Basselusker vik hädan!!!!

Ibland vill inte immunförsvaret riktigt detsamma som jag. Så måste det vara. Vaknade med en toksvullen och ond hals i en snygg kombo med ledvärk och snorig näsa. Härligt...Not...
Eftersom jag redan varit sjukskriven en vecka så känns det knappast aktuellt att vara hemma några dagar till. Det skulle innebära ruskigt lite lön lagom till julhandeln så det är bara att trycka i sig alvedon, bita ihop och gå till jobbet ikväll. Urk!!! 10 timmars nattpass känns nästan oöverstigligt just nu, men det har förhoppningsvis vänt till kvällen. Jag kanske skulle prova någon huskur av något slag för snabbt tillfrisknande.
Nova snorar, hostar och hackar ikapp med mig och leker mest "Godnatt, ses imorgon"-leken. D v s att hon ideligen bäddar ner sig i sängen bland alla sina gosedjur och säger god natt för att fem minuter senare komma ut i köket för att önska mig en god morgon. Det passar mig som handen i handsken idag. Jag behöver bara sitta och önska henne god natt och god morgon lite då och då för att hon ska vara nöjd med mitt deltagande i leken. Rätt skönt när man mår som om man blivit överkörd av en ångvält.
Däremellan vill hon gå upp till mammas och pappas sovrum och mysa i våra sängar och bädda ner först mig och sedan sig själv. Även det känns som en helt ok lek just idag. För en lek är det. Några riktiga planer på at faktiskt sova en stund tycks hon inte ha. Hon vill mest bara bädda och natta om och om igen. Mystjejen!
Så jag säger väl god natt och god morgon jag också då så får vi se vad allt nattande och ett antal koppar te kan åstadkomma. Här ska kureras!   

När jag nu ändå har suttit här nyligen och funderat på socialföräkringen och liknande så kan jag inte låta bli att fundera lite över ett inslag på veckans TV-nyheter. Det handlade om en undersökning bland äldre och deras rätt till bland annat eget val av vårdgivare inom hemtjänsten. Jag jobbar ju själv som bekant inom äldreomsorgen och demensvården, så det är väl kanske därför jag reagerade. Eller så är det för att det handlar om människans rätt till valfrihet. Liksom lite lagom filosofiskt.

I undersökningen så visade det sig att 1/3 inte klarade av att få fram telefonnumret till rätt vårdgivare, 1/3 klarade inte av att läsa instruktionerna hur man ska ta sina mediciner och närmare hälften klarade inte ens av att svara på frågorna i undersökningen. Det här är alltså samma människor som talar högt och ljudligt om äldres rättigheter att själva välja och själva bestämma precis allt. Och det säger jag ingenting om. Så klart ska man ha rätt att göra sina egna val i livet, men vad händer när alla fritt ska välja och inte klarar av det? När lagen talar om att vården inte får gå in och göra valen, trots att den enskilde själv inte ens kan svara på två enkla frågor? När den enskilde ska klara av att ta livsviktig mediciner men inte har en aning om vad det står på förpackningen att hon/han ska göra? Då undrar jag om inte valfriheten ändå gått för långt.

Basse Lusk härjar runt

Jag mår bättre igen. Tror jag i allafall. I fredags drogs äntligen dränet bort, men Fru Doktor lät väl inte helt nöjd med sitt eget beslut. "Ja, det kan väl inte sitta hur länge som helst i allafall" löd domen och så drogs eländet bort. Ett snabbt "Aouch!" från min sida och så var det klart. Med mig hem fick jag omläggningsmaterial och order om att lägga om på söndagen för sårkontroll. Så jag har lagt om och undrade stilla om det verkligen skulle se ut som det gjorde. Men jag vill verkligen inte tillbaka till vårdcentralen för ännu mer klämmande, kännande och studerande av mitt stackars taxöra så jag tänker låta saken bero. I allafall någon dag till eller två...
De har varit änglar på vårdcentralen. Både Fru Doktor och Fru Distriktssköterska har varit helt klockrena, men så roligt är det inte att jag känner för att ägna morgondagen åt fler vårdcentralsbesök. Frikort eller inte, haha.

Men jag ska inte klaga. För närvarande finns det dom i min närhet som har det värre och mår betydligt sämre än vad jag gör. En av dessa besökte jag på sjukhus idag och sittande där på en stol bredvid sjukhussängen där någon, som står mig mycket nära, för närvarande var tvungen att spendera sin tid visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Jag har aldrig vetat riktigt vad jag ska säga när jag hälsar på människor på sjukhus. Förutom att det är en oinbjudande och kall miljö så verkar det mesta liksom så ointressant att tala om förutom det faktum att personen som är sjuk ska bli bra igen. Men det ämnet har man ju liksom uttömt ganska fort.
Jag är dock (förmodligen ganska jobbigt för den som utsätts för det) yrkesskadad och känner mig inte tillfreds förrän jag fått höra provresultat och annat som kan ge mig en medicinsk ledtråd om vad som händer och sker. Det ämnet tar en aning längre tid. Så kommer jag på besök om du är sjuk, så ha listan med labresultaten redo...
Nej skämt å sido, fördelen med den jag besökte idag är att ord inte så ofta behövs. Det är en av de få personer som det inte stör mig att vara tyst tillsammans med, förutom min egen make. Vi vet liksom ändå och måste inte fylla tystnaden med ord jämt. 
Jag hoppas att det snart blir bra igen och att det onda försvinner lika hastigt som det kommit. Så med det säger jag god natt och slår ihop laptopen för i afton.

Man är rätt priviligerad ändå...

Nähä, det blev inget bortplockande av plastslang igår. Pus kvar och därmed även drän blev domen. Attans. Tyckte själv att jag kände mig riktigt pigg igår, men det var visst bara ett tillfälligt uppsving för idag är tröttheten tillbaka. Vet inte om det är infektionen, hösten eller något annat som gör det, men sängen är en mycket lockande plats just nu. Eller kanske är det bara det att jag faktiskt får vara trött när Nova är på dagis. Jag behöver inte fara runt i huset och fixa än det ena och än det andra utan jag kan få tillåta mig att slå ner rumpan framför datorn och inte lyfta den igen förrän jag själv känner för det. Skit samma, trött är jag i allafall.

Imorgon bitti bär det av till vårdcentralen igen för en ny titt på det stackars kraftigt misshandlade taxörat. Vid det här laget är det så mosat och tryckt på så hälften vore nog. Men jag ska inte klaga. Härom kvällen satt maken och jag och tittade på säsong 3 (i ett enda maraton) av Sons of Anarchy och då de ägnade sig åt att sälja läkemedel på svarta marknaden så slog det mig hur bra vi faktiskt har det här i Sverige. Jag vet att det bara är film, men sanningen är ju den att det faktiskt förekommer en svart marknad i det så fina och bra(???) USA där endast den som har mycket pengar och en bra försäkring har rätt till vård.
Här hemma finns ju faktiskt högkostnadsskydd på i princip all vård och på de flesta mediciner som gör att vi alla kan få den vård och behandling vi behöver när vi är i behov av den. Inget tjafs om försäkringar eller höga medicineringskostnader. Bara att tuta och köra. Ibland glömmer man hur bra vi har det. Så jag ska inte gnälla när de ska trycka och klämma IGEN utan vara tacksam för att jag inte behöver bekymra mig över kostnaden för det.

20:- till så blir det gratis taxöronmisshandel sen minsann. Det ni!  

Hemma och rullar tummar

Jag sitter hemma och är sjukskriven ända tills helgen. Jag ser bara kulorna rulla in på något annat än mitt lönekonto. Riktigt surt. Det gick väl an om jag kände mig sjuk med 40 graders feber, men det gör jag inte. Men med en plastslang utstickandes ur taxörat så ska man väl kanske inte ägna sig åt vård och omsorg åt andra utan faktiskt tillåta sig själv att få bli frisk och utan slangar först? Folk säger det i allafall. Mina arbetskamrater har meddelat mig att jag inte ska visa mig på jobbet förrän jag är frisk (dom är underbara!) och på vårdcentralen tittar dom på mig som om jag inte vore helt klok i huvudet när jag ens tänkte tanken att åka och jobba. Så då får jag väl snällt lyssna på dom då.
Men det känns bra konstigt att känna sig "fit for fight" och lämna barn på dagis och allt det där, men ändå snällt stanna hemma sedan. Med undantag för besök på vårdcentralen för omläggningar och förhoppningsvis bortplockande av drän förståss.
Nu väntar en massa mysko lugn och ro då man kan ligga i TV-soffan och se halvtaskiga eftermiddagsserier innan en tur till VC och Nova ska hämtas från dagis. Känns mycket mycket konstigt...