Nä, så värst söt var man kanske inte...

Inatt kom tandfen, men inte för att hämta mjölktänder utan för att dela ut ett par stycken istället. Nova är därmed betydligt lugnare och gladare idag även om snoret fortfarande fullkomligt forsar ur näsan på henne.

Nu hoppas jag bara att hon inte ärver mina tänder för då vore det rent synd om henne. Det ser ju ut som om någon kastat in dom i munnen på mig och tandställningar och mängder med tandläkarbesök var en del av min barndom. Det ihop med glasögon (japp, rosa tjocka plastbågar) och ett högeröga som pekade i november så var man kanske inte den vackraste rosen i trädgården. Särskilt inte när ortoptisten gav mig en piratlapp över det andra ögat för att träna det skelande.

Mr P däremot har aldrig varit i närheten av vare sig glasögon eller en plastgom med metallpinnar så vi får väl hoppas på att hans gener väger tyngst där.