08-331231

Den här dagen började minst sagt tokigt. Jag låg vaken och rätt vad det var så hördes ett mysko ljud ifrån nedervåningen, men det blev tyst lika fort igen och Nova sa inte ett pip så jag gjorde mig ingen brådska att gå upp. Det var misstag nummer ett.
Efter ett tag så började i allafall Nova att tröttna på att vara vaken själv och jag fick snällt pallra mig upp. Bara för att mötas av en skruttunge som står upp i en jordhög i sängen med jord och blomblad i hela ansiktet. Hon har sängen under ett fönster och där hade jag ställt en spindellilja som jag tänkt att jag skulle flytta men sedan glömt bort. Misstag nummer två och tre alltså.
Det knepiga ljudet var alltså när blomkrukan lite snyggt vältes ner i hennes säng. Jaha... Tog upp Nova från drivan av jord, lecakulor och blomskräp. Hmm...är spindellilja giftigt? Det borde jag definitivt ha kollat upp för länge sedan, men alltså inte gjort. Misstag fyra. Bara att lyfta telefonluren.

"Giftinformationscentralen vad kan jag hjälpa till med?"
"Hrm...ja..hej...Min dotter har ätit spindellilja och jag har ingen aning om det är giftigt eller ej." säger jag och skäms, skäms, skäms mitt i oron.

"Ett ögonblick...jaha...Nej det är inte giftigt men kan orsaka lättare irritation i form av diarré och kräkning. Du behöver inte ge kol." Kol....ja just ja det var ju det som jag fick order om att köpa hem. Varför har jag inte gjort det? Vad är jag för en hemsk mamma egentligten???

"Jaha. Tack så mycket då," säger jag och lägger på luren.

Så med extremt dåligt samvete och vansinnigt tacksam för att det inte var någon fara så gick jag med svansen mellan benen för att städa upp röran i spjälsängen. Nu är det jag som köper hem det där kolet i fall att. Tänk om hon faktiskt skulle stoppa i sig något farligt och vi står där utan något hemma att ta till. Hemska tanke!

Sommartid

Vi ska ställa om våra klockor till sommartid inatt. Sooommartiiid...smakar lite på ordet och tittar ut på regnet som i utebelysningens sken plaskar ner i snöslasket. Ska vi missa en timmas sömn för det här??? Som småbarnsförälder går rätt mycket av tillvaron åt till att försöka hitta lite samanhängande sömn. Eller nej, inte lite, utan så mycket som möjligt. När folk sa åt mig när jag väntade Nova att jag skulle "passa på att sova" så förstod jag inte vad de menade. Jag kan ju inte hamstra sömn i allafall tänkte jag. Nu förstår jag vad de menade. Visserligen kan jag fortfarande inte hamstra någon sömn, men jag förstår precis...ändå.

Fördelen med omställningen av klockan är att Nova inte har en aning om att det ens finns ett begrepp som heter tid och min förhoppning är att i fortsättningen kommer reveljen därför att ljuda en timma senare på morgonen.

Att tänka sig in i hennes tidlösa värld är rätt svindlande. Tänk vad skönt det ändå måste vara att inte veta att tid finns. Att bara finnas till och vara och inte veta att tiden går och att det finns tider att passa och rätta sig efter. Hon lyssnar enbart på kroppens biologiska signaler - hungrig, mätt, trött, pigg - helt utan stress. Stress? Vad är det? Jaha, när mamma springer omkring som en yr höna utan någon direkt synbar anledning. 

Om inte det är Carpe Diem så vet inte jag. Kanske borde vi vuxna lära av våra små troll att tiden inte alltid borde få spela så stor roll i våra liv utan bara ta dagen som den kommer och fånga varje sekund. 

Men jag vill ändå inte missa en timmas sömn!!!   

En liten iakttagelse...

Ikväll gick manifestationen Earth Hour av stapeln för den som har missat det. Mitt under pågående nedsläckning så satt jag i bilen på väg hem från jobbet och tänkte att det skulle bli lite häftigt att åka genom en nedsläckt stad, men se där tog jag miste. Det var bara att konstatera det faktum att det i de flotta nybyggda villorna intill jobbet lös som aldrig förr. Inte en enda lampa var släckt. Utebelysningarna längs de stensatta gångarna flödade av ljus och innomhus så såg man hur det var tänt i taken i de allra flesta rum. Runt de vinternattade poolerna lös små spotlights för att markera att poolen faktiskt ändå finns där under presenningar och poolskydd. Jag rullade vidare mot radhusområdet där det i princip var totalt nattsvart. I de områden med lägre status längs vägen var det ungefär fifty-fifty tänt och släckt och i lägenheterna på genomfartsleden så var det mesta svart.
Kommunen som på intranätets hemsida har basunerat ut att man på sina arbetsplatser ska släcka så mycket som möjligt under manifestationen  visade sig mest vara munväder eftersom de stora strålkastarna över stadens fotbollsarena bländade mig ordentligt när jag åkte förbi.

Nu sitter jag här och funderar lite över hur det kommer sig att klasstillhörigheten tycks påverka huruvida man är intresserad av att delta i en manifestation för vårt klimat. Är det verkligen så viktigt att alla kan se varenda stenplatta på garageuppfarten att man inte för en timma om året kan vrida strömbrytaren till off eller vad? Var och en får väl dra sina egna slutsatser. Kanske var det bara en tillfällighet att det föll sig just så, men man undrar ju...

Mår extra gott idag!

Idag är en sådan där riktigt bra dag när man liksom flyter fram i livet och mår gott. Stegen är lätta och luften lätt att andas. Jag fick till att börja med "sovmorgon" ända till 06:10 och det utan att ha behövt gå upp en enda gång under natten. Nova mötte mig med ett brett leende när jag kom ner till henne på nedervåningen och hon har sedan varit förnöjd hela dagen. Efter vällingfrukost satte jag mig vid datorn och skulle kolla att räkningarna var dragna som dom skulle och blev inte lite förvånad hur mycket pengar det ändå fanns kvar på kontot. Det visade sig att det var föräldrapenningen som låg släp från förra månaden som jag missat att ta med i beräkningarna. För första gången på ett helt år så finns det faktiskt ett överskott med marginal i kassan och det kändes som om någon lyfte bort ett helt ton med tegelstenar från mina axlar. När Nova sedan tog sin förmiddagslur så satte jag mig ner och skrev en lång inköpslista och sedan bar det av till affären för en rejäl storhandling. Kändes gott att dra VISA-kortet när jag visste att jag den här månaden inte behöver vara orolig över hur jag ska få slantarna att räcka till mot slutet.
Jag vet att det av någon, för mig obegriplig, anledning är fullständigt tabu att prata om pengar och privatekonomi men så låg det till i allafall. Tabut gäller såklart inte om man råkar vara med i TV3s Lyxfällan (får man bara vara med i TV så är allt ok), men i övrigt så skruvar folk nervöst på sig om någons tajta ekonomi skulle komma på tal.
Så med kyl och frys påfyllda för en lång tid framöver och en slant på fickan så är jag rätt nöjd.

Det enda som skulle kunna grumla tillvaron något är att jag ska jobba kvällar i helgen med start om ett par timmar. Jag ska lämna Nova på Ps jobb och sedan hasta iväg till jobbet för att vara ombytt och klar inom 15 minuter. Kan bli tajt, men det borde funka om inte fredagsrusningen är allt för jävlig. Får man svära när man bloggar förresten? Nu väntar en liten stunds vila och sen kör vi!  

Denna evigt krångliga försäkringskassa.

Dagen startade alldeles för tidigt för min smak, men fördelen är ju att man hinner så himla mycket då. Klockan är bara lunch just nu, men det känns som om den vore typ fyra. Nackdelen är att jag därmed också är dödstrött redan på eftermiddagen. Snälla Nova, kan vi inte ta lite sovmorgon imorgon? I allafall till 7...

Under morgonen, som jag alltså upplevde som sena förmiddagen, så satt jag och försökte fylla i resterande föräldraledighet på försäkringskassans självservice. Upptäckte till min stora förvåning att mina dagar nästan är slut och att P därför måste skriva över sina dagar på mig om det ska funka. Hur i hela fridens namn hade jag räknat ut det här?

Dessutom ändras ju reglerna fr o m Novas 1-årsdag och istället för att göra det enkelt och låta folk fylla i hur mycket man jobbar per månad så måste jag nu sitta och fylla i vecka för vecka. Jag måste ju jobba eller ta ut föräldrapenning 5 dagar/vecka och det spelar då ingen roll att dagarna per månad blir de samma om man skulle ha skrivit det procentuellt istället. Det kommer ju ta mig en evighet att fylla i över terttio veckor. Suck. Jag hatar byråkrati och man kan ju stilla undra varför just försäkringskassan ska tillhöra en av dom allra krångligaste. Jag menar, om man ska hårddra det, att om man t ex sitter och ska söka sjukpenning för att man själv eller närmaste anhöriga är dödssjuk så kanske det vore på sin plats att det vore lite smidigt. Men nej nej, blanketter och regelverk ska vara så svårt och krångligt som det någonsin går.

Det bästa av allt var att dom på infomationsträffen när man väntade barn informerade om att det allra bästa man kunde göra om man behövde hjälp med föräldraförsäkringen var att chatta med dom istället för att ringa. Detta eftersom dom som sitter med chatten är mycket kunnigare just på det här. Jaha tänkte jag och öppnade nu chatten för att få svar på lite frågor om just det här med 5-dagar/vecka-regeln och om det var ok att blanda SGI-dagar och lägstanivådagar hur jag ville. Jag ställde min fråga och får då svaret: "Din fråga är komplicerad. Ring istället kundservice på telefonnummer...."  Jaha, så bra var den chatten. En tvådelad fråga var för svårt för "Anita" på andra sidan skärmen så det var bara att snällt ställa sig i telefonkö istället. "Du har nu nummer 324 i kön..." Tack för den.

En liten bit av en ny årstid

Min lilla solstråle har kommit tillbaka och jag har inga bestående men. Tror jag i allafall, det kanske inte är upp till en själv huruvida man har blivit komplett galen eller inte. Hur som helst så har det varit en riktigt bra dag med många skratt och leenden. Härligt!

När vi nu ändå var på så bra humör bägge två så bestämde jag mig för att vi skulle krydda med att köpa hem lite vår i form av penséer och en hängsälg också. Så vi brummade iväg till Blomsterlandet och Nova sken som en liten vårsol hela hon när hon fick åka runt i kundvagnen bland träd och vårblommor. Hon somnade i bilen på vägen hem igen vilket gjorde att jag fick plantera de inköpta växterna i lugn och ro. Så nu står det en rejäl plantering i kruka på trappan och välkomnar P när han kommer hem ikväll.  

Det enda som är snyggt med våran ingång... Ska bli härligt att få riva den och bygga nytt i sommar :)

Övriga vårtecken för dagen var att jag hörde de första flyttfåglarna komma flygande på väg mot Kvismaren. Lika sorgset som de låter på hösten när de ger sig av lika hoppfullt låter det när de kommer tillbaka på vårkanten. Liksom med löfte om att vintern äntligen ska ge vika på riktigt för värme och sol, även om just denna dag känns ganska gråkall.  

Jag blir tokig!!!

De sista dagarna har varit kantade av gnäll, tårar och (om hon kunde) tandagnisslan. Nova är inte nöjd med någonting överhuvudtaget och hur jag än försöker så slutar det mest i ännu mera tårar och gnäll. Gårdagens tur till babyrytmiken var den enda stund på dagen då hon faktiskt var hyfsat nöjd. Vid det här laget så gnäller hon om jag tittar på henne, inte tittar på henne, leker med henne, inte leker med henne, lyfter upp henne eller inte lyfter upp henne. Och om hon dessutom inte får som hon vill, typ hänga i sladdarna till telefoner eller lampor, ska vi inte tala om. Vad har det tagit åt henne? Var är min lilla solstråle?
Jag saknar P på dagarna kan jag säga. Lite avlastning och tystnad några minuter skulle inte göra ett dugg så att man kunde få samla på sig lite mera kraft och tålamod. De mest enkla uppgifter har helt plötsligt förvandlats till något näst intill oöverstigligt. Att få klä på sig, trycka i sig lite frukost eller gå på toaletten ackompanieras av illvrål. Gårdagens uppgift att dammsuga höll på att fullkomligt driva mig till vansinne, men när skruttungen börjar se ut mer som en bättre begagnad dammvippa än ett barn eter ett kryprace så måste det faktiskt göras. Illvrål och klagan till trots. Projektet tog mig hela eftermiddagen, men tillslut så var det i allafall gjort. Hur gör andra föräldrar när barnen är allt annat än harmoniska? Det enda som verkar hjälpa mot allt gnäll är att åka vagn. Problemet är ju bara det att nu när våren har börjat försöka smälta all snö så är världen här ute i tassemarkerna täckt av decimeterdjupt slask och glans is. Det går helt enkelt inte att ta sig fram med vagnen. Hundkraken gör inte saken bättre genom att kretsa runt och gruffa så att man kan få spel på honom. Även han skulle behöva en lång promenad kryddat med lite lydnadsträning och sökövningar.

Jag blir knas.

När människor har ont i själen

Har precis sett den första delen av dokumentären "Sluten avdelning" på SVT2 och sitter nu med en märklig tung känsla i kroppen. I en timma har man fått följa ett antal människor med smärta i själen och det är helt sanslöst starkt av dem att våga dela med sig av sitt liv och sin sjukdom och verklighet med hela sveriges befolkning.
Psykiatri är något som alltid har intresserat och fascinerat mig, men jag skulle aldrig kunna jobba med det. Jag är fullt medveten om att patinternas smärta ganska snabbt skulle äta upp mig och projiceras över på mig på ett icke hälsosamt sätt. Där går gränsen för vad jag klarar att skaka av mig och lämna kvar på jobbet. För de skulle bli alldeles för nära och verkliga. Då skulle det inte längre vara diagnoser utan människor med verkliga liv som slås i spillror p g a psykisk sjukdom. Jag finner överhuvudtaget det mänskliga psyket mycket spännande och intressant oavsett om det är sjukt eller frist. Hur som helst så kommer jag sitta framför TV:n även nästa söndag och ta del av livet på en sluten psykiatrisk avdelning och än en gång bli förundrad över att dessa människor törs visa för världen vad de lider av och hur det manifesterar sig i deras vardag.

Boven på bolaget

Igår hade jag och P bestämt att vi skulle ägna oss lite åt varandra och lite god mat och något gott att dricka till det kändes självklart. Sagt och gjort så tog jag Nova med mig för lite inköp. Tog barnvagnen och kilade runt inne i mataffären bland potatiskroketter och fläskfileér och nöjd och belåten knallade vi sedan vidare mot systembolaget. Det var helt underbart att få känna asfalt istället för snö under fötterna och solen värmde på näsan. Jag tog extra lång tid på mig mellan affärerna och bara njöt av att våren äntligen har kommit. Väl framme på bolaget så kändes det inte alls lika bra längre. Jag kände mig som världens bov. Jag tycker gott att man kan köpa en flaska vin även om man har småbarn, men det kändes som om alla andra människor stirrade surt och fördömande på mig där jag stod och försökte välja någon god sort. Frågan är om det stämde eller om det var mina egna huvudspöken som ställde till det?

(I kön till kassan så dök en av tjejerna från föräldragruppen upp och det var jag rätt tacksam för.)

Kan ju tillägga att det inte blev så värst med kvällen sedan. P började må pyton och satt mest och kämpade mot illamåendet. Bara att inse faktum: Hans tur att bli magsjuk....

Nerv vrak det är jag det.

Det senaste dygnet har fått den lilla mamman att nästan gå i bitar av oro. Nova ville liksom aldrig piggna till igår och på morgonen hade hon dessutom inte kissat under natten. Hon bara satt rakt upp och ner där jag satt henne och stirrade ut i tomma intet. Inget gnäll, gråt eller någonting. Hon bara satt. Sedan gick hon i däck igen.Timmarna sniglade sig fram och hon bara sov och sov och sov. Ringde 1177 och hoppades att de skulle ingjuta lite lugn i mig, men beskedet blev istället att jag skulle pytsa i henne en liter vätska under dagen och hålla koll på allmäntillstånd och blöja. Om det inte blev bättre eller om blöjan fortsatte vara torr så skulle vi åka in. Jag fick även numret till barnkliniken och jag behövde direkt kontakt med en barnsjuksköterska. Jaha, det där blev man ju inte direkt lugnare av. Så jag pytsade på med vatten och välling de korta stunder hon tittade upp och kände och stirrade i blöjan. Snacka om att jag var lycklig när hon äntligen hade kissat.
Det enorma ansvar man har som förälder kändes helt plötsligt överväldigande. Att bara kunna lita till sina egna beslut och hoppas på att de skulle vara rätt kändes tungt. P var på jobbet och inte så mycket att stödja sig på just för den skull. Tänk om jag tar fel beslut? Ett par lugnande telefonsamtal med mamma gjorde att det kändes lite bättre. Is i magen...is i magen.

Frammåt sen eftermiddag kväll någon gång så vände det helt plötsligt och hon piggnade till avsevärt. Hon var t o m hungrig och jag dristade mig till att ge henne en burk blåbärspuré, som senare resulterade i ytterligare diarré men ändå... Idag är allt som vanligt igen och jag kan andas ut. Tänk att man kan bli så fruktansvärt orolig p g a en magsjuka...

Magsjuka

Nova har ju varit dålig i magen ett par dagar och jag har tolkat det som tänder på g och det var det säkert också, men igår brakade hela helvetet löst med magsjuka istället. Hon var trött och hängig hela dagen och jag kunde inte förstå vad det var som var fel. Mat var hon inte speciellt intresserad av, men lite lunch lyckades jag i allafall få i henne genom att låta henne äta själv. Det blir ju så mycket mer spännande då.
Men så på eftermiddagen så kom den första spyan rakt ut på köksmattan och efter det så kom diarréerna som ett brev på posten. Pratade en snabbis med mamma och upplyste om att inte ens jag klarade av lukten utan att det vände sig i magen och det säger en del.
"Hon har inte fått clostridier då?" undrade kloka mamma.
"Öhm...jo....det har du rätt i. Det är ju så det luktar", svarar jag. "Men hur har hon kunnat få det?"
Gick in på Smittskyddsinstitutets (SMI) hemsida och läste på lite och upptäckte att det inte var ett dugg konstigt. Clostridium perfringens lever normalt i jord och i djuravföring och är en vanlig matförgiftningsbakterie. Clostridium difficelein finns ofta framförallt hos små barn normalt men börjar utveckla toxin om man använder eller nyligen ätit vissa typer av antibiotika. Aha! Min lilla sko-gnagerska får ju i sig lite av varje när hon försöker smaska i sig mina kängor och antibiotikakur nummer två är precis avslutad.
Går normalt över av sig själv efter 24 timmar och probiotika kan vara en god behandlingsform. Så jag yrar runt med min handsprit och gör mitt bästa för att hålla bakterierna i schack medans kroppen får göra sitt och ta kål på eländet. Kanske med lite extra hjälp av mjölksyrabalterier.

Natten har i allafall varit lugn och skållan sover fortfarande, så vi får väl se hur dagen utvecklar sig. 

Nova lärde sig behärska en ny färdighet häromdagen - att ställa sig upp. Det i sig är ju jätteroligt och hon lyser som en sol varje gång hon ståller sig upp mot vardagsrumsbordet. Tyvärr så vaknar hon även nattetid och bara måååste pröva en gång till... Och det utan att behärska nästa färdighet - att sätta sig ner.
Så inatt har jag sprungit skytteltrafik mellan våra sängar vid sisådär halv tre och ett par timmar frammåt för att tippa det lilla livet på kudden igen. Någon timma senare så bestämde hon sig för att det var dags att gå upp för dagen, så jag vinglade upp och försökte gnugga sömnen ur ögonen utan att lyckas nämnvärt bra. Fast det kanske var bra för då orkar man inte bry sig så mycket om stanken när ännu en dag av diarréblöjor tog sin början. Tänderna i överkäken är nämligen på gång och det tar sig uttryck i ovanligt mycket gnäll, dålig aptit och totalrasad mage. Roligare kunde vi ha, men det ger sig väl snart hoppas jag.  

Bloggcensur

Jag skrev ju för ett tag sedan att jag var nyfiken på vilka det var som faktiskt läser min blogg och då och då får jag svar på den frågan när man träffar på någon som säger "Jag läste i din blogg att..." Det är på sitt sätt jättekul och jag blev glad över en hel del positiv feedback, men jag har också insett att det finns en baksida med att ha ansikten på läsare. Helt plötsligt så rinner inte orden lika lätt och jag kan rätt vad det är undra om jag kan skriva på ett eller annat sätt eftersom den och den förmodligen kommer att läsa det. Jag börjar helt enkelt att censurera mig själv. Illa! Så nu ska jag försöka glömma bort vilka det är som jag vet läser och låtsas att det bara är främlingar långt borta och kanske kan ordflödet komma tillbaka. Här ska ordbajsas!

Något är inte som det ska.

Idag har varit en knepig dag. Jag bestämde mig för att Nova och jag var tillräckligt friska för att inte smitta ner någon och åkte ner till öppna förskolan på förmiddagen. Redan under sångstunden så verkade Nova ovanligt trött och kurade ihop sig i mitt knä för att försöka sova. Efter fikastunden så gick hon i däck bland några kuddar och jag bestämde mig för att det var dags att åka hem och stoppa lilla fröken i säng istället. Hon slocknade direkt i bilen och vaknade inte ens när jag bar in henne och tog av henne overallen. Resten av dagen har sovits bort med undantag för några skedar lunch och en miniportion mellanmål. Vad ska det bli av det här tro? Avvaktar och hoppas på att hon ska vara sitt vanliga glada jag imorgon igen.

Att försöka göra rätt

När man får barn så går man in i en period av ständig osäkerhet och rädsla för att göra fel. Först står man där med det lilla sköra knytet och är rädd för att göra fel när man ammar, håller, byter blöjor och allt annat som hör till. Lagom när man börjar bli varm i kläderna så börjar det lilla knytet att vakna upp för omvärlden och man är rädd att under- och/eller överstimulera. Hur vet jag att det är lagom?
Så går det ett par månader till och knytet har vuxit så pass att det inte längre är ett knyte och ska bl a börja äta riktig mat. Kan hon äta det här? Laga själv eller burkmat? Fick hon i sig salt nu? Man nojar konstant och gör sitt bästa för att det ska bli rätt.
Men se det finns räddning och hopp om bot och bättring för alla oss oroliga och osäkra föräldrar som gör fel då och då! Överallt i tidningar, radio och TV så sitter diverse experter och talar om hur man på bästa sätt ska ta hand om sina barn för att inte förstöra dem för all framtid. De dikterar hur vi ska tala med våra barn, lyssna på våra barn och hur och vad de ska äta och som förstagångsmamma så bör man andäktigt lyssna så att man kan bli den supermamma som tycks förväntas av en. För det mesta så kan man ringa in till dessa experter och svaren brukar alltid börja likadant: "Jag förstår preeeeciiiis MEN om du gör så här istället..."
Hur kommer det sig att generationerna före har blivit alldeles väldans bra utan alla dessa expertråd från barnpsykologer överallt? Deras mammor använde sitt sunda förnuft och tänk de barnen blev inte totala sociala katastrofer eller dödssjuka p g a någon miss här och där. Nej, jag stänger ögon och öron för alla dessa människor och litar på mig själv. Och annars så finns ju alltid BVC, släkt, vänner och våra egna mammor där att fråga om råd.

Host harkel snörvel

Jag har jobbat natt i helgen och nätterna har varit allt annat än lugna. Efter en vecka utan någon sammanhängande sömn så var det ett helsike att orka med men på något vis gick det. Det bästa på hela helgen var att få komma hem till familjen på morgonen och mötas av morgonmys med de mina.
Avslutade helgen med middag hemma hos mamma. Mammas mat är alltid mums och absolut inga fel att få till frukost. Brorsan och hans fru och barn var också där. Trevligt! Tyvärr var både jag och P dödströtta och fortfarande inte friska så jag tror inte att vi var speciellt trevligt sällskap.
Natten har varit ännu en hostig historia och det värker rejält i rygg och bröst vid det här laget. P mår inte heller bra och är hemma från jobbet idag. Fördelen med det är att vi kan uppbringa lite gemensam energi för att hänga med i Novas tempo.
Missar ännu en träff med föräldragruppen idag och det är riktigt tråkigt, men jag vill absolut inte att de ska bli smittade av det här. En elakare förkylning har jag nog inte varit med om.

En matematisk analfabet

Jag satt och försökte mig på den stora uppgiften att räkna ut min månatliga inkomst nu när jag ska jobba mina helger framöver. Men hur jag än vänder och vrider på siffrorna så blir jag inte klok på den totala slutgiltiga summan. Det är procentuellt avdrag för föräldraledigheten, OB-tillägg natt och helg, kvällar från 19(?), skatt och försäkringskassa. Hur sjutton är det meningen att man ska kunna planera när jag inte kan vara säker på att jag fått en enda siffra rätt?

Jag läste för ett tag sedan att det finns någon form av sifferdyslexi och undrar genast om det kan vara därför jag inte kan räkna ut hur mycket mina varor kommer att kosta på ICA eller att matteproven i skolan för mig kändes som snurriga sifferhögar utan någon som helst rim och reson. Förmodligen är jag bara helt kass på matte för att jag inte såg någon större mening med att veta hur många äpplen Karl skulle ha kvar om x var lika med z, men visst vore det skönt att ha något att skylla på ibland? 

Internetberoende och virus

Idag gick jag ut på facebook på morgonen och rätt vad det var så började min profil att skicka meddelanden till alla i min kontaktlista med en länk som skulle föreställa en YouTube-länk men i själva verket var en viruslänk. Samtidigt fick min dator ett helt eget liv och hårddisken kraschade mitt framför näsan på mig. I panik så försökte jag få hejd på eländet och rädda datorn, men helt utan framgång. Ägnade sedan Novas förmiddagssömn till att försöka få liv i datorskrället, men utan framgång. Frustrationsnivå: Extremhög.
Resten av dagen har skärmen stirrat elakt svart på mig och inväntat sambons hemkomst och formatering. Det är nu jag inser att jag är internetberoende. Iiiiiik! Jag kan inte kolla min facebook eller mail eller bloggar eller.... Eller egentligen så var det väl mest det faktum att jag inte själv kunde få ordning på eländet som gjorde mig så frustrerad. Jag gillar inte att behöva vänta på att få saker fixade utan vill göra själv på en gång och inte en sekund senare.
Nu är burken formaterad och uppdaterat virusprogram är installerat så nu ska det väl fungera en stund igen.

Eftermiddagen spenderades i solen på en härlig promenad med Nova. Sedan fick jag ett ryck och tog jag tag i röran med urväxta kläder i garderoben. Packade ordentligt ner dem i en kartong i väntan på att någon annan ska få ärva dom någon gång, men sen tog det visst stopp. Så än så länge är lådan parkerad mitt på sovrumsgolvet. Man ska ju inte rensa och packa ner saker för fort...eller...ja...något åt det hållet...

Nu väntar helgens nattjobb. Hur jag nu ska orka det för jag är dödstrött, men på något sätt så ska det väl gå.

Vaknade imorse och insåg att ännu en natt har varit lugn från Novas sida. Härligt! Värre har det varit med min egen hosta som envisats med att hålla mig vaken halva natten. Det var visst en smittsam historia det här, men jag tar så gärna all världens baselusker bara Nova får må bra.
Dagens uppgift är en tur till optikern för utprovning av nya linser. Den senaste tiden så har jag haft svårt att se på vänster öga och nu ser jag så pass illa att linserna fått ge plats för mina glasögon som fungerar något bättre. Jag gillar inte att behöva visa mig i glasögonen och inte blev det bättre efter att jag fick för mig att färga håret häromdagen. Hittade en människa med tidsbrist dröm (trodde jag), nämligen 10 minutersfärg Valde rödbrunt av någon outgrundlig anledning och resultatet blev självklart allt annat än bra. När jag sedan ovanpå den röd/orange/bruna fick på mig mina knallröda glasögon så var katastrofen ett faktum. Jag ser inte klok ut.

Nu hoppas jag att optikern kan få ordning på mina ögon så jag ser vad jag gör igen och sedan får jag nog snällt gå och köpa en ny förpackning hårfärg av den gamla vanliga sorten och återgå till mitt svarta.  

Alla har inte internet

Jag brukar ha Nyhetsmorgon stå och gå på TVn på morgnarna och idag var som vanligt på onsdagar tittarombudsmannen med för att svara på tittarnas frågor och klagomål. Det brukar i regel vara samma tjat om för mycket reklam, reklamvolymen och en massa folk som inte klarar av lite humor. (Jösses vad mycket sura torrbollar det finns i vårt avlånga land. Och för den delen, även om man är en torris, kan man inte bara stänga av TVn istället för att klaga på sådant man inte tycker är roligt eller bra?)

Idag var det någon, att döma av namn och röst i 40 - 50-årsåldern, som ville ha mer information om Förkvälls hålltider och klagade på att det inte fanns på text-TV. Tittarombudsmannen talade då om att det finns på internet och svaret blev då det klassiska: "Ja men alla har inte internet!" Men allvarligt! För några år sedan kunde jag förstå den kommentaren för merparten av det svenska folket hade vare sig dator eller kunskaper för att surfa på nätet. Men idag är det ju mest Agda 93 som inte har de kunskaperna och ärligt talat så tror jag att Agda skiter i programinformationen för Förkväll. Och om Agda nu vill och är intresserad så fixar PRO data och internetkurser för kunskapstörstande pensionärer. Kolla bara Rigmor på gårdagens Halv åtta hos mig som med sina 80+ var långt bättre än mig på Photoshop. I'm impressed!

Kanske dags för inringaren att skaffa sig en dator och ge sig ut i cyberrymden så får hon veta precis allt och lite till om Yvonne Rydings och Carin da Silvas pinsamma intervjuer och repotage. Det finns säkert någon bra kurs på medborgarskolan om hon behöver hjälp...

En bra start på dagen är inte havrefras, det är en god natts sömn.

Idag vaknade vi alla på ett strålande humör. Vi har fått sova hela natten!!! P och jag gick och la oss tidigt igår och jag var sedan uppe och tröstade en liten hostig tös någon timma senare, men efter det har det varit alldeles tyst och lugnt. Strax efter sex på mogonen vaknade jag och undrade om jag missat att hon varit ledsen, för inte kan hon väl ha sovit? Gick upp och frågade P som var på väg till jobbet, men han mötte mig med ett stort leende och därmed hade jag fått svar på den frågan. Jag gick och lade mig igen, men en liten stund senare så började det "prata" förnöjt på nedervåningen och dagen hade tagit sin början. Som pricken över i så flödar solljuset in genom fönstret och det ser ut att bli ännu en härlig vårvinterdag.

När jag kom ner så hade Nova ställt sig upp i sängen med hjälp av spjälorna och log stolt mot mig. Sådär ja! Jag har väntat på att hon skulle lista ut hur man ställer sig upp i sängen och nu är visst den dagen här. Igår vid läggning stod hon knästående, men nu hade hon hittat upp på fötterna också. Snacka om nöjd hon var.
Nu kryper hon omkring och hittar precis alla dammtussar och annat smått och gott som jag missat med dammsugaren och i mitt huvud börjar något jag läst att ringa om och om igen:

Den som är mycket liten

-inte mer än ett år-

hittar så små små saker

var hon kryper och går

Hittar en ullgarnsända

ett visset blad och en knapp

en dockas lillfingernagel

och en prasslande papperslapp

                            Britt G Hallqvist

Ja det är våren, ja det är våren...

Jo jag tror faktiskt att den är här nu. Lite föriktigt har våren gjort entre' med några blyga plusgrader. Det formligen forsar vatten från taket där de enorma snösjoken försöker hålla sig kvar. En del har redan fått ge vika och dånat ner längs husväggen. Fåglarna kvittrar och solen värmer i nacken. Jag ska göra mitt bästa för att hinna en härlig tur med vagnen på eftermiddagen mellan besök och matinköp. Nu längtar man efter att få känna solen i ansiktet och njuta av värmen och ljuset. Smält otäcka snö, smält!
Det ska bli härligt när eländet har förvandlats till vatten och runnit bort. Jag ser fram emot att kunna vara ute med Nova på ett annat sätt. Tänk vad mycket det finns för henne att upptäcka ute i stora vida världen när hon kan få spana in den lite mer på egen hand istället för att enbart vara i vagnen eller pulkan med isande vindar i ansiktet. Gräs, sand, småkryp och gungor... Oj oj oj vad vi har att kolla in!

Hon blev nio månader gammal i söndags min stora tjej! Nu har hon alltså funnits på utsidan lika länge som på insidan. Det är en lite skum tanke. Det var det där med tidsperspektiv igen... Å ena sidan så har tiden gått så svindlande fort, men att tänka att hon funnits inom mig i nio månader känns vansinnigt länge istället. Snurrigt? Japp... (Ibland brukar jag säga till min sambo att han borde kliva in i mitt huvud för att hänga med i tankegångarna, men då brukar han se lite skraj ut och säga nej tack. Det han inte vet lider han inte av :D )

Ett hundpsyke under konstruktion och en trött liten mamma

Natten har varit stökig igen med hosta och gråt så idag sitter man åter i en trötthetsbubbla. Nova verkar dock må lite bättre nu på morgonen så kanske kan vi få sova gott natten som kommer.
Morgonpenicillinet har gått ner med nöd och näppe. Hon lärde sig vad den där sprutan innebar förra vändan och vet ju inte att det inte smakar lika illa den här gången. Alltså kämpar hon emot för allt vad hon är värd. Jag känner mig ännu en gång som världens elakaste mamma när jag måste få i henne eländet, så jag hoppas att hon snart kommer på att det smakar apelsin om det den här gången.

Utöver sömnbrist så har hundspektaklet gjort morgonen till en riktigt sur historia. Han har aldrig varit att lita på vad det gäller barn, men vi hade fått till en rätt bra tillvaro här hemma med Nova - fram tills nu.
Ända sedan hon började krypa ordentligt har han börjat kretsa omkring henne som en gam med raggen rest från svans till öron. Då och då hör man ett dovt muller när man vänder ryggen till. Jag håller isär dem så mycket jag bara kan och försöker att följa råden jag fått om HUR jag ska visa honom dominans och att det är MIN bebis. Men det är lätt att glömma alla råd och göra fel när man blir förbannad på honom. Det bor en tiger innom alla mammor och även en knäpp dvärgschnauzer kan väcka henne har jag märkt.

Tyvärr tycker Nova å sin sida att hunden är jättespännande och tjuter glatt när han kommer nära. Därefter dyker hon efter honom och gör sitt bästa för att få känna på honom. Ingen bra kombination alls.

Idag kommer Ps mamma och hämtar honom ett par dagar och det ska bli jätteskönt. Förhoppningsvis ger ett par dagars frist lite ny energi att stävja problemet. Annars kanske man kan få låna den där Ceasar Milan i en vecka eller två? Kom och hundviska!!!

Snor, spyor och onda öron.

Usch och fy vad trött jag är! Ber om ursäkt om inlägget därför blir i rörigaste laget, men håll till godo ändå. Man måste sova om fingrar och hjärna ska lyda och det är brist på den varan så...
Helgen har varit rent förskräcklig. Lördagen blev som bekant inget vidare och frammåt kvällen började jag må ordentligt illa som pricken över i. Gick och la mig, men fick gå upp och spy under natten och hade sedan vansinnigt ont i magen hela söndagen. Nova var ovanligt gnällig hela dagen, visserligen förkyld, men det brukar inte bekomma henne så i vanliga fall. Vi la henne som vanligt på kvällen, men bara efter någon timma så började hon skrika och var alldeles otröstlig. Vi bestämde oss för att det var bäst att ta upp henne i våran säng och under natten har det inte varit lugnt mer än högst en kvart i stöten. Däremellan har hon skrikit alldeles förtvivlat och t o m försökt stoppa in sin napp i öronen. Ringde till vårdcentralen på morgonen och fick en tid redan klockan tio eftersom jag såklart misstänkte ännu en öroninflammation. Sköterskan i telefonen passade på att lite småtjurigt tala om för mig att penicillin minsann tar ett tag innan det verkar och tar inte bort det onda. Det gör alvedon och Ipren och inget annat. Så det så. Jag tror hon blev sur för att jag använde akuttelefonen, men vad gör man när det inte finns lediga telefontider och ens barn sitter och gråter förtvivlat. Inte väntar jag till nästa dag och hoppas på att det ska finnas en telefontid då, i allafall.
Så marsch iväg till doktorn med ett trött och snorigt barn. Tack och lov så var det ingen väntetid idag som det var sist när jag var på VC, så det var skönt. Doktorn, denna gång en glad polack, tittade och lyssnade, pratade på i 300 och skickade oss för provtagning. Några streptokocker eller förhöjt CRP fanns inte så han skrev ut en ny penicillinkur. Denna gång ett bredare antibiotika då han misstänkte att det var den gamla öroninflammationen som hade blossat upp igen. Jag måste tillägga att Nova var jätteduktig vid provtagningen och rörde inte en min när dom stack henne i fingret och petade i halsen. Hon blev dessto argare på plåstret på fingret efteråt.

Jag hade hört på nyheterna häromdagen om någon spray innehållande bakterier som skulle vara bra mot öroninflammationer och frågade doktorn om detta när vi kom in till honom igen. Tänkte att om detta finns ute på marknaden så kanske det vore något att ta till istället för ännu mera antibiotika. Återigen så tänker jag på det här med överdrivet antibiotikaanvändande och resistens.  Doktorn fällde då en inte allt för förtroendeingivande kommentar:
"Jag har inte svensk TV hemma så jag vet ingenting om svenska nyheter" Borde inte doktorerna på våra vårdcentraler vara informerade om sådana här saker? Det är ju ändå dom som skriver ut...

Nu har vi kämpat oss igenom en snorig lunch och första omgången medicin och hoppas innerligt att det ska vända fort. Stackars Nova har svårt att äta när hon är så snorig och det blev inte mycket till måltid, men jag är glad för det lilla hon får i sig och att hon i allafall dricker. Nu har jag äntligen fått henne att somna och förhoppningsvis så kan hon sova ett par timmar i allafall. Det kan hon behöva lilla hjärtat.

Orolig och smått tjurig

Vaknade vid 05:20 imorse och undrade varför det var så tyst. Inte ett pip från Nova och någon P har jag inte hört komma inrasslande genom ytterdörren. Sista bussen gick ju för länge sedan. Var är han? Blev det efterfest på någon av stans hojklubbar i allafall eller har det hänt något? Fyllecell eller kanske akuten? Ute ligger temperaturen på runt -15 grader och det känns inte som någon bra förutsättning när någon är borta. Jag börjar så smått att se snödrivor och krogslagsmål framför mig.
Jag gick ner och tittade till Nova som snusade så gott på kudden. Skönt det, tänker jag och småler lite åt henne när det drömrycker lite i armarna och går sedan hämtar telefonen. Ringde P ett par gånger utan att få något svar. Fan, nu börjar jag bli orolig på riktigt. Så ringer telefonen och någon småsluddrar i andra ändan att han är på stan.
Vad gör du där nu? undrar jag.
Det var en bra fråga, blir svaret. Jaha, då är allt som det ska då förutom att han ännu inte kommit hem trots att det börjar bli morgon. Nu börjar oron att övergå i ilska istället och vi lägger på. Jag kan inte somna om trots att jag själv bara sovit i fyra timmar och jag muttrar ilsket över att han var tvungen att skrämmas så förbaskat. Efter mycket om och men så hör jag ytterdörren öppnas och någon kommer inramlandes. Hmm...06:30...
En stund senare börjar det prata i babymonitorn och min och Novas dag tar sin början. Sambon snarkar på övervåningen och ilskan börjar så smått att lägga sig. De verkar i allafall ha haft roligt...

Tokeri tokera

Idag har jag som sagt inte gjort speciellt mycket. eller jo det var lögn... Jag har städat och fejat. Jag är lite knäpp sådär när jag vet att det ska komma folk att jag bara måste feja lite extra. Som om dom bryr sig...not...  Jag menar, jag har ju knappast skitigt i vanliga fall på något sätt så det där fejandet är mest bara överkurs. Hur som helst så är det rent och snyggt och det känns ju alltid skönt oavsett om det ska komma folk eller inte.

Till kvällen dök tre av Ps gamla kompisar från tonåren upp för lite förfest. De har inte setts på sisådär 10 - 15 år så det blev många galna historier och minnen berättade i vardagsrummet. Emellanåt skrattade jag så jag tjöt åt alla gamla fadäser som de lyckats genomföra/genomlida tillsammans. Allt från upprivet bilgolv på pappas splitternya bil till bong av misstag och en VW bubbla utan värme till Arlanda en kall höstnatt. P borde kanske ägna sig åt att börja nostalgiblogga, för där fanns det mycket tok att hämta.
Tillslut blev jag tvungen att påpeka att de faktiskt skulle missa den inbokade bowlingen med resten av det gamla kompisgänget om vi inte åkte på stört. Så vi packade in oss i bilen allihopa - Nova i pyamas och overall och en gubbe i bagageluckan. När jag hade släppt av dom vid bowlinghallen hade jag tänkt att jag skulle åka hem och bara vara ensam och njuta av det tillsammans med min skål ostbågar. Men så blev det icke. Jag stoppade Nova i säng och slog mig ner framför TVn men kände mig plötsligt bara ensam. Hur tokigt låter inte det då?
Jag har alltid haft ett ganska stort behov av ensamhet, men just idag blev det mest bara tyst och tomt och tråkigt. Så jag bänkade mig som synes vid datorn en stund och bloggar lite som sällskap till mig själv innan jag ska krypa ner och sova för natten. För imorgon bitti går reveljen klockan sju som alltid och jag ska åter mötas av det vackraste, glestandade leendet i världen.

En veckas aktiviteter till handlingarna

Den här veckan har gått vansinnigt fort. Varje dag har innehållit någon form av aktivitet och dagarna har bara svischat förbi. Jag tycker dock fortfarande att det är lite svårt att pussla ihop saker vi ska göra med Novas mat- och sovtider på ett bra sätt. Det har blivit svårare nu när hon ska äta vanlig mat och mellanmål och behöver sova på fasta tider. Förut var det ju bara att slänga med ett par tetror med ersättning och somnade gjorde hon var som helst och när som helst. Nu vill hon sova i sin egen säng eller möjligen i bilen och nåde den som blir lite försenad med hennes måltider. Att bli tjugo minuter sen med kvällsmaten innebär ett hallå utan dess like. Ibland är fasta rutiner inte så kul...

Igår åkte vi till min svägerska och fikade. Nova busade med sina kusiner och överöstes med pussar av dem bägge. De är ju bara för rara! Lillklimpen släpade fram sina favoritleksaker som han ville visa och Nova dök glatt på dem och försökte äta upp dem. Jajamensan, allt måste man smaka på!
Tyvärr är kusinerna, som alla andra barn så här års, mer eller mindre snoriga och jag hoppas att Nova slipper ta del av deras förkylning. Det är i ofs rätt osannolikt att hon skulle klara sig, men hoppet är ju det sista som överger människan eller vad är det man brukar säga?
 C hade bakat scones när vi kom och det tillhör en av mina stora favoriter så jag mumsade väl i mig ett par mer än jag borde. Sååå gott! Jag fick dessutom göra det i lugn och ro för skruttan var fullt upptagen med att undersöka kök och hall grundligt.
När vi kom hem visade det sig att minsta kusinen hade inspirerat till nya ljud så Novas monologer innehåller nu ett antal fler ljud än bara ba bla bla ba morr. Jag kan sitta och lyssna på henne hur länge som helst.

Nova med sin äldsta kusin. Finaste tjejerna :)

Idag ska vi hålla oss hemma (förutom ett besök till affären) och det ska bli rätt skönt. Natten har varit lite orolig och jag har sovit dåligt, så det ska bli skönt att inte göra någonting. Jag har inte behövt gå upp, men jag har blivit väckt av en liten drömmande dam som hojtat lite i sömnen och jag har sedan inte kunnat somna om av någon outgrundlig anledning.
P ska ut med sina gamla kompisar sedan tonårstiden och bowla ikväll och jag planerar en trött kväll med en påse ostbågar och Let's dance. Kan vara nog så skönt att bara sitta och zappa mellan kanalerna för sig själv. Mot ICA och snackshyllan!!!

Förutfattade meningar

Satt och lyssnade på radion på vägen hem från jobbet en morgon för ett par veckor sedan och retade mig mer och mer på programledarna. Får verkligen vem som helst prata i radio? Vad ska det här föreställa??? Efter en stund säger en av programledarna "...här ifrån oss på muppradion..." Det visade sig vara ett program av och med utvecklingsstörda. Snacka om att jag skämdes där för mig själv i bilen...

Lyssnade vidare hela vägen hem och med rätt förutsättningar för lyssnandet så visade det sig vara ett kanonprogram med en stor portion humor. Vad sägs om bowlingtävlingen "Muppar vs normalpuckon" till exempel? Väl värt att lyssna på om någon är vaken så tidigt på söndagsmornarna och inte har något annat för sig.

Saker som förenar

På förmiddagen idag åkte vi ner en sväng till öppna förskolan. Nova dundrade oblygt in i skaran av barn och började knycka alla leksaker och tjöt av lycka när det var dags för sångstund. Hon har blivit så mycket mer med de sista veckorna och jag kan inte upphöra att förvånas och förundras över hur fort det har gått.
När vi satt och fikade slogs jag av att få barn har inneburit att man har börjat umgås med människor som man annars förmodligen aldrig ens skulle ha pratat med över huvudtaget. Man är helt enkelt allt för olika. Olika syn på livet, olika yrkesmässigt och olika intressen. Jag följer även bloggar som skrivs av människor som är långt, långt borta från min egen verklighet med ett undantag - vi är småbarnsföräldrar. Vi känner så väl igen oss i stort och smått som fyller vardagen eftersom den mest är fylld av just småbarn. Det är dock värre med namnen på alla dessa människor man möter på öppna förskolan eller babyrytmiken eller var man nu befinner sig. Någon gång har alla presenterat sig, men det tycks ha gått in genom det ena örat och ut genom det andra. Hoppas ingen tar illa upp för det. Såg att zutankar hade funderat kring detsamma och jag smålog för mig själv när jag läste det. Ja, visst är vi de namnlösa :)

Eftermiddagen har gått i ett rasande högt tempo. I allafall har tempot varit högt på Nova. Hon lärde sig ju att krypa/åla för ett tag sedan, men har fram tills nu inte varit speciellt snabb. Idag lossnade dock även detta och jag har jagat efter henne runt huset samtidigt som jag har försökt städa. En liten kryperska har en förmåga att påminna en om att man borde dammsuga och skura golven oftare nämligen. Så medans jag har försökt ta mig runt med snabeldrake och mopp så har hon ätit på hundens matskål, hällt ut och plaskat i hans vatten, försökt äta upp golvmoppen (urk), hälla ut skurhinken på golvet, äta kabel, resa sig upp i trappan, försökt ha av TV-kortet i tv-boxen osv osv... Däremellan ramlar hon och slår sig eller får bannor så tårarna sprutar av ilska. Det är bara att inse att en grindlösning för trappan måste fixas och att TV-bänken som vi pratat om behöver inhandlas. Provisoriska lösningar fungerar inte längre. Den där grinden är tyvärr ingen rolig historia eftersom vi har så knäppa mått i det här huset. Vi får ta oss en ordentlig, men snabb, funderare på hur vi ska lösa det för hennes utforskande av världen pausar inte bara för att vi ska lura en stund på saken. Nu kör vi, det finns ju en hel stor värld att upptäcka!!!

  

Rally, sömn och solskenshistorier

Jag hade tänkt skriva ett inlägg i lördags men kom av mig lite när jobbet kom i vägen. Vi packade in barnvagnen och for iväg på "Gärdesrallyt" på förmiddagen och det var en upplevelse. Mitt ute i ingenstans så har ett gäng kompisar plogat upp en bana på ett gärde där i princip alla som vill får anmäla sig och ställa upp i loppet med enda krav att det är bakhjulsdrivet. Det innebär ju alltså i praktiken att ett gäng skrotbilar far omkring och sladdar, krockar och har buskul i snön och halkan. Nova var strålande glad och hon tittade storögt och skrattade varje gång en bil dundrade förbi i kurvan där vi lyckats få upp barnvagnen på en hög snövall med bra utsikt. Den ungen verkar ha bensin i blodet, för det bekommer henne inte det minsta när blårykande, mullrande monster kommer farande precis framför näsan på henne. Men med en mamma och en pappa som älskar motorer så vore det väl inte så konstigt kanske.

Nu är vi inne på fjärde natten i rad då Nova har sovit hela natten utan minsta gnäll ens efter en tappad napp. Det är helt underbart, men varje morgon så vaknar jag och undrar lite panikslagen om jag inte har vaknat och P har fått gå upp istället. Har hon verkligen sovit??? Det verkar som att hon äntligen har lärt sig somna om själv och dagarna är därmed av naturliga skäl både gladare och piggare för oss alla. Jag är så tacksam för all sammanhängande sömn man kan få :) 

Idag blir det lite hemmapyssel innan vi far till mormor och fikar en stund. Kanske tar vi en promenad med vagnen i solskenet för idag har vi en gnistrande vacker dag och solskenet flödar in genom fönstret. Hoppet om vår lever än.  

Junimammaträff

Efter ett antal inställda träffar p g a sjuka barn (och föräldrar med för den delen) så var alla i den gamla föräldragruppen äntligen friska så att vi kunde ses. Förmiddagen har således spenderats med gott fika, trevligt mammasnack och busiga bebisar. Jag var lite tveksam huruvida jag verkligen skulle ta mig igenom snödrev och vallar efter morgonens stormande, men nu fick det bära eller brista - vi skulle baske mig inte missa en träff till. Så med gasen i botten och bilen på tvären så bar det iväg nedför uppfarten. Det gick med nöd och näppe och vi knallade iväg i maklig takt. Väl framme så förundrades jag över hur mycket alla skruttisar har vuxit! Med lite vemod så tänkte jag tillbaka på när de bara var små knyten som låg på en filt och spanade på omvärlden mellan mjölkspyor och sömn. Nu är det full fart på allihopa och de visade glatt upp alla sina nya färdigheter för kompisarna. Någon ville mest stå, en annan har börjat prata och en tredje kryper omkring i 180. Det är jättehäftigt att se hur olika de har utvecklats trots att de är lika gamla allihopa. Nu börjar personligheterna att framträda tydligare och de börjar sakta men säkert att visa på ett helt nytt sätt vilka de är. Medans ungarna busar så bubblar vi mammor om allt från barnmat, sömn och dagisplatser till relationer. Det är ett skönt gäng där det inte sitter fast någonstans och vi har alltid trevligt när vi ses. Nu ser jag fram emot nästa veckas träff.
Eftermiddagen har ägnats åt det inte fullt så roliga uppdraget att skotta snö och försök att söva barn. Nova missade ju sin förmiddagslur och hela hennes dag blev därmed upp-och-ned. Hon är dödstrött, men kan inte komma till ro i sängen. Snart får jag ge upp, men då blir kvällen inte allt för rolig misstänker jag...