Rastlöshet

Jag börjar bli rastlös. Det kryper i kroppen och jag är irriterad, men vet inte vad jag ska ta mig för för att råda bot på känslan. Obehag. Jag kommer ihåg att jag kände mig likadan mot slutet förra graviditeten också, men då var det lättare att hålla rastlösheten borta genom diverse aktiviteter. Nu kan jag ju inte riktigt styra över min tid helt själv som jag gjorde då och den gången var det soligt, varmt och sommar. Nu är det kallt, regnet står som spön i backen och Nova tycker att vi borde leka tåget. Jahapp...

Det ska bli skönt att få tillbaka min kropp snart känns det som. Dt är klart härligt med en liten inneboende, men nu vill jag veta vem han är och få vara jag i mig själv igen. Snurrigt?
Det som skrämmer mig lite inför lillebrors ankomst är babybluesen och alla hormoner som börjar åka berg-o-dal-bana än värre än de gör under själva graviditeten. Jag var inte beredd på det förra gången. Det var det ingen som talade om, så när jag stog där med tårarna sprutande och en barnmorska klappade lite på mig och sa att "Så så det är så här. Det är ju tredje dagen idag" så fattade jag absolut ingenting vad det var hon menade. Nu vet jag och hoppas att det ska bli mindre upp och ned den här gången när man vet vad som komma skall. Ja det lär väl visa sig.