Nova har tagit sig lite åt sitt ena öra ett tag, men verkade inte ha ont i det. Hon var ju inte ledsen eller så, så jag lät det vara. Man vet ju aldrig, hon kanske bara hade upptäckt att hon hade ett öra där. Men ju längre tiden har gått så har jag börjat undra om det inte var en öroninflammation som spökade i allafall. Igår kväll var hon näst intill omöjlig att lägga och idag har hon varit allt annat än glad. Nu är hon ju i ofs en riktig liten snorgärs så det är ju inte så konstigt att hon inte är glad men hon brukar ju inte bli så påverkad av förkylningar. Vid lunch så ville hon inte äta utan satt envist och drog sig i örat medan tårarna rann. Nu var jag helt hundra på att örat värker så det var bara att ringa 1177. Efter symtombeskriving så fick vi en tid på vårdcentralernas jourmottagning redan två timmar senare. Tänk ibland går det undan!
Vi fick komma in ganska omgående och efter att den mycket stillsamma och rara doktorn hade tagit sig en titt i öronen så var det snabbt konstaterat: Öroninflammation med Kåvepenin i fem dagar som åtgärd. Tror ni lilla mamman fick dåligt samvete eller? Här har skruttan gått länge och dragit i det där örat och jag har undrat så smått, men tänkt i min enfald att öroninflammation ger otröstliga barn som envetet håller sig för örat och har feber eller nåt. Tänk vad fel man kan ha!
Nu är ungen itutad Kåvepenin, Alvedon och Nezeril, näsan är rensugen och tårarna torkade för natten. Bor vi på ett apotek? Det värsta är att man känner sig så fruktansvärt elak just när allt det där ska ges. Kåvepeninet smakar vansinnigt illa, Nezerilet som hon inte alls vill ha uppsrayat i näsan och tårarna som forsar varje gång jag torkar bort snoret som hänger i stora jag-vet-inte-vad under näsan. Jag vet ju att det är för att lindra och bota, men det förstår ju inte hon. Hon undrar bara varför mamma och pappa gör så här otäckt mot henne. Kanske kan hon få sova lugnt nu i allafall så tar vi nya tag imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar