Små aftonfunderingar

Tänk vad tiden går fort. Veckorna rullar på och vi närmar oss halvtid innan förlossningen med stormsteg. Kallelse till RUL har kommit och det ska bli helt ljuvligt att få se undervetket igen. Jag kommer att starta årets semester på en brits med gel på magen. Vilken start! Jag hoppas att hen vill visa upp sig då och visa oss om det är en han eller hon. Vore fint att veta vilken typ av namn man ska grunna på och så blir det på något sätt mer som en person när man vet. Så är det i allafall för mig.

 Den lilla i magen har gjort sig hörd för första gången redan för drygt en vecka sedan och jag funderar allt mer på hur det kommer att bli när denne lilla Någon möter världen. Hur kommer Nova att reagera på att vara storasyster? Kommer det bli ännu en omgång med magont och sömnlösa nätter eller blir det en liten krabat som äter och sover? Who knows.Vi väntar med spänning...!

Just nu har jag gott om tid att fundera över framtiden då jag gjort illa ryggen på jobbet och sedan imorse är förpassad till total sysslolöshet av företagshälsovårdens sjukgymnast. Tydligen har en disk rubbats ur läge och en veckas total vila med liten stillsam träningsregim är ordinerat. Jahopp. Jag som kämpat på en vecka trots ryggvärk och tänkt att jag trots värk inte borde sitta stilla. Ibland gör man sig själv en otjänst genom att vilja och vara envis. De första dagarnas stillhet kan nog bli rätt skönt ändå. Det har varit ett ganska högt tempo den sista tiden och nu blir jag tvingad att slå av på takten helt och hållet och tvärbromsa. Vi får väl se hur det går.

Imorgon är det midsommarafton. Herre jösses vad tiden går fort! Nova har fyllt tre år vilket så klart firades med jordgubbstårta och paket. Mer nöjd än vad hon var den dagen när hon fått sin nya studsmatta och mumsat jordgubbar kan man nog inte vara tror jag. Älskade unge!

Kulan växer och jag kan inte längre dölja vad som är på gång. Det är lite roligt när man ser hur folk uppenbart står och tittar på magen men inte törs fråga rakt ut om det bor någon därinne eller om jag bara har blivit lite för förtjust i glass.

Nojja

Förra gången jag väntade barn så hängde jag konstant i gravidforum på nätet och läste precis allt jag kom över. Jag fick ångest och ågren när jag läste om allt jag kanske skulle oroa mig för och hur man ska leva sitt liv som blivande förälder och som småbarnsmamma. Den här gången är det annorlunda. Visst har jag dykt upp i forum även denna gång, men upptäcker att jag mest blir irriterad på all denna noja som försigår där. Herrejösses, vad har det tagit åt folk?
I sin jakt på att bli den perfekta föräldern, så även redan som gravid, så nojas det över precis ALLT. Är det säkert att äta kinamat? Nej, i Kina äter gravida kvinnor enbart svensk husmanskost... Är det säkert att färga håret? Oh nej, bebisen i magen kommer att suga i sig precis allt genom dina hårrötter och dö färgningsdöden... Hjälp jag har solat! Panik! Öhm...jaha? Vad ska hända förutom att du kan få en och annan pigmentfläck???
Allvarligt! Hur orkar folk oroa sig över så triviala ting? Tänk efter! Varför inte bara undvika de uppenbara riskerna och lyssna på vad de säger på MVC. De talar ju faktiskt om vad man ska undvika och rekommenderar dig sedan att njuta av din graviditet. Det är inte svårare än så. Så så tänker i allafall jag göra. Inget nojande i onödan och så bara mysa med magen i sisådär ett halvår till. För sedan blir det aldrig mer någon mage att mysa med så det är bäst att passa på ordentligt.