En sådan sak är att det har blivit allt svårare att sova på nätterna nu. Höfterna värker så att jag inte kan vända mig ordentligt när jag lägger mig på kvällen, halsbrännan kommer som ett brev på posten om jag försöker mig på någon annan sovställning än framstupa sidoläge åt vänster, lillskrutten spelar fotboll med min urinblåsa varje kväll när jag ligger just på vänster sida och jag drömmer helt galna drömmar som gör att jag vaknar alldeles genomsvett och förvirrad. Det är lagom roligt när man vaknar och tror att maken vill skiljas för att han träffat en elefant i Enköping som han nu tänker starta ett nytt liv med. Det tar en stund innan man har vaknat till så pass att man inser att det bara var en dröm och ännu en stund innan man har skakat av sig känslor av ilska och sorg. Skituppvaknande helt enkelt. Sedan kan man ju undra vad Freud skulle sagt om drömmar som den. Varför just en elefant? Var får man sådant ifrån? Jag tror att Sigge F hade låst in mig på dårhus och kastat bort nyckeln om han hade levt idag. Eller jag hade levt då snarare kanske. Ja ni fattar.
Sedan går dagarna lite dimmiga av trötthet. Jag är glömsk, snurrig (värre än vanligt alltså) och vill mest bara vända mig in i mig själv och fokusera på magen.
Jag har fått en ny så kallad craving nu också. För den som inte vet vad en craving är så kan jag upplysa om att det innebär att man får något smått religiöst av sektkaraktär, galet och hysteriskt i blicken när man bara måste ha något särskilt att sätta tänderna i och att man lätt skulle kunna bli smått våldsam om någon försöker hindra en att äta detta fantastiska som ingen annan, märkligt nog, förstår varför man bara måste ha. Men man bara M Å S T E!
Jag har undrat varför jag för stunden inte varit sugen på något speciellt som jag var förra gången. Då var det ju äpplen, nudlar och senap som gällde. Inget sådant har jag märkt av den här gången (utom en kortare period av clementinsug), men däremot känner jag en gruvlig avsmak för allt griskött. Bacon, fläsk, fläskfilé och fläskkorv. Urk! Tycker att det luktar just död gris. Och varje gång jag delar med mig av vad jag tycker att det luktar och smakar så blir även maken illamående och sur på mig för att jag tvunget delar med mig av mina tankar. Men nu har alltså ett sug infunnit sig. Som en käftsmäll kom ett enormt sug efter äppelmos med kall mjölk. I massor.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar