Morgonpenicillinet har gått ner med nöd och näppe. Hon lärde sig vad den där sprutan innebar förra vändan och vet ju inte att det inte smakar lika illa den här gången. Alltså kämpar hon emot för allt vad hon är värd. Jag känner mig ännu en gång som världens elakaste mamma när jag måste få i henne eländet, så jag hoppas att hon snart kommer på att det smakar apelsin om det den här gången.
Utöver sömnbrist så har hundspektaklet gjort morgonen till en riktigt sur historia. Han har aldrig varit att lita på vad det gäller barn, men vi hade fått till en rätt bra tillvaro här hemma med Nova - fram tills nu.
Ända sedan hon började krypa ordentligt har han börjat kretsa omkring henne som en gam med raggen rest från svans till öron. Då och då hör man ett dovt muller när man vänder ryggen till. Jag håller isär dem så mycket jag bara kan och försöker att följa råden jag fått om HUR jag ska visa honom dominans och att det är MIN bebis. Men det är lätt att glömma alla råd och göra fel när man blir förbannad på honom. Det bor en tiger innom alla mammor och även en knäpp dvärgschnauzer kan väcka henne har jag märkt.
Tyvärr tycker Nova å sin sida att hunden är jättespännande och tjuter glatt när han kommer nära. Därefter dyker hon efter honom och gör sitt bästa för att få känna på honom. Ingen bra kombination alls.Idag kommer Ps mamma och hämtar honom ett par dagar och det ska bli jätteskönt. Förhoppningsvis ger ett par dagars frist lite ny energi att stävja problemet. Annars kanske man kan få låna den där Ceasar Milan i en vecka eller två? Kom och hundviska!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar