Livet före barnen

Häromdagen valde Nova att äta sina fredagstacosar hos grannen istället för hemma. Så där satt MrP och jag ensamma vid köksbordet med våra tortillias medan Tim tog en lur och det kändes alldeles tomt och helt och hållet fel. Så tänkte jag att det ju alltid var så här innan barnen kom. Bara MrP och jag. Vad var meningen? Jag kan inte minnas vad vi gjorde med tiden innan våra små hjärtan. Vad pratade vi om? Vad ägnade vi kvällarna åt? Jag har ingen aning. Eller nja, det har jag väl kanske, men det är bara det att det idag ter sig helt meningslöst att spendera livet utan barn. Det är märkligt och fantastiskt hur livet, tanken och jaget kan förändras genom det mirakel som kallas barn.

Preventivmedel och svettigt MVC-besök

Häromdagen var jag på BVC på morgonen för Tims kontroll. Han fick OK-stämpel i baken som vanligt. På vägen ut stoppade jag in huvudet hos min barnmorska och frågade om hon hade någon tid åt mig så att vi inte skulle skapa några fler små knoddar. För nu är jag färdig med familjebildande. Jodå, hon hade en tid åt mig. Samma dag eller om flera veckor.
Det var bara att ta tiden samma dag och hoppas på att jag skulle få ihop det med barn och allt. Det fick jag inte, så det var bara att ta med sig bägge ungarna och hoppas på att 3-åringen skulle kunna roa sig med spelande på min telefon under tiden.
När vi anländer till Familjens hus så börjar Tim skrika samtidigt som Nova vill springa runt och kolla in alla leksaker. Jag känner hur stressen tilltar över hur det här ska gå. Väl inne hos barnmorskan går det till en början ganska bra, men Nova tröttnar snart på att sitta stilla och jag riktigt känner hur det kryper i henne. Jag börjar svettas. Rätt vad det är kommer hon och säger "Mamma, jag måste BAJSA!" Jag svettas ännu mer. Åh nej! Inte nu! Men, jo.
Den vänliga barnmorskan tar Tim och jag springer med dottern på toa. Väl tillbaka vill barnmorskan ta ett blodtryck. 140/90... Inte helt rätt tillfälle att ta blodtryck kanske. Efter en stund tar vi ett nytt och vi är då nere på 130/80. Bättre, men inte bra, så om två månader måste jag tillbaka och kolla igen.
Mot slutet av samtalet med preventivmedelsrecept tveksamt utskrivet säger jag att vi nog ska strunta i det inplanerade cytologprovet med tanke på att jag har barnen med mig, men o nej det skulle vi inte. Svettas lite till... In kommer en socialsekreterare och leker med Nova medan jag får gå och häva mig upp i den förhatliga gynstolen och med benen i vädret och Tim på magen ta mig igenom provet för den här gången. Kändes inte helt naturligt om man säger så hahahaha.

Nästa gång jag besöker en barnmorska ska jag ta tiden om många veckor så att jag har gott om tid att planera in barnvakt...

Det tillrättalagda livet

När man sitter och läser bloggar och kollar statusar på till exempel Facebook så slås jag ofta av hur perfekt allas liv tycks vara. Eller nja, antingen det eller så används forumen som klagomur. Det finns sällan något mitt emellan. Idag blev jag lite full i skratt över hur jag själv lägger upp statusen: "Långpromenad avklarad. Nu blir det pyssel i trädgården." på fejjan. Jo, det var sant, men att långpromenaden varit en blåsig historia som gett mig ont i öronen och att mina dåliga skor gett mig ont i fötterna, samt att det så kallade trädgårdspysslet egentligen innebar att jag med skyffel skulle fylla en murarhink med vinterns all hundskit som samlats överallt på gräsmattan skrev jag ju inte. Tillrättalagt...

Varför vill alla bara visa en perfekt fasad som om lite skit i hörnen eller ett totalt kaos på frukostbordet vore så hemskt. Här är det varje morgon kaos på det där bordet och lillebror kommer alltid på att han måste skrika lite precis lagom till varje måltid, vilket gör hans syster alldeles uppsnurrad och så är cirkusen ett faktum. Dammråttorna i hörnen kommer förmodligen snart att hoppa på mig och bita mig i smalbenen och det ligger rester av gammal tandkräm i handfatet. Ibland skriker jag på min dotter när tålamodet tagit slut och jag kommer inte att bli någon Mother of the year i år heller. Jag säger inte att det är bra på något sätt, men det säger att jag är mänsklig. Precis som alla ni andra.

Det var bara det ;)

Jag skriver som vanligt alldeles för lite på bloggen, men jag har vare sig haft tid eller lust att skriva något heller. Jag har haft saker som poppat upp i huvudet som jag tänkt att jag velat blogga om, men därifrån till att faktiskt få ner något i skrift har uppenbarligen inte funkat.

Våren är ju här nu, om än kylig, vilket inneburit att barnen och jag är mer och mer utomhus. Tim sover som bäst ute i vagnen och Nova hoppar studsmatta och gräver i geggamojan så mycket hon bara kan. Det är härligt. Nu hoppas jag bara på något varmare väder så att man så sakteliga kan få börja skala av sig alla vinterkläder till förmån för tunnare modeller.

I övrigt rullar veckorna på alldeles för snabbt. När helgen kommer vet jag aldrig riktigt vart veckan tagit vägen. Det är ruskigt vad fort det går. Tim är redan över fyra månader och har fått börja äta gröt, vilket resulterat i att han slutat äta på nätterna. Det är så fantastiskt skönt att inte behöva gå upp mitt i natten och värma flaskor och sitta och mata för att sedan kämpa en timma för att söva om det då pigga barnet. Det som nu är desto svårare är att få till en ordentlig sömnrytm dagtid eftersom jag hela tiden måste sabba hans sömn för att bl a hämta och lämna storasyster på dagis. Dom dagarna är alltid bökiga. Men, men, man kan inte få allt perfekt här i livet. Bara att gilla läget och göra det bästa av det.