Tuttar och BVC-besök

Precis när jag satte mig vid datorn för att skriva några rader medan skrållan nöjt staplade klossar så hör jag ljudet av lära-gå-vagnen bakom mig. Vad nu, staplades det inte klossar sa vi? Vänder mig om och ser Nova kila genom rummet i en rasande fart efter sin vagn. När lärde hon sig att ställa sig upp och gå själv med den? Hon måste ha tjuvtränat under natten för inte kunde hon det igår.

(Man kan pröva att posa lite i den också)

Ja igår ja, då var det dags för BVC-besök och sköterskan lyssnade lite bekymrat på min berättelse om helgens andningssvårigheter och fortsatt märkliga ljud. Hon kunde mycket väl tänka sig att Nova är allergisk mot pälsdjur eftersom P är allergisk mot det mesta, men hennes främsta teori, eftersom Nova alltid har låtit en hel del när hon andas, var att hon är en så kallad "noisy baby". D v s att hennes broskringar vid struphuvudet ännu inte är färdiga och på så vis skapar dessa otäcka ljud. Ett ganska ovanligt tillstånd som dock är helt ofarligt och kommer att växa bort av sig själv. Tur att hon inte ska grymta och rossla resten av sitt liv.
Vid nästa besök är det läkarbesök och doktorn skulle då i allafall ta en extra titt/lyssning på andningen. Känns skönt.
I övrigt så hade lillskruttan vuxit och gått upp i vikt helt enligt kurvan trots magsjuka och allt vad det varit sedan förra besöket. Och hon demonstrerade villigt att hon kan slå två klossar mot varandra när det skulle bockas av från listan vad hon klarar av.

Med risk för att bli lite för privat:
När jag ändå var där så passade jag på att ställa en fråga om mig själv. När jag var i slutet av graviditeten så bestämde sig nämligen min ena bröstvårta för att gå och gömma sig och jag har väl inte tänkt så mycket mer på det förutom att jag inte tycker att det ser klokt ut. Hallå! Vart tog du vägen? För ett tag sedan så stod det i tidningen i en artikel om bröstcancer att om en bröstvårta som tidigare inte varit indragen drar sig inåt så skulle man kontakta läkare. Då blev jag rädd, men tänkte ändå någonstans att det händer så mycket konstigt när man väntar barn så det kanske är ännu en tokig grej som kan hända.
Frågade alltså sköterskan om hon någonsin hört om någon annan som fått något liknande under graviditet eller amning eller så, men det hade hon inte. Hon gick och diskuterade med en kollega och de tyckte båda att jag skulle boka en tid till snabbmottagningen nästa dag för att få det undersökt. Ok...jag blev inte lugnare...

Bokade således tiden och bad mamma vara barnvakt ifall att det skulle vara lång väntan igen, som när jag var iväg med mina bihålor i vintras. Den gången fick jag ju vänta i två timmar. Så mamma stod, snäll som hon är, här imorse redo för vagnpromenad medan jag hastade iväg till doktorn och tänkte att han kommer säkert att säga att allt är som det ska och jag får känna mig lite dum för att jag oroat mig helt i onödan. Jag fick komma in på en gång och läkaren undersökte utan att finna några knölar eller annat otäckt, men skrev sedan en remiss till mammografin. Men va fan! Kunde han inte säga att det kan bli sådär och att det var helt normalt??? Jag är ju inte ens fyllda 30 och då ska man väl inte behöva gå på mammografi heller! Det är ju över tio år tills det borde vara dags att mosa ihop taxöronen för första gången. Hursomhelst så är det bara att snällt vänta på kallelsen till bröstmottagningen och försöka att inte "måla fan på väggen". Men det är säkert ingen fara utan bara något riktigt knasigt som kan bli. Hoppas jag. Det får framtiden utvisa.
Nu ska jag gå och pussa lite på skruttungen istället och tänka på roligare saker.