Väggarna kommer närmare...

Igår var det en sån där perfekt sommardag med sol, värme, bad och grillning. Barnen somnade trötta och nöjda på kvällen och föräldrarna likaså. 

Idag har det tvärvänt och himlen vräker ur sig regn och snålblåst. Det är sådana dagar som det känns som om huset krymper. Det släpas fram leksaker i hela huset och ändå talar fyraåringen om att det är tråkigt och inte finns något att göra. Då kan man ju undra vem som drar fram och ska leka med alla de där leksakerna som jag snubblar över. Jag tror inte att det var minstingen... Var det så svårt att hitta på något att göra när jag var liten? Jag har inget minne av det, men så minns man ju kanske mest bara det glada.

Imorgon skulle det i allafall bli solsken igen och vi kan återgå till uteliv. Tack och lov.

Rädd för ett myggbett

Jag visste inte att ett myggbett kunde skrämmas, men det kan det. Nova fick ett par stycken vid hårfästet i pannan för ett tag sedan och det var inget mer med det. Dagen efter hade hon en stooor bula en bit under betten, mitt i pannan. "Har du slagit dig?" undrade jag.

När ännu en dag passerat fanns en ödematös svullnad över näsan som nu gjorde att hennes utseende förändrades ordentligt. Hon hade även börjat låta nasalt när hon pratade. Vad är detta? Ringer 1177 och ber om råd för nu börjar jag bli riktigt rädd för vad detta kan vara.

Lugnande svarade mig sköterskan att detta var den vanligaste frågan så här års. Myggbett hos barn kan bli så här eftersom deras hud är så tunn och elastisk att vätskan som bildas efter ett bett vandrar neråt. Tack och lov för 1177, annars hade vi väl till slut åkt in med ungen för ett simpelt myggbett och skämts kraftigt när vi fått veta vad det var haha! 

    En aning svullet är det...hua...

Semester

Det är ju inte så lätt att ta semester som egenföretagare, men lite långhelger då och då får vi i allafall till. Så helgen som var spenderade vi på Grännastrandens camping. Vi åkte på torsdagmorgonen och åkte hem, mot min vilja haha, på söndagen. Det har varit en ljuvlig helg utan måsten, men med massor av glass, sol, bad och självklart polkagrisar. Vi lär komma tillbaka till Grännastranden igen. 

Fistelns intåg

För den som undrat vad som hänt med "fanskapet" sedan sist jag skrev kan jag ju meddela att, nej, den är inte bra. En gång i veckan tar jag en nål, tömmer den på var och lägger om. Det positiva i kråksången är att jag nu inte har ont längre och att jag har vant mig vid det och det rör mig därför inte i ryggen att genomföra veckans procedur. 

Häromdan var jag på kirurgen igen på återbesök och man konstaterade att jag p g a mina abcesser förmodligen utvecklat en fistel. En fistel kan visserligen opereras, men med icke framgångsrika resultat så därför valde vi att inget göra. Jag ska få gå på regelbundna kontroller samt mammografier och förhoppningsvis kunna leva med det. Så även om det är hyfsat äckligt så är det fungerande och vi tar en bit i taget. Så life goes on liksom. Bara att gilla läget och plocka fram sorbacten.