Vägen vidare

Oj oj oj vad det hänt mycket sedan jag senast skrev. Jag har flyttat. Lämnat det hell-hole jag levt i och fått komma hem. Äntligen har jag fått landa där jag vet att jag ska vara kvar, Efter en sommar av fullkomlig misshandel av mig själv både psykiskt och fysiskt så har jag äntligen hittat lite ro i själ och hjärta och börjat vandra en ny väg. En väg där jag tar hand om mig själv och de mina. Det har varit en alltför lång och snårig väg att komma dit där jag är idag, men jag måste hitta ett sätt att förlåta mig själv och istället försöka dra lärdom av det för att aldrig hamna där igen.
Det enda som tagit stryk av mitt nya liv är tecknandet haha. Jag målar visst bäst när jag mår skit. Men det ska jag ändra på.

Jag har gått och skaffat mig en ny vän också. Hon är grön och blå, fem månader gammal och lystrar till namnet Humlan. Och nej, hon är inte en insekt, utan en pionus menstruus. D v s en blåhuvad papegoja, En nyfiken liten filur som kommer kräva en hel del jobb för att få tam eftersom hon är föräldramatad och inte hanterad, men det ska väl gå alldeles utmärkt.

Imorgon går min sjukskrivning ut och jag ska börja jobba igen. Visserligen bara 25% till en början, men ändå. Jag känner mig nervös. Nervös över att jag inte kan rutinerna på NIMA där jag ska vara till en början och nervös över att möta alla arbetskamrater igen. Det var ju ett tag sen. Men jag antar att det ger sig bara jag kommer på plats. Så det är väl bara att tuta och köra och hoppas på det bästa :)