Idag har jag som sagt inte gjort speciellt mycket. eller jo det var lögn... Jag har städat och fejat. Jag är lite knäpp sådär när jag vet att det ska komma folk att jag bara måste feja lite extra. Som om dom bryr sig...not... Jag menar, jag har ju knappast skitigt i vanliga fall på något sätt så det där fejandet är mest bara överkurs. Hur som helst så är det rent och snyggt och det känns ju alltid skönt oavsett om det ska komma folk eller inte.
Till kvällen dök tre av Ps gamla kompisar från tonåren upp för lite förfest. De har inte setts på sisådär 10 - 15 år så det blev många galna historier och minnen berättade i vardagsrummet. Emellanåt skrattade jag så jag tjöt åt alla gamla fadäser som de lyckats genomföra/genomlida tillsammans. Allt från upprivet bilgolv på pappas splitternya bil till bong av misstag och en VW bubbla utan värme till Arlanda en kall höstnatt. P borde kanske ägna sig åt att börja nostalgiblogga, för där fanns det mycket tok att hämta.
Tillslut blev jag tvungen att påpeka att de faktiskt skulle missa den inbokade bowlingen med resten av det gamla kompisgänget om vi inte åkte på stört. Så vi packade in oss i bilen allihopa - Nova i pyamas och overall och en gubbe i bagageluckan. När jag hade släppt av dom vid bowlinghallen hade jag tänkt att jag skulle åka hem och bara vara ensam och njuta av det tillsammans med min skål ostbågar. Men så blev det icke. Jag stoppade Nova i säng och slog mig ner framför TVn men kände mig plötsligt bara ensam. Hur tokigt låter inte det då?
Jag har alltid haft ett ganska stort behov av ensamhet, men just idag blev det mest bara tyst och tomt och tråkigt. Så jag bänkade mig som synes vid datorn en stund och bloggar lite som sällskap till mig själv innan jag ska krypa ner och sova för natten. För imorgon bitti går reveljen klockan sju som alltid och jag ska åter mötas av det vackraste, glestandade leendet i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar