Kraschen kom

Så kom störtdykningen. Rakt ner i avgrunden när livet plötsligt saknar mening och när lusten inte längre finns kvar. Nattsvart och destruktivt. Målet för dagen, gå upp, klä på dig och ät någonting. Duscha när du stinker för mycket. Ingenting mer. Absolut ingenting. Bara ångest som kramar i magen och orken var slut. Kommande flytt känns som ett oöverstigligt berg. Jobbet likaså. Gå utanför dörren är inte att tänka på. Vad fan hände?