Kvinnofälla???

Det börjar kännas väldigt påtagligt nu att vardagen knackar på dörren. Inte den vardag som jag älskar och som innebär att jag får vara hemma med min skrålla, utan den vardag när man måste gå till jobbet, hämta och lämna på dagis och den lilla bubbla vi lever i nu ska spräckas. Jag är inte road. Inte alls.
Jag vill så gärna bevara våran nuvarande tillvaro, men det funkar ju inte så, som alla vet.
Igår kväll lyssnade jag på Karlavagnen en stund och det råkade handla om hemmafruar/hemmamän. Tänk ändå om man hade råd med det, funderade jag. Om man kunde göra som man gjorde förr och stanna hemma med sina barn. Jag skulle inte ha något emot det alls. För om det vore som förr så skulle alla andra mammor också vara hemma så det skulle finnas andra att bubbla med en stund och andra barn att leka med. Kvinnofälla säger dom som vet. Ja men är det inte en kvinnofälla att vi MÅSTE vara så frigjorda och göra karriär att vi lämnar våra barn på dagis när vi egentligen inte vill. Bara för att ekonomi och samhälle inte tillåter något annat? Var finns valmöjligheterna?
Så länge man inte har något val så är det inte en frihet. Oavsett om man är typen som vill jobba eller stanna hemma.