Badhusfadäser, Lillträff och hustomtar.

Igår bestämde jag mig för att det var dags att hitta på något kul. Jag var totalt uttråkad och Nova verkade ha myror i brallan och bara gnällde.Så jag packade badväskan och så drog vi iväg till badhuset. Jag var lite nervös över hur det skulle gå utan mormors extra händer i omklädningsrummet, men det flöt faktiskt rätt bra. Lite bökigt var det såklart, men Nova visade sig från sin allra bästa sida och höll sig stilla när jag skulle byta om. Det var rätt länge sedan vi var där nu och det märktes. Inte för att hon på något vis reagerade negativt på vattnet utan därför att nya saker i bassängen har blivit intressanta. Badbollar, dynor och rutschkanan var skojiga som bara den och när mamma "kokade kaffe" så skrattade hon så att hon kiknade och fick kallsupar. Det hela avslutades med en kastspya rätt ut över hela mig eftersom hon svalt alldeles för mycket vatten. Tyvärr innehöll den bra mycket mer än bara vatten, så med couscous och kyckling över min vita bikini beslöt jag mig för att det var dags att gå upp.

Ibland är hon allt för lik sin mor - jag svalde också halva poolen när jag var liten.

När vi kom ut ur duscharna blev det aningens pinsamt för rätt vad det var stod det två japanska(?), manliga, förmodade turister i dörren och såg smått förvirrade ut. Nationaliteten kan i ofs diskuteras för några kameror dök tack och lov inte upp i sammanhanget. Mitt på golvet står i allafall jag spritt språngande och försöker desperat att skyla mig med hjälp av Nova och en bångstyrig handduk som bara vill ramla av. Lyckades väl sådär. Någon lyckades i allafall att få dom att fatta att dom hamnat fel och motade dom bort mot herrarnas. Pust!

Efter badet var vi båda rätt så tillfreds med tillvaron. Sådär lagom slöa och belåtna som man blir efter en timma i böljan den blå.

Men idag var vi tillbaka på ruta ett igen. Nova verkade åter vara sådär rastlös på morgonen och var allmänt gnällig. Så vi drog ner till öppna förskolan en sväng för några timmars sång, lek och fika med andra barn. Så fort vi kom innanför dörren så blev skruttan som en ny unge och teaterapan i henne dök upp. Hon vill hela tiden vara i centrum och far runt och ler och skrattar åt allt och alla. Jag blir lika förvånad varje gång över hur social och utåtriktad hon är. Jag hoppas att det är en egenskap som kommer att hålla i sig. Nu väntar en sen lunch och sedan en tur till affären. Det är någon som har dragit bort allt toapapper från rullarna på toaletten så det är dags att inhandla lite nytt. Hoppas bara att inte hustomten, för det måste väl vara han som har gjort det(?), kommer tillbaka och gör om samma sak igen. Jag misstänker även att det är han som försökt äta på toaborsten och rivit sönder "Dassboken". Jag måste komma ihåg att stänga toadörren.