Saker som förenar

På förmiddagen idag åkte vi ner en sväng till öppna förskolan. Nova dundrade oblygt in i skaran av barn och började knycka alla leksaker och tjöt av lycka när det var dags för sångstund. Hon har blivit så mycket mer med de sista veckorna och jag kan inte upphöra att förvånas och förundras över hur fort det har gått.
När vi satt och fikade slogs jag av att få barn har inneburit att man har börjat umgås med människor som man annars förmodligen aldrig ens skulle ha pratat med över huvudtaget. Man är helt enkelt allt för olika. Olika syn på livet, olika yrkesmässigt och olika intressen. Jag följer även bloggar som skrivs av människor som är långt, långt borta från min egen verklighet med ett undantag - vi är småbarnsföräldrar. Vi känner så väl igen oss i stort och smått som fyller vardagen eftersom den mest är fylld av just småbarn. Det är dock värre med namnen på alla dessa människor man möter på öppna förskolan eller babyrytmiken eller var man nu befinner sig. Någon gång har alla presenterat sig, men det tycks ha gått in genom det ena örat och ut genom det andra. Hoppas ingen tar illa upp för det. Såg att zutankar hade funderat kring detsamma och jag smålog för mig själv när jag läste det. Ja, visst är vi de namnlösa :)

Eftermiddagen har gått i ett rasande högt tempo. I allafall har tempot varit högt på Nova. Hon lärde sig ju att krypa/åla för ett tag sedan, men har fram tills nu inte varit speciellt snabb. Idag lossnade dock även detta och jag har jagat efter henne runt huset samtidigt som jag har försökt städa. En liten kryperska har en förmåga att påminna en om att man borde dammsuga och skura golven oftare nämligen. Så medans jag har försökt ta mig runt med snabeldrake och mopp så har hon ätit på hundens matskål, hällt ut och plaskat i hans vatten, försökt äta upp golvmoppen (urk), hälla ut skurhinken på golvet, äta kabel, resa sig upp i trappan, försökt ha av TV-kortet i tv-boxen osv osv... Däremellan ramlar hon och slår sig eller får bannor så tårarna sprutar av ilska. Det är bara att inse att en grindlösning för trappan måste fixas och att TV-bänken som vi pratat om behöver inhandlas. Provisoriska lösningar fungerar inte längre. Den där grinden är tyvärr ingen rolig historia eftersom vi har så knäppa mått i det här huset. Vi får ta oss en ordentlig, men snabb, funderare på hur vi ska lösa det för hennes utforskande av världen pausar inte bara för att vi ska lura en stund på saken. Nu kör vi, det finns ju en hel stor värld att upptäcka!!!