Det är helt klart dom små sakerna i tillvaron som gör att man förstår hur lyckligt lottad man är här i livet. Allt som oftast dyker den där känslan upp när jag hör Novas bubblande skratt när hon busar med sin pappa eller som idag när jag stod och kikade på dom när de åkte pulka. De finaste jag har alldeles uppslukade av leken. Hon med glädjen och föräntan som lyser i ögonen inför varje nytt "tjoooo" när hon får fara ner för pulkabacken och han som glatt jollrar vidare med henne utan en tanke på omvärlden. Det är dom stunderna som man känner en så stor tacksamhet över de sina att det känns som om hjärtat skulle sprängas i kroppen.
Härligt Linda! det där skrattet kan man leva på länge, pirrar i magroten liksom!
SvaraRaderaJa precis! :))
SvaraRadera