Apropå det här med barnuppfostran...

Jag såg att en del vänner hade gått med i en facebookgrupp med namnet "Vi 80-talister är sorgligt nog den sista väluppfostrade generationen" och det var väl kanske lite att ta i, men det ligger kanske någonting i det. Vad hände med att ta i hand eller att säga ett ordentligt tack när man får något eller går från matbordet? Självklart finns det fortfarande ungar som är hur väluppfostrade som helst, men när man ser sig omkring så är de inte så många som visar respekt för andra som man skulle önska. För i uppfostran ingår respekt, det handlar definitivt inte bara om att säga tack och bock. Språket som används mellan våra barn, och allt längre ner i åldrarna, innehåller allt för ofta ord som hora, fitta o s v. Var har de hört de här orden och hur kommer det sig att det har blivit mer och mer en del av vardagsspråket?
Hörde häromdagen att en man dömts i tingsrätten efter att ha gett en tonåring en örfil. Aj aj, så får man inte göra, tänkte jag tills jag hört hela historien. Mannen, 74 år gammal har jag för mig, hade blivit kallad "Jävla gubbjävel" och annat smått och gott efter att han tillrättavisat ungdomarna i fråga. Huruvida domen var rätt eller fel kan ju diskuteras, men jag har en viss förståelse för att det brast och small. Och NEJ, jag är absolut inte för aga och skulle aldrig någonsin lyfta handen mot ett barn.

När jag bodde i stan och åkte mycket buss så kunde det lite då och då hända att det satt skitungar på bussen och kallade en för "Jävla svennefitta" och annat trevligt när man klev på bara för skojs skull. Hade de tur så kunde det ju bli bråk...  Men allvarligt, vad är det för fel på sådana ungar? Var är deras föräldrar? De här incidenterna hände för ungefär 10 år sedan och utvecklingen verkar inte ha gått åt rätt håll efter det om man säger så. Klimatet har hårdnat betydligt sedan dess och det gäller inte bara våra barn och unga. Även vuxna tycks ha hårdnat mot varandra och samhället ter sig mer och mer egotrippat. Här är JAG, JAG ska fram här och står du i vägen får du skylla dig själv... Inte konstigt kanske att det smittar av sig neråt i åldrarna.
Stilla så undrar jag hur det kommer att se ut när Nova växer upp. Jag hoppas att vi lyckas med uppgiften att lära henne tolerans och respekt för andra människor. När man tittar på denna lilla oskyldiga varelse som fortfarande ser världen som ett rosenrött äventyr så vill man som förälder för alltid skydda henne mot allt ont. Jag vill inte att hon någonsin ska behöva höra okvädningsord av det slaget som jag beskrivit här, eller ännu värre saker för den delen, men jag vet att det är omöjligt. Den dagen kommer när hon måste ut ur rosenbubblan utan mig. Det enda man kan göra är att försöka se till att hon är trygg i sig själv och får goda värderingar att bära med sig.

Hittade den här när jag väntade henne och den åkte raskt upp på anslagstavlan som en liten fin påminnelse inför framtiden:

Krama mig ofta så blir jag glad och trygg

Låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg

Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test

för även om jag klagar är ni ändå alltid bäst

Visa mig i handling vad respekt är förnågonting

Lär mig se det vackra i världen runt omkring

Tala om att jag duger just precis som jag är

och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär

Låt vårt hem vara en plats där tolerans och kärlek bor

och kom ihåg att man kan leka - även om man blivit stor.