Jag har bokstavstorka. Jag vill skriva och låta orden rinna ur mig, men bokstäverna vill inte alls som jag och därmed är det bloggtorka. Så så var det med det.
I förrgår var det en alldeles vansinnigt bra dag. Jag och Nova åkte och träffade en gammal kompis som numera är bosatt sisådär 50 mil härifrån men som för tillfället befann sig i stan. Varje gång hon kommer till stan så brukar vi ses och snacka skit en hel dag. Hon hör till dom som det inte märks att man inte setts på en hel evighet. En del människor vet man ju liksom inte längre vad man ska säga till när man inte träffat varandra på tillräckligt länge, utan konversationen blir ansträngd och stel medan det är som om ingen tid passerat med andra. Jaja, hursomhelst så har hon en dotter som blir två år till sommaren och hon och Nova var ordentligt nyfikna på varandra medan vi sörplade alldeles för mycket kaffe och uppdaterade oss om varandra.
På eftermiddagen ringde P och meddelade att lackeraren ÄNTLIGEN var klar med mina hojdelar som jag lämnade in för lack i höstas. Så efter jobbet så åkte han och hämtade dom medan jag stod här hemma och stampade förväntansfullt. Jag hade nämligen ingen aning om hur det skulle se ut eftersom de enda instruktioner lackeraren fått var "Röd och glittrig sen kan du göra vad du vill". Och herrejösses vad snyggt det blev!!! En specialblandad mörkröd med ett grymt djup och på det en miniflake. Det ska bli spännande att få se lacken i solen sedan så flaken framträder. Det är ju alltid svårt att se exakt hur det ser ut under lysrörsbelysning. 
På kvällen började P att montera hojen och till helgen ska den vara monterad, nyservad och provstartad. Sedan är det bara att vänta på att vägarna ska torka upp tillräckligt för en premiärtur. Frågan är ju bara om jag kommer ihåg hur man gör när jag inte kört sedan förrförra sommaren. Förra säsongen var jag ju på tjocken så då stod den nerskruvad i garaget hela sommaren. Åh vad jag längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar