Jag undrar allt som oftast vem eller vilka det egentligen är som läser det jag skriver. Kan någon annan faktiskt finna mina tankar intressanta eller är det släkt och vänner som känner sig mer eller mindre tvingade att ta del av mitt svammel? Ja ja, hur som helst så plitar jag på och njuter av att få skriva för det är något jag alltid älskat att göra. När jag var liten ville jag bli författare när jag blev stor och jag skrev massor fram till mina sena tonår. Då blev det jag skrev alldeles för personligt även för mig själv på något vis och jag la ner pennan för att aldrig mer ta upp den. Nu får tangentbordet istället ta del av tankarna och jag tänker mig noga för så jag inte blir mer personlig än jag klarar av att dela med mig av.
Jag satt och bläddrade lite förstrött bland bloggar i största allmänhet och la märke till att det blir fler och fler i de något äldre generationerna som har gett sig på den här typen av forum. Allt från vanliga svenssons till kändisar och politiker. Jag tycker det är helt underbart! Tänk ändå, det är inte så många år sedan som internet var något stort och otäckt som 40-plussarna aldrig skulle ge sig på och inte såg någon som helst användning för. Saker och ting förändras...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar