Jag har fortfarande enormt svårt att hitta upp ur mörkret, men vissa dagar är bättre och andra är sämre. Idag har det varit en bra dag. En kompis bjöd hem mig på lite kaffe, käk och en lång pratstund. Att få skratta en stund lättar upp. Jag minns inte när jag skrattade sist. Sorgligt, men sant. Det finns inte så mycket att skratta åt längre. Men idag har jag skrattat så jag kiknat och det var fantastiskt skönt och förlösande. Efteråt kändes det som att jag orkade ta tag i några fler saker som legat och väntat på att jag ska greppa och att jag orkar gå en bit till. Kanske skulle gå i skratterapi istället för hos fru psykolog haha. Nä, allvarligt, min psykolog är jättebra och klok så henne byter jag inte ut för allt i världen. Men jag behöver skratta mer i livet. Önskar att jag kunde.
Varje kväll tänker jag att jag faktiskt överlevt en dag till...en dag till... Och varje morgon önskar jag att jag slapp ännu en dag till...en dag till... Jag hoppas att jag om ett år från nu kan se tillbaka på den här tiden och istället känna tillförsikt och glädje. Hoppet om en bättre framtid lever. Om än på sparlåga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar