Jag tog tag i inskrivning av födelsedagar och andra viktiga datum i almanackan idag. Det skulle jag ha gjort för länge sedan, men det har liksom inte blivit av. Medan jag satt där och skrev och förundrades över hur många 30-årsdagar som skulle skrivas in och att P och jag kommer att fira 10 år tillsammans till jul så insåg jag att även jag så sakteliga åldras. Det blir så påtagligt på något vis när man inser att man förmodligen ska på barndomskamratens 30-årsfest och att sambon och jag har blivit inventarier.
Nova kommer att bli ett år till sommaren och för henne är ett helt år en evighet, för mig är det bara tolv månader till att lägga till handlingarna. Nu förstår man varför alla vuxna när man var liten alltid sa att tiden går fortare ju äldre man blir. Då undrade man vad sjutton dom pratade om, tiden går väl lika fort för alla? Men så är alltså inte fallet och vad det lider kommer man kanske snart att sitta där på hemmet och förhoppningsvis le åt ett liv levt fullt ut. Tiden bara rusar iväg i ett allt högre tempo och det är bara att gilla läget. Åldersnoja? Javisst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar