i hyllan. Så imorgon måste jag åka tillbaka och byta eländet och det är då det blir riktigt jobbigt. Jag hatar nämligen att behöva byta saker. Jag köper hellre en till än att behöva ta mitt skrynkliga kvitto och min öppnade vara och säga "Det blev fel. Jag måste få byta...trots att jag brutit embalage och originalförpackningar och så..." Men imorgon måste jag alltså masa mig iväg och återämna och byta denna grej för att slippa sitta och slinta på tangenterna i framtiden. Jag kan ju inte gärna kasta bort 500 spänn när jag inte behöver. Ajajaj. Vi får väl se om jag lyckas den här gången.

To be continued...

Merry *biiiip* x-mas!

Jul jul strålande jul... Japp, den är här igen. Julen. Och med den mina otäcka tomtar som stirrar på mig nu igen. För jodå, de står på sin plats i år också. Man skulle ju kunna tänka sig att jag kunde låta bli att ställa upp just de tomtarna, men icke. Nu är de jättegamla tomtar efter farfarsfar eller nåt och då ska de plockas fram. Basta! Puckat? Jajamensan.
I övrigt så myser jag. Att få skapa sina egna jultraditioner med sin egen lilla familj är supermysigt. Jag kokar knäck och baka pepparkakor och Nova går runt och tittar storögt på alla adventsljusstakar och tomtenissar. Undrar hur hon kommer att reagera på granen. Krossa kulor och skapa totalt mayhem eller bara stå och titta och säga "Tittaaa dää!"? Det återstår att se.

Två lyckliga dårar och lite arbetsångest.

Ännu en jobbhelg är avverkad och nu ser jag fram emot ett par lediga dagar tillsammans med min älskade lilla unge och härliga kvällar med hennes far. Att få sitta ner tillsammans och äta kvällsmat är för mig en av dagens höjdpunkter. Då är vi alla tillsammans, sitter ner och pratar och är. Ingenting som stör liksom. Nova brukar pladdra i 180 knyck som om hon försöker berätta för sin pappa om aaaaaallt som dagen innehållit och Mr P är inte sen att haka på. Som Två lyckliga dårar. Och jag bara njuter av deras tokerier.
Jag saknar all den samvaro som vi hade när jag var mammaledig. Nu känns det allt som oftast som om Mr P och jag bara löser av varandra i föräldraskapet. Han jobbar när jag är ledig och när han slutar för dagen har min arbetsdag precis börjat. Innan Nova kom till världen så störde det mig inte speciellt mycket och jag kunde njuta av att få vara ensam. Nu är det något helt annat. Det börjar bli dags att se sig om efter en arbetsplats med enbart nätter och inte alla dessa kvällsskift som håller oss isär så allt för mycket. Var finns tjänsten med mitt namn på?

Bilköp och andra företag

Tack Curlingmama för sparken i baken! Den behövde jag. Jag vet att det är riktigt dåligt på uppdateringsfronten, men skrivkrampen har infunnit sig med råge. Jag har visserligen haft en hel del att plita om den senaste tiden, men från tanken till att faktiskt få tummen ur och låta tangenterna gå är en helt annan sak.
Så vad har jag haft för mig då...hmm...kuggarna i den lilla guldfiskhjärnan snurrar....

Maken har sagt upp sig från jobbet och ska fr o m 110101 vara sin egen chef. Så Mr P får väl byta namn här på bloggen till direktör P. Han ska starta egen firma inom ventilation och måste därmed ha en vettig arbetsbil. Därför bar det härodagen av en sväng till Eskilstuna för eventuellt bilköp.
Glada i hågen gasade vi iväg med löfte om att bilen skulle vara mycket fin både invändigt och utvändigt. Väl framme möttes vi av en tokglad syrian som i -25 grader bestämde sig för att det var en bra ide´att tvätta bilen i den lokala gör-det-själv-hallen. Resultatet blev såklart att några av dörrarna på bileländet frös ihop. Nu är väl det en bagatell i sammanhanget, men ändå.
Bilen som skulle vara så fin var i realiteten en skabbig rishög. Full i bucklor och med en framskärm lackad i mattsvart (bilen var för övrigt vit) var den ingen skönhet att tala om. Direktörn ( ;) ) tog i alla fall en provtur och med syriansk musik ylandes från bandspelaren rullade de iväg. Säljaren lyckades dra hela sin livs historia och lite till under den korta turen och jag kan inte påstå att maken såg speciellt road ut när de återvände. Då han sedan upplyste om att han inte tänkte köpa bilen fick säljaren panik och gjorde sitt bästa för att pruta med sig själv. Som avslutning slet han upp sin mobiltelefon som inte gett ifrån sig ett ljud och säger "Oj, jag fick visst SMS, men vad står det?" Sedan låtsas han som om han inte kan läsa meddelandet för att på så sätt få Mr P att läsa det åt honom. Det visar sig vara ett meddelande med förfrågan om bilen finns kvar. Nej du, den nappade vi inte på. Vad är det med "Nej, jag vill inte ha bilen" som inte gick fram?
Så utan arbetsbil rullade vi tillbaka hemmåt med en, vid det här laget, mycket missnöjd Nova i baksätet. Dagen efter blev det i allafall köp av bil, men på hemmaplan.

Igår satt Mr P och en god kamrat och kämpade med att fylla i uppgifterna för F-skattsedeln. Det tog en hel eftermiddag, men nu är det i allafall gjort så nu ska det väl bara vara att köra igång antar jag. Spännande, spännande.

Jag ska försöka bättra mig med skrivandet, jag loooovar, men nu knackar strax fikagästerna på dörren så tangenterna får ge plats för lussebullar och pepparkakor.