För bara en hundralapp i månaden...

Det är mitt i natten och jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan, men jag bara måste plita ner några rader först. Dagens ämne: Hjälporganisationer. Min TV spyr ut bilder på svältande barn och plågade djur efterföljt av budskapet att jag borde bli månadsgivare och i vissa fall även skriva ett testamente som gör att jag även efter min död kan skänka pengar till forskningen. Jag tycker självfallet att hjälporganisationer och forskning är bra och att man borde skänka pengar, men efter ett reklamavbrott där man ombetts att skaffa fadderbarn i Rwanda, Uganda och Peru, rädda cancersjuka barn, förhindra stroke och hjärtinfarkt, ge sjuka barn en enda dag med guldkant och rädda misshandlade djur så undrar jag bara hur i hela friden man ska kunna välja. Om jag vore miljonär så skulle varenda organisation, projekt och så vidare få sin beskärda del, men jag har inte de pengarna. Vem eller vilka ska man då välja bort? De cancersjuka barnen? De hjärtsjuka? De demenssjuka? Bröstcancerpatienterna? De svältande barnen i Afrika? Åsnan med bundna framben? Så jag skänker i slutändan inte en spänn. För jag kan inte välja bort. Men jag har inte resurser att hjälpa alla. Det är en hårt värld.

Men jag har i allafall min poskodlott som jag aldrig vinner något på, men där massor med organisationer varje år får stora summor att dela på. Så därmed dövar jag det dåliga samvetet för att jag inte med den där 100-lappen i månaden skickar lilla X till skolan, ordnar rent vatten åt lilla Y eller hjälper till att lösa cancergåtan. Så. Då var det sagt.

God natt!

Baksidan med att vara gravid.

Att vara gravid framställs oftast som rosenrött och skimrande där den gravida går runt evigt kärleksfullt leende och känner sig vacker och moderlig. Det är väl kanske inte riktigt hela sanningen. Alls... I allafall inte min. Smått narkoleptiskt monster känns väl mer som rätt ord. Det är minsann aldrig någon som talar om att man förvandlas till en gasboll med hemorrojdsalvan i högsta hugg som dessutom kan explodera i ett raseri- alternativt gråtanfall precis när som helst. Mellan anfallen av tårar och ilska så vill man helst ta en tupplur eller två eller tre.
 Den där hyn som skulle bli så rosig och vacker har istället blivit finnig och av och till känner man sig mest som en vaggande flodhäst med värkande fogar. Magen har blivit tjusigt tigerrandig och benen matchar ränderna med sina blått lysande åderbråck. Rosenrött? Inte riktigt va... Snarare lite smått grönaktigt av halsbränna och illamående med en odör av svett eftersom man då och då svettas så att man mest känner sig som en pustande gris. Mmmmm...
Så nästa människa som säger att gravida kvinnor är det absolut vackraste som finns ska jag nog klappa till och skylla på hormonerna. Sen ska jag gråta en skvätt över att jag inte är riktigt klok - på grund av hormonerna.

Men först ska jag gå och kissa. För är det något man gör ofta så är det nämligen att kissa. Någon ligger konstant och petar med en fot, hand eller kanske rygg på urinblåsan utan hänsyn till om det finns tillgång till en toalett eller ej och därmed förvandlas jakten på toalett och kisseri till mina främsta hobbies. Skulle man dessutom behöva hosta eller nysa när man är kissnödig så kan man nästan vara säker på att man ofrivilligt råkar flatuera ädelgaser på ett aningens högljutt sätt på köpet. Och glöm för guds skull inte att göra knipävningarna för annars kan de där nysningarna innebära något betydligt mer synligt än gas när det hela är över. Kniiiiip!
Moderligt och rosenrött med doft av rosa luktsudd var det här.

Och jo, trots allt gnäll och ironi så njuter jag i fulla drag av min graviditet. Jag önskar bara att man för alltid kunde konservera känslan och spara den, för fast man inte tror det så glömmer man så allt för fort. 20 veckor av graviditet kvar att njuta av!!! 

Världen (min egen lilla värld) i bilder

Årets första kantarellskörd :) Hittade dem av en slump vid en kisspaus på väg till...

...Törebodafestivalen med bl a Hoffmaestro på scen. Grymt bra!!!

Magen för någon vecka sedan. Rund som ett klot är ja trallala...

Nova och MrP tvättar hojarna tillsammans <3



Nova och bästisen badar och ror

Min oas. Och karparnas hem.

Och så lite trädgårdsland och rosor...

Bland näsdukar och koksaltdroppar

Snor snor snor och så lite mera snor. Jag sitter i ett hav av hopknycklade pappersnäsdukar och tycker aningen synd om mig själv. Är genomförkyld. Men jag är ändå lite nöjd över att det bara är en vanlig förkylning. Nova har nämligen streptokocker i hårbotten och när min hals började svullna i onsdags var jag rädd att jag skulle ha lyckats få ner dessa basselusker i halsen vilket alltså betyder halsfluss. Men nu har halsen lugnat ner sig och istället är näsan och huvudet totalt igenkorkade med snor. Ja ja, en förkylning kan jag väl överleva. Tror jag hihihi.
Det är lite surt att man knappt får använda läkemedel över huvudtaget när man är gravid. Nässprayer och ipren är inte aktuellt utan jag får snällt hålla mig till alvedon och koksalt. Inte speciellt effektivt, men det är inte så mycket annat att göra. Lillsprattlarn i magen tål inget annat så då är det bara att gilla läget.

Det kickar!

Ännu en milstolpe är nådd i graviditeten. De första sparkarna som kunde kännas även på utsidan kom igår och det ordentligt. Det är visst en stark liten krabat som bor där inne. Det är flera veckor tidigare än vad vi kunde känna dem när jag väntade Nova. Då hade jag ännu inte ens känt de första fosterrörelserna vid samma tidpunkt.
Det var riktigt mysigt att Mr P låg bredvid mig i soffan och kunde få känna han också. Ännu en sak som inte hände förra gången. Då var han på jobbet första gången de små bulorna kändes på utsidan och efter det hade vi fullt sjå med att han skulle lyckas få känna eftersom Nova envisades med att sluta kicka varje gång han la handen på magen. Nu kom det istället några rejäla kickar på en gång. Myyyyys!
Jag vet att man inte kan jämnföra graviditeter, men vad ska man annars relatera till?

Det ska bli spännande att se Novas reaktion första gången hon kan få chansen att känna de små fötterna som gömmer sig där på insidan av mammas mage. Jag vet inte riktigt hur mycket hon faktiskt förstår av vad som sker. Vi fick åka och köpa några böcker om att vänta barn när hon tyckte att mammas mage var läskig och det hjälpte, men att greppa hur ett barn kan växa där inne är inte lätt. Hur som helst så har hon förklarat att det är en trollbebis i magen och att när den är för stor för att bo kvar i mammas mage och kommer ut så ska den bo i Novas mage sen. Jaha, där ser man!