När man får barn så går man in i en period av ständig osäkerhet och rädsla för att göra fel. Först står man där med det lilla sköra knytet och är rädd för att göra fel när man ammar, håller, byter blöjor och allt annat som hör till. Lagom när man börjar bli varm i kläderna så börjar det lilla knytet att vakna upp för omvärlden och man är rädd att under- och/eller överstimulera. Hur vet jag att det är lagom?
Så går det ett par månader till och knytet har vuxit så pass att det inte längre är ett knyte och ska bl a börja äta riktig mat. Kan hon äta det här? Laga själv eller burkmat? Fick hon i sig salt nu? Man nojar konstant och gör sitt bästa för att det ska bli rätt.
Men se det finns räddning och hopp om bot och bättring för alla oss oroliga och osäkra föräldrar som gör fel då och då! Överallt i tidningar, radio och TV så sitter diverse experter och talar om hur man på bästa sätt ska ta hand om sina barn för att inte förstöra dem för all framtid. De dikterar hur vi ska tala med våra barn, lyssna på våra barn och hur och vad de ska äta och som förstagångsmamma så bör man andäktigt lyssna så att man kan bli den supermamma som tycks förväntas av en. För det mesta så kan man ringa in till dessa experter och svaren brukar alltid börja likadant: "Jag förstår preeeeciiiis MEN om du gör så här istället..."
Hur kommer det sig att generationerna före har blivit alldeles väldans bra utan alla dessa expertråd från barnpsykologer överallt? Deras mammor använde sitt sunda förnuft och tänk de barnen blev inte totala sociala katastrofer eller dödssjuka p g a någon miss här och där. Nej, jag stänger ögon och öron för alla dessa människor och litar på mig själv. Och annars så finns ju alltid BVC, släkt, vänner och våra egna mammor där att fråga om råd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar