Vårdcentralen

Igår var jag på vårdcentralen där ännu en i raden av doktorer skulle klämma på bölden. Aj som f-n i h-e! Efter en stunds funderande skrevs en ny remiss till bröstmottagningen och jag kände mig lite hoppfull om att jag kanske kan få hjälp där. Hoppet är det sista som överger människan... Vi struntade i penicillin eftersom det ändå är verkningslöst och istället fick jag rådet att ringa bröstmottagningen när abscessen mognat. "Det är i allafall värt ett försök." sa doktorn och jag kan väl inte annat än instämma.
Idag har jag sån värk att jag t o m har gjort ett försök att hyperventilerande få hål på fanskapet själv. Det misslyckades. Så nu sitter jag med ett alsolspritsomslag och hoppas att den snart brister av sig själv så att smärtan lättar. Sjukt, jag vet.

Mina älskade små

För att även göra ett positivare inlägg så måste jag skriva några rader om de små solstrålarna i mitt liv. Tim växer så det knakar och är för det mesta en glad och nöjd liten kille. Han fyrar av små tandlösa leenden som kan få vilken grå dag som helst att verka som en solig. Nova tycks inspirerad av hans växande och har dragit iväg på längden hon också. Hon har dessutom utvecklats något enormt och blivit så lillgammal. Hon överaskar mig nästan dagligen med nya färdigheter och jag ser på och ler. Barn är fantastiska!

It´s back

Nu måste jag få gnälla av mig, så vill du inte läsa ett gnälligt inlägg så bör du sluta läsa nu. Min bröstböld är tillbaka. Aj! Under hela graviditeten så har den hållit sig borta och jag valde att inte amma mycket just för att jag var rädd att åka på en mjölkstockning och därmed få tillbaka bölden. Men istället kom den tillbaka igen ändå. Och med besked dessutom. Den sitter sämre än förut och är mer smärtsam. Varför blir det så här? Jag undrar om jag är ensam om att ha drabbats av dessa återkommande abscesser eller om det finns någon mer som haft det likadant. Och om det finns fler, fanns det då någon behandling som faktiskt fungerade?
Slutsatsen jag drar efter att ha varit fri från denna åkomma under graviditeten är att det är hormonellt betingat. Kan det då hormonbehandlas eftersom penicillin tycks vara verkningslöst?
I eftermiddag blir det en ny tur till vårdcentralen och jag hoppas att det inte slutar som vanligt med en dunderkur penicillin och en remiss till mamografi utan att doktorn faktiskt är beredd att engagera sig och försöka hitta en mer varaktig lösning. Remiss till kirurgen har vi ju prövat förr, så kanske en remiss till infektionskliniken kunde vara bättre? Tyvärr kunde jag inte få komma till någon av de läkare jag träffat förut, men namnet som jag fick i telefon lät ju inte helt hopplöst i allafall. Jag ville verkligen inte komma till någon av de läkare som inte haft en aning om vad de skulle hitta på, inte förstod vad jag sa och inte kunde ge mig någon hjälp. Jag hoppas att denna doktor är vettig. To be continued...  

Vindarna vänder

Något har hänt de sista dagarna. Tim har förvandlats från att bara vara ett litet knyte som sover, skriker, bajsar och äter till att vara en liten person med mycket längre vakna perioder och glädjeyttringar i form av joller, leenden och sprattel. Det ligger något i det där som experterna säger att när det känns som allra tyngst och man undrar vad sjutton man har gett sig in på så kommer de första leendena och allt blir så väl värt mödan.
Natten som var blev även den en ny upplevelse när Tim snällt låg och viftade en stund och sedan somnade om efter att ha ätit istället för som tidigare starta ett skrikmaraton med nappspottande efter att ha ätit. Han sov dessutom ända till klockan åtta imorse och den lilla mamman känner sig som en ny männska trots att det ser ut som om någon läbbig varelse bor i mina bihålor varje gång jag snyter mig. Underbart!
Något mer som har hänt är att det känns som vår i luften. Fåglarna har börjat kvittra så smått och solen värmer i nacken när man går ut. Det ger hopp om en ny vår och sommar. Kanske det är likadant där: När man börjar tvivlar på att vintern någonsin ska ta slut så kommer de där första tecknen på att våren sakta närmar sig och inger ny energi och hopp. Livet är ganska skönt just nu med andra ord.