Vaknade vid 05:20 imorse och undrade varför det var så tyst. Inte ett pip från Nova och någon P har jag inte hört komma inrasslande genom ytterdörren. Sista bussen gick ju för länge sedan. Var är han? Blev det efterfest på någon av stans hojklubbar i allafall eller har det hänt något? Fyllecell eller kanske akuten? Ute ligger temperaturen på runt -15 grader och det känns inte som någon bra förutsättning när någon är borta. Jag börjar så smått att se snödrivor och krogslagsmål framför mig.
Jag gick ner och tittade till Nova som snusade så gott på kudden. Skönt det, tänker jag och småler lite åt henne när det drömrycker lite i armarna och går sedan hämtar telefonen. Ringde P ett par gånger utan att få något svar. Fan, nu börjar jag bli orolig på riktigt. Så ringer telefonen och någon småsluddrar i andra ändan att han är på stan.
Vad gör du där nu? undrar jag.
Det var en bra fråga, blir svaret. Jaha, då är allt som det ska då förutom att han ännu inte kommit hem trots att det börjar bli morgon. Nu börjar oron att övergå i ilska istället och vi lägger på. Jag kan inte somna om trots att jag själv bara sovit i fyra timmar och jag muttrar ilsket över att han var tvungen att skrämmas så förbaskat. Efter mycket om och men så hör jag ytterdörren öppnas och någon kommer inramlandes. Hmm...06:30...
En stund senare börjar det prata i babymonitorn och min och Novas dag tar sin början. Sambon snarkar på övervåningen och ilskan börjar så smått att lägga sig. De verkar i allafall ha haft roligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar