Jag ringde till Novas dagis idag för att höra hur det skulle bli med inskolningen och så. I andra ändan svarade "Lena" och lät inte som den gladaste dagisfröken genom tiderna direkt. Redan där kände jag motvilja. Jag hade väntat mig en glad, tillmötesgående, hurtig fröken och fick istället prata med en snusmumrik. Hon talade raskt om för mig exakt när, var och hur vi skulle infinna oss och så var det med det. Jaha...
Nu kom ångesten. Jag har tagit hela dagisgrejen med ro, men nu känner jag helt plötsligt panik. Vart har tiden tagit vägen? Ska jag lämna min lillflicka på dagis redan? Jag vet att det kommer att gå bra för hennes del, men jag kommer ändå att storgråta när jag kommer ut i bilen efter att ha lämnat henne ensam kvar för första gången. Tankar om att jag inte kommer att finnas där när hon slår sig, eller om någon inte är snäll rusar genom huvudet. Istället för mig ska snusmumriken göra allt det där. Jag hoppas att mitt första intryck är åt h-e fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar