Dagen har varit hemsk. Jag vet att man inte ska säga så utan bara tala om hur mysigt och rosenrött det är att vara mamma, men idag har det inte varit ett dugg rosenrött. Det känns snarare som om jag ska bli tokig och klättra upp i en björk, flina och spela på läpparna eller något. Så det så!
Nova, den lilla stackaren, har nyss fått en ny tand i överkäken som har gett oss några vakna nätter och som nu uppenbart tänker ackompangeras av fyra stycken till på löpande band. Ovanpå en smärtsam tandsprickning så vaknade hon under natten och var dunderförkyld. Tillsammans så har det resulterat i att hon hela dagen har skrikit, gråtit, gnällt, hängt i mina kläder, definitivt inte sovit middag, matvägrat och inte kunnat släppa mig ens i två minuter. Jag vet att hon har jättejobbigt med näsa och mun men mitt tålamod räcker bara såååå långt. Mitt huvud svämmar över av barnskrik och tårar tills jag själv fällde en tår frammåt sena eftermiddagen. Då tittar mitt lilla hjärta på sin trötta och ledsna mamma med huvudet på sned och ett halvt leende och klappar i händerna. Då torkade mina tårar och övergick istället i ett skratt. Tack för det lilla älskling! Så hade man fått lite ny energi och orkade en stund till. Måtte vi nu få sova inatt och att morgondagen blir bättre. Jag hoppas så att du får må bättre imorgon min lilla stjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar