Back to work

Jag måste vara galen. Eller i alla fall smått sinnesförvirrad. Nu när alla andra längtar efter semester och ledighet ska jag glatt jobba extra. I onsdags var jag på utvecklingssamtal på jobbet och efter ett besök på  gruppen gick jag därifrån med fyra arbetspass inbokade och ett brett leende på läpparna.
När man har varit hemma så pass länge som jag har varit nu så ska det bli skönt att åka och uträtta något annat en stund och inte bara vara mamma, Jag vet att jag är den bästa föräldern när jag också jobbar och träffar arbetskamrater etc. Det kanske kan låta knäppt, men man kan faktiskt ladda mammabatterierna genom att åka och jobba. Mina fina arbetskamrater som önskar mig välkommen tillbaka gör ju så klart mycket till. Att dessutom ha förmånen att kunna tacka nej till jobb när jag känner att jag inte orkar eller vill är ju optimalt. Så nu kör vi!

Arga snickaren ;)

Det har blivit ekonomiskt möjligt att sätta byggplaner i verket och oj så jag ser fram emot att få snickra sida vid sida med MrP igen! Är det något vi gör bra tillsammans så är det att bygga. här behövs ingen arg snickare som medlar i taskigt samarbete. För oss har det alltid varit ett sätt att vara nära att bygga tillsammans. Vi arbetar tillsammans och skrattar och svär ihop. Och nu blir det rejäl rust igen. Vardagsrummet ska delas till förmån för ett barnrum och en korriodor till badrummet, Novas ena dörr ska läggas igen och den lilla hallen ska få ge plats åt arbetsplats åt MrP, gamla kontorsskrubben ska bli toalett och en gigantisk altan ska byggas i söderläge. Altandörren som ska in i det då halverade vardagsrummet ska ge ljus och rymd. Åh vad jag vill börja! Jag ser fram mot dagar med barnvakt så att man hinner forcera en del innan barnen pockar på uppmärksamhet igen. Och i slutänden kommer vi ha ett vackert hem för hela familjen. Jag ler. Inga arga snickare här inte, eller kanske de stackars krakar som vi ska hyra in som ska lägga om det extremt branta taket.