Dagarna är fortfarande gruvligt blöta. Dregel- och snorblöta alltså. Jag har nog aldrig sett så mycket dregel i hela mitt liv tror jag. Nova stod böjd över sin lära-gå-vagn på morgonen och det formligen rann ner i vagnen tills det såg ut som om någon hällt en eller ett par deciliter vatten i den. Stackars lilla barn. Borde inte evolutionen ha sett till att tandsprickning inte längre nödvändigtvis behövde göra så ont, klia så in i norden eller framkalla en överdriven salivproduktion? Nej, på några miljoner år har den inte kommit längre än att förvandla, i allafall de flesta av oss, till hårlösa upprättgående apor. Nä naturen får allt ta och jobba lite på det där tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar