Åkte och handlade idag på förmiddagen och då bl a en hög med barnmatsburkar med varierande innehåll. Gillar att ha lite sånt där hemma i skåpet med både mat, frukt och mellanmål så man alltid har att riva med sig när man ska någonstans eller när vi själva ska äta något som inte Nova kan äta. Egentligen spelar det ingen roll. Hur som helst så står det en kärring i 55-årsåldern bakom mig i kön tillsammans med en väninna när jag plockar upp mina varor på bandet i kassan. De står och jollrar en stund med Nova där hon sitter och ler åt allt och alla i sätet på kundvagnen. Så får kärringen syn på mina barnmatsburkar och börjar högt och ljudligt att berätta för sin väninna om hennes barnbarn som minsann ALDRIG skulle stoppa något ur en burk i munnen. Han har ALLTID ätit hemlagad mat och ingen sån där otääääck burkmat. Det skulle aldrig falla dem in att ge något ur en BURK! Jag kände hur min ansiktsfärg ändrades till högröd när ilskan började bubbla i mig. Det var så uppebart att det var meningen att jag skulle höra hela konversationen om barnmatsburkarnas hemska gissel. Men herregud människa! Vad har du med vad vi äter att göra och i ärlighetens namn vad fan vet du om det över huvudtaget? Jag borde ha vänt mig om och sagt precis så, men istället så fick hon bara en mördande blick innan jag gick för att packa ner mina varor. Jag orkade bara inte ta diskussionen med puckot. Hela vägen hem så satt jag och muttrade ilsket bakom ratten. Tyvärr så är sådana här små episoder riktiga energitjuvar eftersom jag har rätt häftigt humör, men sällan släpper ut det på direkten. Jag går och svär och mal istället. Väl hemma så gjorde jag av med ilskan på vedhögen istället, så nu är källaren full. Snöstormen och mängderna av minusgrader som SMHI hotar med kan komma när dom vill. Jag är redo.
Överhuvudtaget så har jag blivit riktigt förvånad, irriterad och då och då riktigt heligt förbannad över att människor tycks tro att så fort det gäller barn så har man rätt att komma med åsikter precis hur som helst. Det är precis som om barnen är allas egendom på något vis och att det är deras plikt att tala om hur saker och ting ska vara. Det mesta tycks röra upp starka känslor som jag inte riktigt förstår. Visst kan jag ha åsikter och tankar om hur andra föräldrar väljer att göra i olika frågor, men dem håller jag väl för mig själv. Det är ingenting som jag har med att göra.
Människor man knappt känner har kommit med allt från "goda råd" som jag inte bett om om precis allt till åsikter om amningens vara eller icke vara, barnuppfostran, barnsäkerhet, vaccinationer o s v. Listan kan göras oändlig. Det tycks heller inte finnas en tanke på att dessa åsikter som det delas med sig av så frikostigt i tid och otid faktiskt kan vara fel. Det retar gallfeber på mig. Valet är mitt och hur vi i den här familjen väljer att göra med saker och ting som rör Nova är en sak mellan mig och min sambo. Vill jag ha någons åsikt eller sk goda råd så ber jag väl om det. Vi kommer säkert att under resans gång göra fel val då och då, men det är fortfarande våra beslut. Så var det sagt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar