Lite bilder från en ljuvlig start på helgen

Mr P och Nova har servat gräsklipparen och testkört den tillsammans.

Valborg med MC-kortege. Men vi fick ju av naturliga skäl ta fyra hjul och bara titta på i år.

Veckans comb over

Mr P la upp den här bilden på facebook som "Veckans combover" och jag bara måste låna den rubriken till bloggen. Ett litet fniss kan man behöva då och då... Vi råkade få syn på denna "frisyr" när vi var och handlade häromdagen och höll oförskämt nog på att bryta ihop bägge två. Mr P kunde inte låta bli att ta ett litet smygfoto. Vi är hemska när vi sätter den sidan till, jag vet...

Usch jag är snurrig

Den här helgen har jag varit snurrigare än någonsin. Det började med en mycket märklig migränattack på fredagseftermiddagen. Jag stod på jobbet och skar sallad till kvällsmaten när den välbekanta auran dök upp framför ögonen. Fan, det här har jag inte tid med. Fingrarna, halva ansiktet och tungan domnade bort precis som det numera brukar när jag får migrän. Men så hände det märkliga - jag kunde inte tala. Jag visste precis vad jag ville säga men orden vägrade komma ut som något begripligt ur min mun. Jag försökte säga: "Ställ saften på bordet", men istället så kom det ut mäkliga stavelser som inte betydde någonting alls. "Stäa bor oa pa". Jag prövade att tala låååångsamt och artikulera men lyckades ändå inte få fram en enda mening med betydelse. De dementa damerna satt bara och tittade på mig och undrade väl vad f-n jag ville för någonting egentligen.
Skräckslagna tankar på akutmottagning och diverse andra "lösningar" på problemet hann rulla genom huvudet på mig innan talet så smått började återvända efter ett par minuter. Vad var det som hände?
Auran övergick i huvudvärken och det var helt ok. Det var i allafall bara migrän. Men känslan av förvirring har kvarstått det senaste dygnet. Den fortsatta arbetskvällen känns mest som ett luddigt töcken som jag undrar hur jag tog mig igenom. Jag har liksom inte riktigt full koll på vad jag gör och kropp och tankar är inte med mig till 100%. Jag snubblar på orden, tappar saker och snurrar till det mesta. Det har varit ganska opraktiskt när schemat har varit fullspäckat kan jag säga.
Mr P skulle besiktiga min motorcykel imorse (blankt papper!!!) och därmed var jag tvungen att ta mitt huvudvärksdunkande huvud och ta hand om Nova. Klockan 10 skulle vi vara iväg för ett möte och hämta tält och grillar och sådant inför den analkande bil- och mc-utställningen Springmeet. Så hem och göra sig i ordning för att vara tillbaka på jobbet för ännu en kvälls arbete. Jag har dubbelkollat mig själv när jag har delat mediciner både en och tre gånger kan jag säga. Jag ber en stilla för att jag ska vara helt back to basic imorgon för det här kan jag helt klart klara mig utan.

Hi hi, jag bara älskar knäppa, felskrivna skyltar och lappar

Skylt från SKANSKA i Jönköping: Vi bygger ny domstolsbyggnad i Jönköping. Lokaler att längta till.

Mataffär någonstans i Sverige: Halvgrillad kyckling 29:90:-

Bensinmack i Uppsala: Ingen parkering förbjuden

Loppmarknad i Göteborg: Vid köp av klockarmband - gratis påsättning

Cafeterian på Högskolan i Halmstad: Jämna pengar underlättar växlingen

Brevlåda utanför Högfjällshotellet i Kittelfjäll: Posten hämtas då och då, ibland något senare

Frisör i Stockholm: Jag är sjukdom, kommer morgon

Mataffär i Göteborg: Frigående ägg

Skidliften i Sunne: Para er tre och tre i liftkön. Se upp så inga klädesplagg fastnar i liften.

Medborgarhusets foajé i Stockholm: Morgondagen inställd p.g.a. bristande intresse

Gatukök i Uppsala: Priserna gäller endast när gatuköket är öppet

Skylt vid lastkaj: Tomgångskörning förbjuden högst 1 minut

Skylt i mindre klädbutik: Idag rabatt på underkläder som avdrages i kassan

Pizzeria i Visby: Seriösa priser

Vägg i Stockholm: All affischering utom affischering om affischering förbjuden förbjuden!

Djurgårdskanalen i Stockholm: Varning svag is vintertid

Pizzeria i Örebro: ...med räklingar och musslingar

Badhusfadäser, Lillträff och hustomtar.

Igår bestämde jag mig för att det var dags att hitta på något kul. Jag var totalt uttråkad och Nova verkade ha myror i brallan och bara gnällde.Så jag packade badväskan och så drog vi iväg till badhuset. Jag var lite nervös över hur det skulle gå utan mormors extra händer i omklädningsrummet, men det flöt faktiskt rätt bra. Lite bökigt var det såklart, men Nova visade sig från sin allra bästa sida och höll sig stilla när jag skulle byta om. Det var rätt länge sedan vi var där nu och det märktes. Inte för att hon på något vis reagerade negativt på vattnet utan därför att nya saker i bassängen har blivit intressanta. Badbollar, dynor och rutschkanan var skojiga som bara den och när mamma "kokade kaffe" så skrattade hon så att hon kiknade och fick kallsupar. Det hela avslutades med en kastspya rätt ut över hela mig eftersom hon svalt alldeles för mycket vatten. Tyvärr innehöll den bra mycket mer än bara vatten, så med couscous och kyckling över min vita bikini beslöt jag mig för att det var dags att gå upp.

Ibland är hon allt för lik sin mor - jag svalde också halva poolen när jag var liten.

När vi kom ut ur duscharna blev det aningens pinsamt för rätt vad det var stod det två japanska(?), manliga, förmodade turister i dörren och såg smått förvirrade ut. Nationaliteten kan i ofs diskuteras för några kameror dök tack och lov inte upp i sammanhanget. Mitt på golvet står i allafall jag spritt språngande och försöker desperat att skyla mig med hjälp av Nova och en bångstyrig handduk som bara vill ramla av. Lyckades väl sådär. Någon lyckades i allafall att få dom att fatta att dom hamnat fel och motade dom bort mot herrarnas. Pust!

Efter badet var vi båda rätt så tillfreds med tillvaron. Sådär lagom slöa och belåtna som man blir efter en timma i böljan den blå.

Men idag var vi tillbaka på ruta ett igen. Nova verkade åter vara sådär rastlös på morgonen och var allmänt gnällig. Så vi drog ner till öppna förskolan en sväng för några timmars sång, lek och fika med andra barn. Så fort vi kom innanför dörren så blev skruttan som en ny unge och teaterapan i henne dök upp. Hon vill hela tiden vara i centrum och far runt och ler och skrattar åt allt och alla. Jag blir lika förvånad varje gång över hur social och utåtriktad hon är. Jag hoppas att det är en egenskap som kommer att hålla i sig. Nu väntar en sen lunch och sedan en tur till affären. Det är någon som har dragit bort allt toapapper från rullarna på toaletten så det är dags att inhandla lite nytt. Hoppas bara att inte hustomten, för det måste väl vara han som har gjort det(?), kommer tillbaka och gör om samma sak igen. Jag misstänker även att det är han som försökt äta på toaborsten och rivit sönder "Dassboken". Jag måste komma ihåg att stänga toadörren. 

Riktigt taskigt föräldraskap

Jajamensan! Jag är världens mest inkonsekventa mamma. Jag skulle vara principfast och aldrig vackla i mina beslut inför mina barn. Så var det bestämt, men verkligheten blev något annat. Den där lilla skruttungen har lindat sin mamma runt lillfingret och jag har ingen aning om hur det gick till.
Idag startade hon dagen med att ta ett bad i hundvattenskålen - IGEN. Vid det här laget så har golvlister och laminat börjat svälla av allt uthällt vatten och Nova satt för dagen dyngsur mitt i en stor vattenpöl som rann iväg in under köksbordet. Den här gången blev jag ordentligt arg och var väl därför skarpare i tonen än jag brukar vara när jag sa ifrån och tog tag i hennes hand med resultatet att Nova tittar på mig med förtvivlan i blicken och stortjuter "Maaaamaaaaa maaaa maaaa". Och jag smälter såklart, lyfter upp och tröstar. Inkonsekvent var det ja. Resten av morgonen har jag ett sting av dåligt samvete över att jag tog i så (öhm..bara det liksom...) och mumlar lite tröst till mig själv.
Men hallå käring! Skärpning! Ska vi ha fullständig anarki här hemma så fortsätt så där du. Snart förstår hon vad du säger och då är ju det där en strålande taktik...not...

Nä, bilden är inte tagen idag. Det är inte så ofta jag ställer mig och fotar när jag är arg.

Triiiist

Jag har tråkigt. Riktigt jäkla skittrist. All den där energin som jag har samlat på mig blir inte lagd på någonting alls. Det finns ungefär 1000 saker här hemma som skulle behöva göras, men jag ville ju hitta på något kul! Inte städa, tvätta, laga mat eller rensa ogräs. Nä, jag är social till tusen men resten av världen är på jobbet och har inte alls tid med oss.
För den delen tycks Nova vara min raka motsats och är totalt energilös idag. Jag vet inte om det är för att tänderna i överkäken håller på att bryta igenom eller om hon bara är allmänt trött, men hon verkar hur som helst mest vilja sova idag. De stunder hon är vaken sitter hon mest och gäspar och gnuggar sig i ögonen eller borrar ner huvudet i mitt knä. Det sistnämnda är det mysigaste jag vet och jag passar på att krama henne lite extra bara för att jag får. Hon har nämligen inte riktigt kommit på än att det är mysigt med kramar och pussar utan slingrar sig och blir hal som en ål när jag inte kan låta bli att krama om henne eller ge henna en blöt puss på kinden.
Nä, jag får väl snällt ta tag i det enorma tvättberget eller plocka fram dammsugaren för såhär kan man då inte sitta och dega.

Reload

Gårdagen var en bra dag. Vi började med en rivstart för att hinna till veterinären i tid. Där konstaterades det att det var skabb det rörde sig om, precis som vi misstänkte och medicin skrevs ut. Med recept i hand marscherade vi därifrån med en förhoppning om att hundkraken ska vara fri från sin klåda inom ett par dagar. Så bar det av mot köpcentret för att hämta ut receptet och inhandla Mr Ps födelsedagspresenter. Det var nämligen hans dag igår. Jag visste vad jag skulle ha, men gick ett par varv extra bara för att det var så trevligt. Nästan inga andra kunder i sikte och Nova var på sitt allra bästa humör och hängde ut från vagnen lyckligt pladdrande med både saker och folk.
Vi rullade hem igen frammåt lunch och medan Nova sov ett par timmar i vagnen så passade jag på att elda lite fjolårsgräs i trädgården. Satt en stund vid dammen och tittade på fiskarna och tyckte att livet kändes allmänt lugnt och skönt. Porlandet av vattnet och karparna som glider förbi framför fötterna kan få vem som helst att känna sig avslappnad tror jag. Vem behöver yoga och quigong när man kan ha lite fisk och vatten?
MrP kom tråkigt nog bara hem och vände för han hade fått en tatueringstid på kvällen, så det blev mat och snabb paketöppning innan han åkte igen. Nova och jag hade myskväll för oss själva och när hon lagt sig för natten passade jag på att bänka mig en stund framför datorn och bara njöt av ensamhet och tystnad. Ibland är det det bästa som finns. Så idag vaknade jag och kände att batterierna har laddats om och visar på fullt igen. Nu är bara frågan vad man ska lägga energin på.  

Språket

När jag gick i skolan så hörde jag till dom som hade lätt för språk. Jag älskade svenskalektionerna och skrev löpmeter med uppsatser för nöjes skull. Och när de gav bra betyg så blev jag inspirerad till att skriva några löpmeter till. Fanns det chans till debatt så tog jag den och "ungdomsparlamenetet" som instiftades (men troligen försvann lika fort tråkigt nog) under högstadietiden var en given plats för mig. Jag älskade helt enkelt att använda mitt språk både i skrift och tal.
Så kom internet till vårat hem och med det också chattandet. Pappa hyrde, genom sitt jobb, dåtidens värstingdator från Dell och jag satt klistrad med ett 28k modem som länk till omvärlden. Jag satt i timmar på den lokala tidningens chat som då var både rolig och trevlig. Helt plötsligt lärde man sig saker som *S*, *asg*, *BrB* osv. Sedan fick jag min första mobiltelefon. En klumpig historia, men för tiden liten och smidig. Med den introducerades en ny form av kommunikation: SMS. Nu behövde meddelandena bli ännu kortare och man skulle infoga :), :(, :D. Ja ni vet... Någonstans där bland tangenter, rättstavningsprogram och SMS så började jag att tappa pennan och med den skriftspråket. Nu kan jag komma på mig själv att jag klämmer in skiljetecken där de inte ska vara, gör groteska särskrivningar, känner behov av att använda smileys för att uttrycka en känsla och kliar mig i huvudet över hur de enklaste ord ska stavas. Tack för det tekniken.
Vart tog orden vägen? De borde ju finnas där någonstans i virrvarret av hjärnceller och nervtrådar, men de tycks ha kapats på vägen. Ordagrant. Eller orda grannt. 

Kampen om tiden

Så var då helgen över. Igen. Vart tog den vägen? Det bara rasslade till och så har de 48 timmar av tvåsam ledighet tagit slut och en ny arbetsvecka tar vid igen. Måste tiden gå så in i norden fort på helgerna men så mycket långsammare i veckorna. Någonstans i mitt bakhuvud så dyker "Momo eller kampen om tiden" upp. Jag kommer inte riktigt ihåg för det var så många år sedan jag läste den, men det var någonting om tidstjuvar. Och så måste det ju vara. Det kommer små tidstjuvar och roffar åt sig så mycket av våran gemensamma tid som de någonsin kan. Och det är ju inte så konstigt i ofs för det är ju den allra bästa tiden vi har. Den när vi får vara tillsammans hela familjen. Men det är faktiskt fult att stjäla så nu är ni så goda och lämnar tillbaka all stulen tid. Så det så!  

Fredagsglädje

Jag älskar att åka och handla eller befinna mig på andra platser med hyfsat mycket folk på fredagsförmiddagarna. Låter kanske aning knasigt, men det är bara det att folk i allmänhet är betydligt gladare och trevligare än vanligt just då. De handlar chips och tacoskal för fredagsmyset och ler åt människor de möter. Kanske slinker det med en blombukett och en flaska vin och de ser fram emot kvällen med tillförsikt. Arbetsveckan med korv och makaroner är över och stämning är helt enkelt rätt skön.

Den känslan håller i sig fram till ungefär halv tre på eftermiddagen. Redan då börjar fredagsrusningen att ta fart och folk börjar istället köra som galningar och knuffas och skuffas utan hänsyn till någon annan. De har jobbat hela veckan och nu vill de bara hem så stå för jösse namn inte i vägen. Då är jag numera klar med mitt för länge sedan och håller mig snällt undan. Tortillabröden och pepparchipsen står uppradade på köksbänken och jag kan lugnt mysa vidare.

Surkart och päron

Nu har äntligen MC-säsongen dragit igång och jag ser fram emot att få beta av några mil. Nästa vecka ska den besiktas och sedan är det bara att tuta och köra. Om man nu lyckas hitta tiden till det. Det är väl den svåraste biten när man har småbarn, men någon timme här och var borde väl gå att få till tycker jag. Oj vad jag längtar! Ligga och marscha i behagligt tempo på en lagom kurvig väg en ljummen sommarkväll. Mmmmm...

I o m att vägarna nu kryllar av motorcyklar så har tyvärr även den första sura insändaren till den lokala tidningen dykt upp. Det första surkartet har krupit fram under sin sten för att klaga på detta otyg som kör, hör och häpna, I BREDD (!) och dessutom inte fastnar på fartkamerornas bilder. Nej, regskylt fram ska det vara så att man inte kan köra för fort (ingår det bromskloss?) och veta hut ska dom! För motorcyklister dom låter illa, gasar som tokar och kör ihjäl sig stup i kvarten. Det vet man ju...
Nu är det väl inte denna enstaka insändare som gör att jag blir så irriterad, förutom att den var urkorkad och ogenomtänkt, utan att det är så tråkigt att det finns så många fler än just detta surkart som är av samma åsikt. Åker man HD eller för den delen bara custom så är man en HA-wannabe, åker man japsracer så kommer man köra ihjäl sig själv och alla andra, bär man väst är man kriminell och totalt livsfarlig o s v. Listan på puckade missuppfattningar kan göras oändlig. Är det inte lite märkligt att dom här vanföreställningarna lever vidare år ut och år in trots att antalet motorcyklister har ökat markant de senaste åren? Och det i alla åldersgrupper och sociala skikt. Tänk om alla trångsynta päron kunde behålla sina förlegade åsikter för sig själva istället för att nära varandra. Vad mycket trevligare det skulle vara.

Vart tog de stillsamma mornarna vägen?

Nu tänker jag gnälla, så är det någon som inte är upplagd för en dos äkta gnällbältegnäll så föreslår jag att man helt enkelt hoppar över det här inlägget.

Det som jag bara måste gnälla lite över är våran tillvaro på morgonkvisten. Jag har aldrig varit något fan av morgnar och blir jag dessutom stressad så är katastrofen ett faktum. Sista tidens mornar har blivit allt annat än behagliga. Nova vaknar och är glad och nöjd i ungefär tjugo minuter innan gnällandet tar fart och då tycks ingenting hjälpa. Vare sig välling eller lek. Egentligen är det inte gnällandet som ställer till det, det är smällar man får ta, utan det som gör mig tokig är att det hela ackompaneras av gruffande och ljudet av klor mot laminat vart jag än går.

Hunden vandrar efter mig och runt mina fötter så att jag är färdig att bryta ihjäl mig och när det känns som om jag håller på att bli förlora förståndet och säger åt honom att gå och lägga sig så börjar han oroligt att trampa av och an runt hela huset istället. Ja, jag vet att han inte mår bra men jag orkar bara inte höra hans envisa gruffande och detta eviga klick klick klick klick klick... Mitt tålamod räcker inte riktigt till och jag blir tokstressad tillslut med resultatet att det mesta bara blir skit. Jag tappar humöret, Nova blir på ännu sämre humör och hunden gruffar extra bara för att få sista ordet. Nä fy f-n, mornar är inte min grej och definitivt inte när de ser ut så här.  

Rävskabb och solsken

Den här dagen startade allt annat än bra. Nova vaknade alldeles för tidigt (enligt min mening) och var på rätt taskigt humör. Jag förpassade mig upp och slog på nyhetsmorgon och hann bara höra programledaren säga just "God morgon" innan allt blev svart. Sådär ja, då var det strömavbrott då och jag har vare sig hunnit fixa det livsviktiga morgonkaffet eller den ännu viktigare morgonvällingen. F-n.
Väntade en stund innan jag ringde till elbolaget där jag fick beskedet att strömmen beräknades vara tillbaka klockan 10. Tack för den. Vad ska jag hitta på till Nova nu då? Toksöt yoghurt och limpsmörgås fick det bli, trots att hon är för liten än för en sådan morgondiet. Men vad gör man när skruttan är tokhungrig och det är fyra timmar tills elen ska vara tillbaka. Hursomhelst så fortsatte jag morgonen med ett telefonsamtal till vetrinären med anledning av hundens klåda och såriga nos.
"Rävskabb", blev svaret. "Vi har ingen tid förrän på måndag så det är tratt på som gäller så han inte kliar sönder sig totalt."

"Jaha, tack då" svarade jag och drog en djup suck. Nu får den här dagen allt vända till det bättre. Och visst gjorde den det. Hela dagen har spenderats ute i solskenet med undantag för lunchen. Kaffe och och mellis har inmundigats vid dammen och vi har njuuuutit. Tänk vad skönt det är att kunna vara ute en hel dag och inte vara förpassade in till eldning och iskalla golv. Nova törs ta allt större svängar ut i stora vida världen, d v s gräsmattan, för att inspektera pinnar och torra löv och jag står bredvid och undrar än en gång vart tiden har tagit vägen. För ett år sedan buffade hon mig på revbenen och jag undrade vem det var som ville göra sig påmind. Life is goood. 

Jag vill aldrig mer ha vinter! Kan någon vara snäll och påminna mig om det när jag står och längtar efter snö i höst så är jag tacksam.   

Trädgårdspyssel och vårkänslor

Helgens arbete är avklarat för den här gången. Det gick riktigt tungt och jag var toktrött hela helgen, men vad gör man inte för några kronor i lön... Söndagen ägnades åt att göra ett helt vattenbyte i dammen. Man ska egentligen aldrig byta mer än hälften för att inte sabba balansen, men efter ett par års misslyckande med att få vattnet klart så bestämde vi oss för att börja om helt och hållet. Igår kom även pumpen i så nu ska det få stå och gå i någon vecka eller två innan det är dags att släpppa i fiskarna. Jag hoppas att dom är sugna på att äta lite hästiglar när vi släpper i dem för nu var det hur mycket slemmiga blodsugare som helst där i.

I övrigt ägnades gårdagen åt att försöka sig på lite plantering tillsammans med Nova. Termometern visade på härliga +15 grader i skuggan och solen värmde härligt i nacken. Jag tryckte ner penseér och rabarberplantor i jorden och Nova stod lyckligt och drog upp dom igen, höjde armarna i luften och visade stolt upp sina gröna fynd. Man kan inte annat än skratta trots att jordgubbsplantorna yrde i trädgårdslandet. 

Jag plockade en ordentlig bukett vitsippor igår också! Det var så härligt att få stoppa näsan i buketten och dra ett djupt andetag. För det finns väl ingenting som doftar så mycket vår som just vitsippor.   

MrP -Knasan (han kallar mig så ibland) det är fredag imorgon!!! Fy fan va skönt med helg!

Jag -Mm...eller hur... Inser att jag har alldeles för lite sömn och 20 timmars nattjobb framför mig,

MrP -Jag ska lägga mig tidigt hela helgen! Det ska bli sååå skönt att få sova ikapp lite!

Jag -Mm, visst ska det... Suckar och tänker än en gång på att fredagen innebär lite drygt ett dygns vakande innan man får slå igen de blå...

Fick ett ryck att jag skulle göra om bloggen lite som synes. Skriv gärna en kommentar om den blir svårläst och alldeles för rörig eller så.

Om regn

Det regnar, men det gör ingenting. För det är ett renande, smattrande vårregn som så väl behöver skölja över en dammig och sandad värld. Det luktar blöt jord och hopp om liv när man kliver ut på altanen och jag drar ett extra djupt andetag för att liksom pressa ner våren i lungorna. Jag har längtat större delen av vintern efter det här regnet. Efter att få känna vattendroppar strila ner i håret istället för iskalla snöflingor.
Så jag stannar upp och njuter av varenda livgivande regndroppe som kommer att kickstarta allt grönt som bara väntar på att få börja växa.

Och som pricken över i så utlovar tv-metrologerna att det efter regn kommer solsken - typ på söndag.

Det där med könsroller

Hörde ett samtal på något TV-program om barn och könsroller. Kontentan av diskussionen var att det är fel att klä flickor i rosa, pojkar i blått och att ge sina barn könstypiska leksaker. Kanske rutar vi in våra barn i könsrollsfack, men är det så himla fel att få vara flicka eller pojke då? Att ha goda värderingar att alla är lika värda oavsett kön är en annan sak, men att låta Nova få vara den lilla tös hon faktiskt är tycker jag inte alls är tokigt. Sedan om hon gillar att leka med bilar så är det självklart att hon ska få göra det, men måste det vara så hysteriskt att vi ska göra våra barn könslösa???

Tuttar och BVC-besök

Precis när jag satte mig vid datorn för att skriva några rader medan skrållan nöjt staplade klossar så hör jag ljudet av lära-gå-vagnen bakom mig. Vad nu, staplades det inte klossar sa vi? Vänder mig om och ser Nova kila genom rummet i en rasande fart efter sin vagn. När lärde hon sig att ställa sig upp och gå själv med den? Hon måste ha tjuvtränat under natten för inte kunde hon det igår.

(Man kan pröva att posa lite i den också)

Ja igår ja, då var det dags för BVC-besök och sköterskan lyssnade lite bekymrat på min berättelse om helgens andningssvårigheter och fortsatt märkliga ljud. Hon kunde mycket väl tänka sig att Nova är allergisk mot pälsdjur eftersom P är allergisk mot det mesta, men hennes främsta teori, eftersom Nova alltid har låtit en hel del när hon andas, var att hon är en så kallad "noisy baby". D v s att hennes broskringar vid struphuvudet ännu inte är färdiga och på så vis skapar dessa otäcka ljud. Ett ganska ovanligt tillstånd som dock är helt ofarligt och kommer att växa bort av sig själv. Tur att hon inte ska grymta och rossla resten av sitt liv.
Vid nästa besök är det läkarbesök och doktorn skulle då i allafall ta en extra titt/lyssning på andningen. Känns skönt.
I övrigt så hade lillskruttan vuxit och gått upp i vikt helt enligt kurvan trots magsjuka och allt vad det varit sedan förra besöket. Och hon demonstrerade villigt att hon kan slå två klossar mot varandra när det skulle bockas av från listan vad hon klarar av.

Med risk för att bli lite för privat:
När jag ändå var där så passade jag på att ställa en fråga om mig själv. När jag var i slutet av graviditeten så bestämde sig nämligen min ena bröstvårta för att gå och gömma sig och jag har väl inte tänkt så mycket mer på det förutom att jag inte tycker att det ser klokt ut. Hallå! Vart tog du vägen? För ett tag sedan så stod det i tidningen i en artikel om bröstcancer att om en bröstvårta som tidigare inte varit indragen drar sig inåt så skulle man kontakta läkare. Då blev jag rädd, men tänkte ändå någonstans att det händer så mycket konstigt när man väntar barn så det kanske är ännu en tokig grej som kan hända.
Frågade alltså sköterskan om hon någonsin hört om någon annan som fått något liknande under graviditet eller amning eller så, men det hade hon inte. Hon gick och diskuterade med en kollega och de tyckte båda att jag skulle boka en tid till snabbmottagningen nästa dag för att få det undersökt. Ok...jag blev inte lugnare...

Bokade således tiden och bad mamma vara barnvakt ifall att det skulle vara lång väntan igen, som när jag var iväg med mina bihålor i vintras. Den gången fick jag ju vänta i två timmar. Så mamma stod, snäll som hon är, här imorse redo för vagnpromenad medan jag hastade iväg till doktorn och tänkte att han kommer säkert att säga att allt är som det ska och jag får känna mig lite dum för att jag oroat mig helt i onödan. Jag fick komma in på en gång och läkaren undersökte utan att finna några knölar eller annat otäckt, men skrev sedan en remiss till mammografin. Men va fan! Kunde han inte säga att det kan bli sådär och att det var helt normalt??? Jag är ju inte ens fyllda 30 och då ska man väl inte behöva gå på mammografi heller! Det är ju över tio år tills det borde vara dags att mosa ihop taxöronen för första gången. Hursomhelst så är det bara att snällt vänta på kallelsen till bröstmottagningen och försöka att inte "måla fan på väggen". Men det är säkert ingen fara utan bara något riktigt knasigt som kan bli. Hoppas jag. Det får framtiden utvisa.
Nu ska jag gå och pussa lite på skruttungen istället och tänka på roligare saker.

En i mängden

Jodå, jag är en i mängden - av mammabloggare. När man sitter och klickar lite förstrött bland bloggar så inser man ganska snart att nästan alla handlar om samma sak. Nämligen mode, föräldraskap, stickning (handarbete) eller mat. Jag undrar hur många foton av människors middag jag sett idag i jakt på något läsvärt. När man läser dessa bloggar så ser man allt som oftast någon form av ätstörning mellan raderna. Tragiskt. Kanske finns ett visst samband med modebloggarna?
Lite förvånad blev jag över alla stickningsbloggar. Hur många är egentligen intresserade av handarbete i vårt avlånga land? Dessutom till den milda grad att man lyckas knåpa ihop en hel blogg i ämnet.
Och sedan har vi den största gruppen - föräldrar. Det finns löpmeter om mammors och pappors vardagsliv, problem och glädjeämnen. Och jag är en av dom. Inte så spännande när man ser sida upp och sida ner av det, men jag knåpar på i allafall. För min skull :)

En härlig påskhelg är till ända.

Påskhelgen är över och jag får slänga ut påskriset igen. Skönt! Nu har jag retat mig på det i tillräckligt många dagar.
Helgen har i övrigt varit väldigt produktiv känns det som. Framförallt har vi kunnat vara ute allihopa och Nova har fått utforska trädgården på egen hand i sina nyinköpta, alldeles för stora, galonbyxor.

Medan jag och Nova har undersökt allt från småsten till pinnar och gräs har P fått på sommardäcken på bilarna, monterat ihop bägge hojarna och servat min. Nu ska det bara bokas en besiktningstid så ska den få rulla på vägarna igen.

De stunder som Nova har sovit middag har jag fått hållas i lugn och ro i planteringarna runt dammen och det var hur härligt som helst att få lite jord under naglarna igen. Förra våren var det någon som tryckte på min magsäck och gav mig halsbrännan from hell varje gång jag ens tänkte tanken på att böja mig frammåt så något påtande var det inte tal om. Men nu så!

Påskaftonens middag bestod i invigning av grillen. Snacka om lyx! Vad är sill, lax och ägg mot att känna doften av grillen och sedan sitta ute i solen med några korvar med bröd för första gången på säsongen?
En stund senare dök en kompis upp och det blev även kaffe och tjat i den provisoriska solhörnan. Utemöblerna har som synes inte kommit ut än, så det fick bli varsinn campingstol och en upp-o-ned-vänd murarbalja som bord. Man tager vad man haver. I veckan ska jag nog ta och trassla mig in i förrådet och släpa fram möblerna i allafall.

På påskdagen letade vi upp en lekpark så att Nova fick pröva på att gunga för första gången i sitt liv. Snacka om att hon älskade det. Så det blev till att fara till Bauhaus och köpa en egen så vi kan gunga loss här hemma också. Hemkomna från lekparken så bar det av ner till grannen där lammen var utsläppta för året. Nova var lite tveksam och stirrade på de ljuvliga små liven med tefatsögon. Vad skulle detta föreställa egentligen? När vi ändå var där så blev det en tur in i ladugården för att hälsa på kor, tjurar och kalvar också. Om möjligt så blev tefaten förvandlade till tallrikar när Nova helt plötsligt fann sig öga mot öga med en ko. Men hon tycktes inte bli rädd utan tittade mest förundrat från mammas trygga famn.

Ett par timmar senare så hade Nova lite svårt att andas och misstanken går direkt till pälsdjursallergi. Efter ett bad blev allt lugnt igen, men de senaste två dagarna har jag varit på helspänn och lyssnat på alla andetag som inte låtit riktigt som de ska med hjärtat i halsgropen. Ringde 1177 men de tyckte att jag gott kunde ha is i magen tills vi ska till BVC imorgon. Det ska bli skönt att de får titta på henne där och göra en bedömning om vi behöver ta en tripp till doktorn igen. Stackars lilla hjärtat, alltid är det något...

Jo det där med påsk då då...

Tänkte att jag till att börja med skulle önska alla en glad påsk, så då gör jag väl det: GLAD PÅSK allihopa!

Fast egentligen är jag inte så där överdrivet förtjust i påsken. Varför i hela fridens namn ska man släpa in torra pinnar och sätta skräpiga fjädrar i dem? P är dessutom allergisk så jag får inte ens låta dem slå ut vilket annars kan vara lite rart. Och ägg och godis kan man väl äta när man känner för det. Eller?
Fast vad har egentligen ägg och kycklingar med påsk att göra över huvudtaget om man tänker efter. Tror inte att det står något i Bibeln om kycklingar i samband med Jesu uppståndelse och död. Nu är jag ju inte så beläst på den där boken i ofs så det kanske finns en liten rad om Gullefjun mitt i alltihopa, men jag tvivlar starkt på det.

Ok, det där med påskakärringar är ju helt ok förståss. Om man är barn med smak för det söta det vill säga. Nova är ju för liten än och det lär väl dröja minst ett par år till innan det är dags att spöka ut henne med kajalprickar på kinderna och det gamla röda läppstiftet längst in i badrumsskåpet. Men då ska vi rita påskbrev så att det står härliga till och knacka dörr hos grannarna. Bäst att dom har laddat godispåsarna då.

Här finns det en godisskvätt som står och väntar ifall att det skulle dyka upp några påslagubbar från grannhusen. Hittills har det aldrig kommit några, men med en drös barn i närmaste husen så är det väl bäst att man har lite hemma i allafall. Äpplen och bananer brukar ju inte vara så uppskattat som substitut.

Så återigen glad påsk! Putsa kvastarna, nu  kör vi så det ryker!   

Lite av varje...

Jag har bokstavstorka. Jag vill skriva och låta orden rinna ur mig, men bokstäverna vill inte alls som jag och därmed är det bloggtorka. Så så var det med det.

I förrgår var det en alldeles vansinnigt bra dag. Jag och Nova åkte och träffade en gammal kompis som numera är bosatt sisådär 50 mil härifrån men som för tillfället befann sig i stan. Varje gång hon kommer till stan så brukar vi ses och snacka skit en hel dag. Hon hör till dom som det inte märks att man inte setts på en hel evighet. En del människor vet man ju liksom inte längre vad man ska säga till när man inte träffat varandra på tillräckligt länge, utan konversationen blir ansträngd och stel medan det är som om ingen tid passerat med andra.

Jaja, hursomhelst så har hon en dotter som blir två år till sommaren och hon och Nova var ordentligt nyfikna på varandra medan vi sörplade alldeles för mycket kaffe och uppdaterade oss om varandra. 

Igår kom mamma och hälsade på en sväng, Hon hade med sig en ny matta (hon väver) till våran hall och det var pinsamt välbehövligt. Så idag blir det till att plocka fram mopp och dammsugare så att jag kan lägga på den. Kommer att bli superfint.

På eftermiddagen ringde P och meddelade att lackeraren ÄNTLIGEN var klar med mina hojdelar som jag lämnade in för lack i höstas. Så efter jobbet så åkte han och hämtade dom medan jag stod här hemma och stampade förväntansfullt. Jag hade nämligen ingen aning om hur det skulle se ut eftersom de enda instruktioner lackeraren fått var "Röd och glittrig sen kan du göra vad du vill". Och herrejösses vad snyggt det blev!!! En specialblandad mörkröd med ett grymt djup och på det en miniflake. Det ska bli spännande att få se lacken i solen sedan så flaken framträder. Det är ju alltid svårt att se exakt hur det ser ut under lysrörsbelysning.

På kvällen började P att montera hojen och till helgen ska den vara monterad, nyservad och provstartad. Sedan är det bara att vänta på att vägarna ska torka upp tillräckligt för en premiärtur.

Frågan är ju bara om jag kommer ihåg hur man gör när jag inte kört sedan förrförra sommaren. Förra säsongen var jag ju på tjocken så då stod den nerskruvad i garaget hela sommaren. Åh vad jag längtar!