Saker som gör mig glad

Det har varit en bra helg och en fin start på veckan. I det stora hela så känns livet liksom så där rätt skönt som det kan göra när det mesta har varit roligt och mysigt.

Fredagen var ledig och innefattade en hel del städning och sedan handling av mat till lördagens middag då A och B kom med sin yngsta son och åt middag och spelade sällskapsspel. Sedan blev det fredagsmys med obligatoriska svensson-tacos, TV och bad av barn.
Lördagen spenderade jag mest i köket eftersom jag gillar att pyssla med matlagning och därmed fick en ide´ om att serveta trerätters: Crepes med kantarellstuvning till förrätt, helstekt ytterfile´med klyftpotatis och tsatziki alternativt bea till varmrätt samt avslutningsvis en tropisk fruktsallad med choklad och vispad grädde. Det slank ner akompangerat av många goda skratt.
Söndagen blev dessto långsammare p g a en viss tunghet i huvudet efter gårdagens vin, men det kunde det ju vara värt. Nova däremot tyckte inte alls att det var givande att inte göra speciellt mycket på hela helgen så igår bar det av till Skojlandet. Det var premiär för oss båda, men vi lär komma tillbaka. Studsrummet visade sig vara Novas favorit och då hon fann en kamrat som faktiskt kunde hoppa på studsmattorna så att hon själv fick studsa så var lyckan total. Två timmar senare var hon helt slut och vi for nöjda hem igen.
Nu väntar jobbet igen och det två gånger på en och samma dag. Först möte och så småningom ett nattpass. Lite surt att åka fram och tillbaka, men å andra sidan fick jag ju vara ledig igår och en mysdag med Nova är absolut värt lite hattande fram och tillbaka dan därpå.

Ska du bo kvar får du baske mig betala hyran också!

Vi har fått en ovälkommen hyresgäst hemma hos oss, som dessutom betalar väldigt dåligt med hyra för att just vara en sådan. Han är liten till växten, svart och lurvig men samtidigt lite läderartad. Han har vassa "naglar" och förmodligen en hel drös med små sylvassa tänder. I allafall är han  vass och blodtörstig i mitt huvud. Han dök upp för några veckor sedan och tycks ha tagit sig in via krypgrunden på huset alternativt genom vedluckan. Förmodligen har han suttit under huset och sovit, men då jag just den dagen eldade rätt hårt så blev det varmare så pass att han vaknade och tyckte att det var dags att hälsa på hyresvärden. Hyresvärden (d v s jag) skrämde han dock upp ordentligt när denna stod öga mot öga med honom i källartrappan. Vem han är? Jo en av våra fenomenala, fridlysta insektsfångare - en fladdermus. När jag öppnade källardörren häromdagen så kom han flygande men tvärvände och for tillbaka ner i källaren igen medan jag klappade igen dörren med en smäll och undrade hur i hela friden jag skulle bära mig åt nu.
Efter en stunds grunnande på problemet så bestämde jag mig för att hyresgäster som ligger efter med hyran bör vräkas (läs släppas ut i naturen) och så tog jag så på mig termobyxor, vinterjacka, mössa och tjocka arbetshandskar. Luvan på jackan snörde jag till så att endast nästippen stack fram och så bar det av ner i den mörka och fuktiga källarhålan. Väl där greppade jag dammhåven som påpassligt nog stod uppställd vid koiakvariet och så började jakten på den lilla flygande krabaten. Men där fanns ingen mer än jag och ett gäng halvdvalande karpar.
Luckan ut i krypgrunden har ett hål på ca 5x5 cm och jag stod en stund och funderade på om jag skulle våga mig på en titt ut där, men bestämde mig för att jag nog skulle få en förvirrad fladdermus influgen i ögat då (för så vet ju alla att det blir om man tittar ut i krypgrunder).

Jag har sedan dess inte sett till vår gäst något mer, men varje gång jag måste ner och lägga i en vedklabb i pannan så gläntar jag föööörsiiiiiktigt på källardörren innan jag tar några försiktiga steg ner. För man vet ju aldrig, den lilla krabaten kan ju (så klart) komma farande alldeles panikslagen och trassla in sig i mitt hår.

St Valentin har varit i farten.

Igår var det dagen då man är tvingad att ge sin partner nallar som det står I <3 U på och dom har laddat upp med extra många paket med halvledsna 10-pack med röda rosor på ICA. Det var alltså alla hjärtans dag. Jag hör dock till skaran som inte alls blir glad över att få ett packe rosor på denna dag utan snarare, om så skulle inträffa, blir lite stött. Visa mig gärna din kärlek, men inte för att almanackan tvingar dig utan för att du faktiskt tänkte på mig vid ett hela annat tillfälle och ville visa det. Maken hade köpt tulpaner åt mig i lördags. Det gjorde mig alldeles varm om hjärtat. Att han såg tulpanerna i affären och visste att jag älskar det krispiga ljudet av tulpanbladen och köpte dem för det. Dessuom köpte han lila - min favoritfärg.
Igår kom han inte med några nallar eller rosor. Jag vet ju ändå att han älskade mig även igår. Istället fick jag tulpanerna bara för att jag är jag och för att han tänkte på mig just då. Och det älskar jag dig för Mr P!

Regnbågens alla färger

Jag vet inte om det bara är jag som inte har fattat det här, men varför finns det galor som QX-galan där man nominerar folk till årets homo och årets hetro? Jag förstår verkligen inte. Nu är det inte så att jag har något emot homosexuella på något vis. Det jag bara inte fattar är varför man måste göra sådant ståhej omkring det. Kan man inte bara vara gay precis som man bara är straight? Det är ju liksom inte så mycket att fundera över. Antingen gillar man killar eller så gillar man tjejer och sedan är det väl inte så mycket mer med det. Vi är väl bara vanliga människor allihopa.
På något vis så kan man nog snarare spä på det här med homofobi genom att konstra till allting hela tiden. Galor med årets homo och regnbågsparader där människor spökar ut sig och förvandlas till vandrande sexualiteter känns bara krystat och alldeles för mycket. Kan man inte som homo eller bi eller transa liksom bara älska människor precis som alla andra och ha sex precis som alla hetro? Vad är problemet?
Att det finns stofiler inom svenska kyrkan och för den delen i vår riksdag som tror att HBT är djävulens påfund är ingen hemlighet, men heller inte så mycket att orda om. Har man inte kommit längre i utvecklingen att man har homofobiska ide'er så är det väl kanske inte så mycket att tala om det talar ju liksom för sig själv. Och dessa människor är i dagens samhälle en minoritet. De kommer i vilket fall inte att bli mer vänligt sinnade av galor och parader om det nu var en del av målet.
Eller har jag missat något och är fullkomligt ute och cyklar nu?

Var stolt över att du är du och var stolt över att vara människa. I grund och botten är vi alla lika och vi är alla människor med personligheter. Inte vandrande sexualitet.

Väntar och längtar i en evighet

Jisses vad längtan börjar bli olidligt lång nu. Och jag som hatar att vänta på saker. Tålamod är liksom inte alltid min starka sida. Vad jag väntar på? Våren så klart! Våren, värmen och en försiktig grönska som återigen vågar titta fram i dikesrenen.
När det häromdagen var plusgrader och barmark tänkte jag i min enfald att våren kanske redan kommit. Det här kanske är just det året då inga bakslag kom utan våren dök upp i februari. Självfallet var det inte så och nu sitter man här med -20 grader och en herrans massa snö igen.
Men kanske kanske är det så att man inte skulle njuta av årstiderna om man inte var tvungen att vänta på dem. Jag vet ju att jag brukar längta efter snö igen någon gång i mörkaste november, även om det för stunden känns rätt idiotiskt. Varför längta efter detta kalla elände som envisas med att rasa ner från himlen vecka ut och vecka in. Nej tacka vet jag en tur på hojen eller kanske en helg i husvagnen när solen skiner och allt som behövs är sandaletter och sommarklänning.

I brist på inspiration

Den här veckan har hittills innefattat övertid och dubbelpass, så jag känner mig faktiskt lite sliten just nu. Men nöjd. Jag har stannat kvar utan knot eftersom uppgiften som orsakade all denna arbetstid var något som jag brinner för. Mer kan jag inte säga utan att bryta tystnadsplikten, men kanske jag kan få lite cred för att jag inte plitar på bloggen. Det kräver ju liksom att man har tid och det är en bristvara denna veckan.
Hur som så tänkte jag att jag skulle skriva några rader nu, men om vad? Jag inser att min datahörna skulle behöva en rejäl ansiktslyftning, för som den ser ut och känns idag är allt annat än inspirerande. Överallt ligger det papper, lappar, pärmar och diverse kontorstillbehör så som hålslagare, linjaler och pennor pennor pennor. Det ger absolut ingen inspiration, men väl ett ovälkommet sug efter städning.
Tänk om man kunde få blåsa ut hela sitt hem och sedan shoppa loss i någon av stadens alla svindyra inredningsbutiker. Det får nog bli en trisslott idag. Man vet ju aldrig.