Idag har jag varit och gjort KUB-testet. (Kombinerat Ultraljud och Biokemiskt test.) Först var det bara lycka över att se vårt älskade gryn leva därinne. Men så visade det sig att risken för Downs syndrom var hög. 1 på 175. Gränsvärdet för hög risk är 1 på 200. Så idag har det blivit många tårar, mycket tankar som snurrat i huvudet och ett och annat leende över att det lilla grynet lever och sprattlar. Kluvet.
Efter mycket om och men har vi i allafall bestämt att inte göra något fostervattenprov. Om man räknar om risken i procent så är den bara 0,8%. Och som barnmorskan sa så var nackspalten jättefin och inte bred, vilket jag sedan läste mig till att den brukar vara hos DS-barn. Det som drog ner värdet var bio-kemsvaret och det hade dragit ner värdet även förra KUB-testet fast inte alls i närheten av så mycket som nu. Så efter övervägande av alla för- och nackdelar med att göra ett fostervattenprov och få veta svart på vitt, men samtidigt kanske utsätta ett fullt friskt barn för risken för missfall så får högre makter styra över vårt barn och vi lever med tanken på ett friskt barn.
