Ajajaj bröstböld var det här.

Jag äter penicillin. Igen. Jodå, den groteska bröstbölden har gjort ett återintåg i mitt liv för tredje gången. Om man inte vet vad en bröstböld är för något så kanske man helt enkelt ska skatta sig lycklig och inte fundera mer på den saken. Kanske rent av sluta läsa nu?

Hur som helst så började det värka och ha sig i förra veckan. Den här gången tänkte jag att jag skulle vara lite smartare än förra gången och pallra mig iväg tll Fröken Doktor omgående. Så i fredags blev det en tur till nämnda Fröken och efter en del "Hmm..."-ande och smärtsamt klämmande och petande fick jag gå hem med ännu en dubbeldos Heracillin och denna gång även en remiss till mammografi. Jag frågade om det enbart är "elaka saker" man letar efter då mina taxöron skulle klämmas ihop i röntgenmaskinen och fick svaret att "Jo, det är nog så att det är det vi ska titta efter." Jaha. Inte nog med att man har bröstet fyllt av var, vi ska leta efter cancer också. Jaha...
Hem gick jag i allafall och började knapra medicin och sörpla Proviva, men utan önskat resultat. Bölden som tidigare var stor som en halv pingisboll har under helgen vuxit till storleken av en hel pingisboll. Om man känner mig så vet man att en grotogrej i storlek av pingisboll i ett taxöra är rätt stort. Och smärtsamt ska jag tillägga. Jävligt smärtsamt.
Så på måndagmorgonen så fick det bli ännu ett telefonsamtal till vårdcentralen. Denna gång jobbade inte Fröken Doktor utan jag fick istället en tid hos Fru Doktor. Fru Doktor "Hmm"-ade och klämde även hon innan hon lyfte luren (läs: headset) för att ringa infektionskliniken för att få råd.
Under samtalets gång så förstod jag mycket väl vad det till stor del handlade om.
"Abscess ja...hmm...Mammografi? Inte än nej, men remiss är skickad...CRP? Nej, men jag kan ju ta...Jo...röntgen beställd ja...hmm...ja...Men jag kan alltid pröva Dalacin?...Ja, men då får vi se då. Tack." Fru Doktor så minst sagt bekymrad ut när hon la på luren. CRP togs, men visade inte på någon större höjning  (10) vilket gjorde att Fru Doktor såg ännu mer förbryllad och bekymrad ut. Så med en dubbeldos Dalacin på recept så lovade hon att ringa mig för att kontrollera hur det hela fortlöper under torsdagen. 
Mer penicillinknaprande och Provivasörplande att se fram emot. Härligt.

Det jobbigaste i kråksången är inte värken och det faktum att det är fullt av var och snusk i en kroppsdel som borde vara allt annat än varfylld. Varför envisas de med att hela tiden nämna denna mammografi och letande efter en orsak som jag inte ens vill uttala? Min skräck. Jag vet mycket väl att det inte är någon idé att oroa sig i onödan och måla Fan på väggen och allt det där, men vad hjälper det? Med gigantisk pensel målar jag FAN med ilsket rött på den största vägg jag kan hitta. Och oroar mig.
Och kom nu inte till mig och säg att det visar säkert ingenting och du kan vara lugn etc etc. Var hellre tyst, för det finns inget värre än folk som säger att man inte ska oroa sig när man baske mig inte kan låta bli. Och de gånger i livet som jag tidigare har fått höra att jag inte ska vara orolig i onödan så har oron visat sig vara högst befogad, så på något vis så känns det lite olycksaligt att säga dom där orden. Så i tystnad så väntar jag. Och äter Dalacin för fulla muggar. Ge dig nu ditt förbannade fanstyg och sluta värka!