Om man inte sover kan man få svampkoma.

Den senaste veckan har varit totalt upp-och-ned fylld av många tårar, men också många skratt. Hur det kommer sig att tårarna trillat är ingenting som jag tänker gå in på här på bloggen, men hur som helst så verkar problemet för stunden löst och så är det väl inte mer med den saken. Skratten kan jag tacka mina nära och kära för. Jag är så fruktansvärt lyckligt lottad för att de finns allihopa, både familj och vänner.

För övrigt har det mest varit jobb, jobb och så lite mer jobb. I lördags morse ringde sig en arbetskamrat sjuk. Det visade sig, efter sisådär 25-30 telefonsamtal, att någon vikarie inte fanns att tillgå och att jag därmed snällt skulle stanna kvar och jobba några timmar till efter ett intensivt nattpass. Det som är lite spännande med historien är vad som börjar hända med huvudet efter tillräckligt många timmar utan sömn. Först känner man sig mest förvirrad men på något sätt ändå ganska speedad och allmänt fnittrig. Det mesta är tokroligt och de mest torra skämt kan få en att bryta ihop i ett asgarv. Sedan går man över i någon form av vaken dvala där allt sakta men säkert börjar kännas extremt rörigt. Man börjar röra ihop tid och rum och får inget riktigt grepp om verkligheten. Lite så att man börjar undra om man fått i sig någon inte allt för lämplig flugsvamp till frukost eller så. Jag kan upplysa om att det inte känns helt ok att sätta sig bakom ratten för att försöka transportera sig hem i det tillståndet. Men det gick.
Eftermiddagen och kvällen spenderades således lugnt och ganska tyst eftersom man dessutom får talsvårigheter av sömnbrist visade det sig. Tungan ville inte alls spotta ur sig orden jag tänkt säga och däremellan ville inte hjärnan ens hitta orden jag sökte. Mitt i allt dök det upp oväntade fikagäster som förmodligen undrade vad det var för fel på människan som serverade kaffe när ingenting tycktes vilja hoppa ur munnen i rätt ordning.
Slutsatsen får väl bli att jag inte direkt kan rekommendera att köra liknande dubbelpass. Om man nu inte tycker att flugsvampar till frukost är livet på en pinne förståss, för i så fall så är ju detta ett betydligt mer ekonomiskt alternativ. Men hoppa över bilkörningen då...  
    

Mest lite tomt pladder

Jag har försökt skriva lite på bloggen ett antal gånger nu, men eftersom blogger inte alls har velat fungera när jag fått ett infall så har jag helt enkelt inte kunnat. Det hade varit bra om jag skrivit inlägen i Word eller så för att liksom spara tankarna till senare, men så smart var jag så klart inte. Så nu sitter jag här och undrar vad det var jag så gärna ville ha ner på pränt. Jag har inte en susning.

Vardagslunken har i allafall återkommit och jag måste säga att det faktiskt gick över förväntan. När man väl stod ombytt och klar på jobbet och fick klart för sig att saker och ting kommer att förändras till det bättre inom en överskådlig framtid så kunde jag liksom andas ut. Det kommer att bli bra.
Sedan lullade allt på som vanligt. Och på något vis är det ändå lite skönt att låta lite tider styra över livet igen. Men bara lite.
Nova är fortfarande lycklig över att få gå på dagis igen, men hon kan dock inte alls förstå hur det kommer sig att bästa kompisen inte också är på samma dagis. "Milon?" frågar hon när vi ska lasta in oss i bilen mot dagis.
"Nej Nova, inte idag. Han går ju på ett annat dagis vet du." Hon verkar inte helt nöjd över det svaret.
I övrigt är det bara jubel över att få äta mellis på dagis igen och sedan gå ut och busa tills dess att pappa kommer och hämtar. Tydligen är klätterställningen hennes favorit näst efter gungorna och jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte är jag som ska stå och se henne klättra. För då hade jag fått hjärtsnörp. En del saker är helt enkelt tur att man inte ser. Smått överbeskyddande som man är.

Nu är det dags för min hästvecka med jobb på schemat sex dagar av sju möjliga. Kan inte påstå att jag är nöjd med den schemaläggningen, men det är väl bara att bita ihop och köra. Så då gör jag väl det då.... 

Då börjar vardagen igen då...

Idag tar semestern slut. Jag försöker komma på vad det var för portkoder på jobbet och lösenord till dator och dokumentationssystem, men lyckas väl så där. Det betyder att jag verkligen har haft semester och kopplat bort. Problemet är ju nu bara att jag inte vill koppla på igen. Jag kan mycket väl tänka mig att koppla bort ett bra tag till om så skulle vara. Om det bara kunde ge samma inkomst d v s och det gör det ju nu inte. Så det är väl bara att försöka koppla på jobbhjärnan igen och ta sig iväg. Men jag har lovat mig själv att jag ska behålla en del av det lugn som infunnit sig under ledigheten och inte stressa upp mig så förjordat. För om man ska vara ärlig så tjänar det ingenting till. Det blir mest bara rörigt.

Nova är däremot jublande glad. Hela morgonen har hon sprungit fram och tillbaka i hallen och dragit på sig allt från sin mammas sandaler till sina gummistövlar medan hon lyckligt tjoat samma ramsa om och om igen: "Dagis dagis dagis!!!! Nena! Inger! Maggit!!!! Idaaaaaa!!!! Alla barnen!!! Lellis (Mellis)!!!!"
Att fösöka förklara för en två-åring att det inte är förrän i eftermiddag vi ska åka är ganska lönlöst. För ett barn existerar bara i nuet. Varför vänta när vi kan åka nu? Vaddå inte åka i pyamas och morgonrock? Det spelar väl ingen roll mamma...!

Utveckling

Att se sitt barn utvecklas är väl skälet till att man är placerad på denna jord kan jag tänka. Eller? Vansinnigt roligt är det i allafall att se det där lilla knytet som man fött förvandlas till en helt egen liten person. En person som för närvarande studsar runt som en ping-pong-boll och skrålar Lille katt...
Häromdagen tittade MrP och jag bara på varandra i förundran när Nova kastade ur sig ännu en mening som hon för bara några dagar sedan inte kunde. När lärde hon sig säga det där?
Den här sommaren har hennes utveckling gått i 300, minst, och hon har förvandlats ännu mer till en stor liten person om någon fattar vad jag menar. Hon hoppar och sparkar fotboll och babblar på non-stop från morgon till kväll. Där emellan sjunger hon sång efter sång för full hals och koncentrerar sig hårt när hon ska försöka sätta alla rörelserna till "Litet hus". Hon kan gå in långa stunder på sitt rum för att greja med diverse för sig själv och blir allt annat än nöjd om mamma råkar störa matande och nattande av alla dockor och gosedjur. Då tjuter hon ilsket, motar ut mig, säger "Bye bye" och drar igen dörren efter sig. Min lilla älskling.
Ibland vet hon ju inte riktigt själv vad hon egentligen säger för något vilket resulterar i ett och annat fniss från oss föräldrar. Som exempel när hon blev arg på sin pappa för några dagar sedan och skrek "GUBBE" kunde jag bara inte hålla mig för skratt. Det liksom bara kom och hon såg smått förvånad ut själv. Och hon blev inte mindre konfunderad när reaktionen på hennes ilska blev ett skratt...

Det här är ännu en sådan period som jag skulle vilja spara i en burk för att kunna ta fram den dagen någon slår i dörrar och skriker åt mig att jag ju ändå inte fattar någontiiiiing. Men jag får väl ha mina burkar i minnet. Vårda dem ömt och plocka fram dem lite då och då.
    

Sommar, höst, skoj och ångest...

Jag var rädd för att det inte skulle bli något badande och strandlökande över huvudtaget denna sommar, men förra veckan visade sig sommaren från sin allra bästa sida och Nova och jag spenderade härliga dagar vid strandkanten. Jo, mest bara vid kanten faktiskt eftersom Nova har kommit på att vatten kan vara liiiiite läskigt om man kommer för långt ut.

Nu denna sista semestervecka hände något och som i ett trollslag kom hösten. Luften börjar kännas tunn och termometern visar blott 13 grader. Viserligen efter en rejäl regnskur, men den tog också med sig de första gulnade löven ner från träd och buskar. Höst. Skördetröskornas dunkande ikapp med flyttfåglarna bekräftar. Sommaren är över. Det är såhär års som vemodet besöker mitt hem varje år. Ännu en sommar är till ända och snart är de förhatliga overallerna och allväderstövlarna ett faktum igen. Fy för den lede. Det räcker gott med att man måste kriga med Nova varje gång hon måste ha något annat än sandaler på fötterna. Snart ska vi kriga om full vintermundering. Vantar som kommer komma bort och mösor som kastas av. Isch.

Men vi glömmer vantarna en stund och ägnar oss åt sommaraktiviteter för ett kort tag till. Semestern börjar lida mot sitt slut, men Nova och jag gör vårt allra bästa för att få ut maximalt av den. I förrgår blev det en eftermiddags studsande på Skojlandet tillsammans med A och hennes familj och igår åkte vi till Eskilstuna för ett besök på Parken zoo tillsammans med min mamma. Nova förstod inte riktigt vad vi skulle göra, men efter att ha trallat oss igenom Mora Träsks Vi ska gå på zoo så frågade hon helst enkelt: "Elefanten äta äpple?" och sedan bar det iväg. Att hon inte fick träffa någon elefant och ta reda på svaret gjorde väl detsamma när Herr Nilsson fanns att hälsa på. Lejonet var spännande och klappande av råtta på barnens zoo var en höjdpunkt. Så även karusellerna. En härlig dag helt enkelt!

Herr Nilsson vill smaka äpple!

Titta mormor!!! Kickidilen och fiskarna!!!

Var bor du lilla råtta...

Gissa vem som är Novas nya favoritgosedjur?

Tacobuffé var smaskens

Å hej vad det snurrar!!!

Helgen blir en långhelg med snickrande från torsdag till söndag för att få norrsidan klar på huset. Då är det "bara" östersidan kvar till våren och sedan är huset isolerat och nypanelat. Jag tycker om att snickra tillsammans med min älskade make så det rör mig inte i ryggen att det blir arbete i helgen. Efter så många timmars renoverande tillsammans så är vi för det mesta rätt synkade och det är skönt. Det blir dock inte bara jobb utan det ska toppas med nykokta kräftor hos mamma imorgon kväll så jag klagar inte. Nu är det bara jag i familjen som uppskattar dessa röda djur så maken och Nova får klara sig själva medan jag får njuta i lugn och ro av det godaste som finns. Mums!!! 


Men sedan börjar allvaret igen. Och nu snackar vi ååååångest delux! Tillbaka till jobbet och JAG VILL I N T E!!! Kan jag inte få bli hemmafru istället? Eller nej, det skulle tråka ut mig rätt fort, men ett antal semesterveckor till skulle inte göra ont. Inte alls.