I fredags så blev det en tur till badhuset med mamma och skrålla. Efter en bra stunds plaskande och skrattande i bassängen så bestämde vi oss för att det var dags att fika. Längst bort i ena hörnet fanns barnstolarna placerade och jag går med skrållan på armen för att hämta en.
När jag lyfter ner stolen jag ska ha från stapeln så tar jag ett steg bakåt - ut i tomma luften. Bakom mig visar det sig vara som en vallgrav med en smal trappa och för varje steg jag far ut för så har jag bara en enda tanke i huvudet: "Håll dig på benen! Håll dig på benen och släpp för guds skull inte taget!!!" Nova kastas än hit och än dit i min famn innan vi har kommit ända ner i trappan. Fyra stenhårda steg som kändes som en evighet, men på något vis så stod jag upp med en smått chockad Nova tryggt i famnen. Fråga mig inte hur jag bar mig åt. Det tog säkert en halvtimma innan jag hade slutat skaka. Tänk om jag hade fallit. Tänk om jag hade tappat taget... Hemska tanke! Misstänker att det kommer att bli en och annan mardröm fram över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar