Nya bilar är f-n bara skit.

Denna dag började näst intill perfekt med mysig familjefrukost och ja faktiskt - melodikrysset. Det enda som drar ner betyget var den envisa kylan, men man kan väl kanske inte få allt ;) Bokade biobiljetter och barnvakt till nästa helg, så då blir det "Snabba cash" och en gigantisk bytta popcorn i biomörkret. Jag älskade boken och hoppas att filmen kommer hålla måttet och jag tror faktiskt att mina förväntningar kommer infrias.
Efter det hade vi glada i hågen planer på att ta med oss kameran och åka till vattenfallen i Karlslund och fota lite läckra vinterbilder nu när solen sken och allt. Det är för kallt för att vara utomhus någon längre stund med Nova, men det lät som en lagom utflykt. Men se där tog det stopp. I kylan så hade bilen bestämt sig för att ge upp hoppet och var stendöd. Inte minsta lilla varv gick det att dra runt startmotorn så det var bara att plcoka fram startkablar och försöka få igång den. Men det gick icke. Så dagen har istället för sambons del spenderats med laddkablar och lån av motorvärmarkabel av grannarna. Den gamla mercan startar så snällt, men det räckte inte till för att få igång den andra. Det är nästan så man blir sugen på att köpa en gammal volvo eller nåt istället. Funkar lite som traktorer - stora, klumpiga och fula men startar jämnt. Och gör de inte det så är de lätta att laga. Inte som det här skrället som man behöver instruktionsbok för att byta en glödlampa, har blinkande varningslampor högt och lågt med "Åk till närmaste VW-verkstad" som enda förklaring i boken och inte tål en kall vinter. I praktiken innebär det att min kära sambo har gått runt och muttrat besviket över att hela lördagen rök åt till att stå i -25 grader och försöka få igång eländet och jag har gjort mitt bästa för att komma med lite glada tillrop då och då i någon sorts misslyckat peppningsförsök. Ja, jag vet att det bästa är att hålla sig tyst ur vägen när han ska laga saker, men ibland kan jag inte låta bli att försöka muntra upp lite grand. Resultatet brukar bli det motsatta, men ändå...
Ja, ja, sånt är livet. Kanske har batteriet fått tillräckligt med laddning för att bilen ska starta nu under kvällen.

Jag hoppas innerligt på det för annars blir det här en helg i de sura minernas tecken.

Nova och jag gick ut en kort sväng på eftermiddagen och det var tydligen utmattande för när vi kom in igen var det först high life, men så blev det helt plötsligt  alldeles tyst och när jag tittade ner fick jag se det här:

Tänk att små barn kan somna hur som helst och var som helst.