Sliten

Nu har det varit alltför mycket på en gång igen. En galen granne som inte gjort livet så lätt, en massa jobb, utbildning och en herrans massa måsten som varit tvunget att fixas just precis just nu om jag ville få det gjort. Jag är trött, men kan ändå inte sova. Om nätterna kommer tankarna. Och när jag väl somnat har det varit dags att gå upp igen och jag vaknar fullkomligt badande i svett när väckarklockan ringt. Börjar känna mig ordentligt sliten i både kropp och själ vid det här laget. Fördelen med allt som varit tvunget att göras är att jag ändå kunnat känna mig rätt stolt över mig själv att jag klarat av saker och ting trots att hela jag skriker stopp. Längtar till semester och välbehövlig vila. Har inga som helst planer, denna första semester som ensamstående, men det känns rätt skönt. Bara äta glass och jordgubbar med barnen och förhoppningsvis kunna ligga och slappa på stranden om vädret tillåter ter sig  helt fantastiskt skönt. Bara vara och vara lite mer förlåtande mot mig själv och tillåta mig att läka.