Så jag introducerade Astrid i det här hushållet också och Nova sitter klistrad framför Emil, Pippi, Karlsson och Madicken. Och så lär hon sig allt tok ur varje saga. Hon kan svära som en rallare tack vare Emil, hon kallar mig snorunge och lortjänta tack vare Madicken, hon frågar om hon ska sticka kniven i mig tack vare Pippi och hon petar in saker i näsan. Jojo, tack för det Astrid.
Igår gjorde hon det sistnämnda. Det var inte första gången, men jag har lyckats peta ut stenar och annat ur den lilla nosen vid tidigare tillfällen. Den här gången satt en liten pärla, retsamt synlig, fast och hur jag än försökte så gick den inte att få ut. Det var bara att ringa 1177 och be om råd. Den gulliga sköterskan, som förmodligen var en liten tant i 60-årsåldern med rosiga kinder, i andra änden talade om att det enda som var att göra var en tripp till akutmottagningen för att få träffa en öron-näsa-hals-doktor. Bara att ta ungen under armen och fara in till stan då. Till Novas stora lycka...
"Ja mamma! Vi åker till doktorn!"
På akuten mottogs vi av en sköterska som skrattade gott när jag berättade om vårt ärende. Vi skrevs in och hänvisades till väntrummet. Där var det lika trevligt som det brukar vara på en akutmottagning - slitna galonstolar i 70-talsgrönt, en doft av gammalt kiss och ett och annat ilsket fyllo som egentligen inte ens borde vara där och vars svordomar ackompanjeras av en annan patients väsande andning. Nova blev en aning skraj och det var jag rätt nöjd över. Det ska inte vara kul att åka till doktorn för att man gjort dumheter.
Tack och lov så hann vi bara läsa fyra barnböcker innan det var våran tur att komma in i provtagningsrummet där de nöjde sig med att kolla SAT och puls. Nova frågade ideligen "Det gör väl inte ont?", och gick sedan snällt med på det som skulle göras. De glada sköterskorna tyckte nog att det var ganska roligt med en liten patient som var ovanligt pratglad och nöjd. Så fick vi komma till barnväntrummet där vi var de enda vårdsökande. Skönt. Jag började se basselusker i varje vrå och ville då rakt inte att det skulle vara andra barn med bakterier i närheten. Jag undrade hur mycket sjukdomar vi skulle få med oss hem p g a den där pärlan i näsan.
När vi så fick komma in i undersökningsrummet så pratade Nova glatt på med sköterskan och hade inga problem med att få bedövningsmedlet uppsprayat i näsan. Tänk, man kunde få blått snor!
Doktorn vid namn Johan kom och pillade ut pärlan på ett litet kick. Så förmanade han bestämt Nova och så tummade de på att hon aldrig mer skulle göra om samma sak igen.
När vi kom hem säger lilla skruttan: "Mamma jag äääälskar Johan". Ok, hon är inte rädd för doktorn och hon tyckte att han gjorde ett bra jobb. Jag hoppas bara att hon inte försöker sig på att få åka tillbaka till den snälle doktorn.
Så strax innan hon somnade verkade kvällens upplevelser ha sjunkit in för då kom det: "Förlåt för pärlan i näsan mamma" och så somnade hon. Älskade tokstolla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar