Spyor, magknip och BVC-besök

Jag sitter i morgonrock och skriver. En nedspydd morgonrock. Och det är inget jag har några planer på att göra något åt på en stund, för jag vet att om en kort stund har jag en spya på andra axeln också. (Sitter du och ler nu Kryckan?) Tim spyr och spyr och spyr. Kastspyor är vår vardag. På BVC säger de bara förnöjt att så länge han går upp i vikt så får han kräkas. Och upp i vikt går han. Igår vägde han 4220g vilket är en ökning på ytterligare 500g på två veckor. Jag har fullt sjå att hålla hans dubbelhakor rena från kräk för att undvika svamp. Jag undrar hur länge detta kräkande ska hålla i sig. Rena kläder på gossebarnet är sällsynt och själv går man konstant runt med vita fläckar på kläderna lite varstans. Suck. Förut var det ju rätt små fläckar eftersom han inte åt så stora mängder, men nu sätter han i sig närmare 200ml varje gång han äter och det som då kommer upp är ju då av naturliga skäl rätt mycket. Om nu någon sitter och tänker att man kanske borde ge honom lite mindre mat har aldrig upplevt en bebis som inte fått äta tills han är nöjd.
Natten och gårdagskvällen har dessutom präglats av magknip. Stackarn skriker tills han är hes och svettig och vi föräldrar kämpar på för att försöka trösta och lindra. Just för stunden tycks magknipet ha släppt och vi ska försöka orka ta oss igenom en ny dag och hoppas på en bättre kommande natt. Hej och hå, kämpa på!